Mitt hemliga riktiga liv

Kapitel 46

- Alexs perspektiv-
Det hörs skrik inne från huset. Vi springer mot dörren men hinner inge långt innan en kropp flyger genom dörren. Jag tittar snabbt på kroppen. En vampyr. Jag tittar in i huset och ser alla som sakta reser sig upp från golvet förutom Tara som ligger ner på golvet. Jag springer snabbt in huset och sättter mig ner vid Tara. Jag drar upp henne i min famn. De andra står runt oss.
- Tara? Tara? Säger jag medans jag försiktigt skakar om henne.
Hon öppnar sakta sina ögon.
- Va..vad hände? Frågar Tara.
Jag tittar mot dem som var inne i huset med Tara.
- En man tog tag i dig och du skrek att han skulle släppa dig sen..sen så blev det som en tryckvåg och vi alla föll omkull, säger Anne.
Snow sätter sig på knä framför mig och Tara.
- Du börjar upptäcka dina krafter gumman, säger Snow och drar in henne i en kram. Jag ställer mig upp och hjälper Tara upp på fötterna när Snow har släppt henne.
- Mina krafter? Säger Tara men det låter mer som en fråga.
- Ja kristallen som du har i dig besitter oändligt med krafter och styrka det är därför Markos och Bella är efter dig för dem vill ha kristallen och ge den till djävulen så att du inte ska kunna döda honom, säger Snow.
Det hörs ylande ute från skogen.
- Dem är här nu, säger Emilio och vi alla går ut.
Ut ur skogen kommer Jake, Jase, Kevin, Seth, Lauren och Samuel alla i sina vargformer.
- Jake! Säger Tara högt och springer mot han. Jake blir till sin vanliga form och de möts i kram.

- Tara perspektiv-
Jag kramar om Jake. Lauren och Seth kommer fram till oss och har förvandlat tillbaka sig till människor. Vi kramar om varandra innan vi alla går fram till dem andra igen. Jase, Kevin och Samuel har förvandlat tillbaka sig till människor. Snow, Jake, Lauren och Seth kramar om varandra.
- Vilka är de? Frågar Zack.
- De är min familj min biologiska familj, svarar jag.
- Ohhh, säger Zack.
- Eh vem är hon? Frågar Jake plötsligt och pekar på en tjej som jag aldrig har sett förut.
- Åh ja eh du kan väll presentera dig själv, säger Alex och tittar på tjejen.
- Mitt namn är Iris och jag är en ängel skickat av mina systrar och bröder för att skydda dig Tara, säger Iris.
- Vänta va finns änglar på riktigt? Säger jag.
- Ja, säger Samuel uppriktigt.
Jag nickar till och tittar på Iris. Hon ser inte ut som en ängel hon har inga vingar och hon bär svarta slitna  jeans och jag tror en turkos långärmad tröja under än svart huvtröja. Huvan sitter på hennes huvud men hennes ansikte syns. Jag trodde att änglar skulle vara vita.
- Vi borde få bort Tara här ifrån hon är inte säker här, säger Alex plötsligt.
- Hon är inte säker i flocken heller, säger Samuel.
- Finns det nått ställe vi kan ta henne som är säker som Bella och Markos inte vet om? Frågar Kevin.
- Jag tror jag vet ett ställe, säger Jase.
Vi alla tittar mot honom.
- De är ganska långt bort några timmars färd så vi måste färdas med bil, säger Jase.
- Okej bra Jase men jag måste återvända till flocken och skydda dem om Bella och Markos skulle återvända Philip väntar på mig lycka till, säger Samuel innan han vänder sig bort från oss och blir sin varg och springer in i skogen mot flocken.

Gud vad jag är missnöjd med detta kapitel....