~Discontinued~
Mitt namn är Tara och mitt liv är en stor fet lögn.
Jag var en helt vanlig tjej och mitt liv var perfekt tills den dagen kom jag fyllde 16 år.
Min värld vändes upp och ner, det visa sig att jag hade levt i en lögn, en lögn som...
- Taras perspektiv- Jag hör fotstegen och rösterna komma närme och närme metal dörren. Jag ger Nadia en snabb blick som säger klättra. Hon fattar snabbt viken och drar ner sin jacka på golvet som är full med glasssplitter och börjar klättra ut genom det lilla fönstret. Nadia kommer ut och säger åt mig att klättra. Jag kliver upp på lådan då nyckeln hörs vrida om i dörrens lås. Med panik i kroppen försöker jag så snabbt jag kan komma ut genom fönstret. En hand läggs på mitt ben och ett skrik fullt med skräck lämnar min mun. Personen börjar dra mig i benet. Jag kämpar emot och försöker med all kraft dra mig loss och ut genom fönstret. Nadia tar tag och om mina armar och börjar dra i mig i försök att hjälpa mig bort från vampyrens grepp och ut genom fönstret. 4 händer till läggs om mina ben och börjar dra. Jag åker allt mer och mer tillbaks in i rummet. Jag skriker och sparkar så gott jag kan i ren panik. När jag tror allt hopp är ute känner jag hur någon eller några tar tag om mina armar och drar mig ut genom fönstret.Vampyrens grepp om mina ben försvinner. Och sedan hamnar jag i någons varma trygga famn. Inte förns nu märker jag att jag gråter. Tårarna rinner som floder ner för mina kinder. Jag känner eller hör något mer det enda jag kan uppfatta är mina tårar och person som ger mig denna värme och trygghet. Paniken rinner sakta av mig. Tårarna blir färre och färre. Verkligenheten kommer sakta tillbaka. En hand läggs på mitt huvud och strycker sakta och lugnade över mitt mörkbruna hår. Jag hör en röst som tillhör en ungman säga. - Sshh det är över nu. De kan inte komma åt dig igen. Du är trygg. Jag tar mig sakta ur personen grepp och tittar upp mot denns ansikte. Han är mörkbrunt hår och bruna ögon. Tydliga kindben. Om jag tänker efter så är han ganska lik mig. Han lägger sin hand på min kind och hans mun öppnas. - Tara du kan vara lugn nu det är över du är säker nu. - Hur? Hur kan du veta mitt namn, frågar jag främlingen. - Mitt namn är Jake och....., säger han. - och? frågar jag - Jag är din bror. Din biologiska storebror, säger Jake.
Hej igen ännu ett kapitel. Som ni ser så kommer det ut fler kapitel mer och mer fast det är kortare. Vad tycker ni om det? Skulle ni vilja ha fler kapitel men kortare? Eller färre men längre? Eller helt enkelt blandat och det blir som det blir? Kommentera gärna vad ni tycker om det och vad ni tycker om detta kapitel, som inte blev bra. Men aja ses snart igen. Puss på er. Bilden är på Tara ( och kom ihåg att ni får tänka att hon har mörk mörk mörkblåa ögon fast hon på bilden har bruna).
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
