Kapitel 8

606 39 1
                                    

Jag kastar ut ryggsäcken ur fönsteret, och slänger ner repet av lakan ur fönsteret mot väggen.
Jag sätter mig på fönsterkarmen och tittar ner. Jag tittar tillbaks på mitt rum och vänder mig så jag hamnar på mage och tar tag på repet.

Jag landar på marken med en mjuk duns. Jag tar ryggsäcken och her den på ryggen.
Jag börjar springa mot skogen men vänder mig och tittar på huset.
- Förlåt, men ni måste förstå. Detta är något jag måste göra, viskar jag. Sedan springer jag in i skogen.

Jag ser mig omkring i skogen. Det är vackert. Jag kan inte förstå varför mamma och pappa sa att jag inte fick gå in hit eller jag menar Anne och Benjamin.

Jag fortsätter att gå. Jag vet exakt vart jag ska. Ganska långt in i skogen finns en lite, fin trädkoja, som jag och Nadia hitta förra sommaren, där i tänker jag sova över natten.

Jag lägger ut liggunderlaget och tar fram sovsäcken ur ryggsäcken. Jag byter till varme och skönare kläder, jag stoppar dem andra kläderna i sovsäckpåsen som en kudde och kryper in i sovsäcken.

Jag vacknar med ett rycke, jag tyckte att jag hörde en gren knäckas. Jag lägger mig ner igen och försöker somna om.
Plötsligt hör jag det igen. Jag sätter mig upp och tar fram en ficklampa ur ryggsäcken.
Jag reser mig upp och går till öppningen till träkojan. Jag tänder ficklampan och börjar lysa med i skogen. Knak! En till gren knäcks. Jag lyser mef ficklampan mot ljudet. Det jag ser skrämmer mig så pass mycket jag rycker mig udan från öppningen och kryper ner i sovsäcken och kramar ficklampan.

Så vad tycker ni om detta kapitel?? Snälla kommentera det ni tycker och snälla rösta.
// trollit121

Mitt hemliga riktiga liv Där berättelser lever. Upptäck nu