kapitel 15

514 29 1
                                    

- Tara's perspektiv-
Jag springer längs den smala stigen. Då och då ser jag mig om så att inte vargen följer efter mig. Tillslut efter ett tag springande är jag framme vid Nadias röda hus och under hennes ena fönster. Jag tar upp ett gruskorn och kastar på fönstret. Efter några sekunder så sticker Nadias välbekanta ansikte utanför fönstret. Hennes eldröda hår fladdrar i vinden. Jag ler mot hennen men i min förvåning så verkar det som hon blev orolig och nästan lite skräckslagen över att se mig. Men varför vet jag inte.

- Nadias perspektiv-
Jag ser skräckslagen på Tara. Vad gör hon här? Hon kan inte veta att polisen är här och letar efter henne. Jag tecknar så försiktigt jag kan att hon ska titta på uppfarten. Hon tittar ditåt. Sen tittar hon skräckslagen på mig och skakar hårt på huvudet och tecknar nej med munnen. Jag ler mot henne som ett okej och hon ler tillbaka. Jag tecknar till Tara att hon ska gömma sig. Hon nickar till svar och sticker runt huset. Jag sticker in huvudet genom fönstret igen.
- Vad va det? Frågar polismannen.
- Jag vet inte,svarar jag med en så stark röst som jag kan utan att den ska darra. Säkert bara en fågel som flög in i fönstret.
- Okej men då går vi, säger polismannen. Vi följer dem ner och ser när de åker iväg.
Mamma går in men jag stannar ute.
- Tara!?, visk skriker jag.
- Här borta, svara hon och tittar ut genom ladans röda dörr. Hon vinkar till mig att komma. Jag små springer fram till dörren öppnar den. Innan jag går in så tittar jag bakot och ser mig omkring. Jag går in och stänger dörren efter. När jag vänder mig så står Tara där och framför henne en stor vit svart varg.

Så nästa kapitel kanske lite sent men har haft lite skrivkramp. Hoppas ni gillar det. Bilden är på Jase i vargform.
Läs
Rösta
Kommentra
And
Enjoy❤
// trollit121

Mitt hemliga riktiga liv Där berättelser lever. Upptäck nu