Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|4|]

✫Raoq?? Kan du se oss??✫

Peter rynkade pannan.
"Vad menar du Hunter?"
Ricky drog efter andan av insikt.
"Sunglory är ett lejon!" utropade han.
"Ja... En Eldfamiliaris," sa Peter förvirrat.
Blair skakade på huvudet.
"Nej Peter. Lejon tillhör eld och jord vilket gör dem till Själsfamiliarisar," förklarade hon.
"Men frågan är: Varför i hela fridens namn lös kristallkulan upp i eldrött när du la handen på den?? Hur fick du en Själsfamiliaris när din magi är eld??" frågade Blair högt.
"Hur ska jag veta??" utropade Peter frustrerat och strök Sunglory.
"Jag vet! Vi kan kolla om kulan skulle visa likadant igen!" utbrast Veronica ivrigt.
"Hur då?" frågade George.
"Vi smyger in till rektorns kontor!" sa Veronica som om det var det mest uppenbara i hela världen.
"Smart idé," sa Blair eftertänksamt.
"Nej! Jag tänker inte hamna i trubbel första dagen!" protesterade Zac.
"Fine, vilka andra är med då?" frågade Veronica lugnt.
"Jag är med," sa Blair.
"Okej, jag med," sa Peter.
"Jag vill gärna veta mer om Sunglory."
George nickade instämmande tillsammans med Ricky. Allas blickar riktades mot Zac.
"Nej. Som sagt, jag tänker inte ställa till det på första dagen," sa han.
"Kom igen Zachary! Vi behöver dig och Windwing!" sa Blair.
Zac skakade demonstrativt på huvudet.
"Pretty please," bad Blair.
Windwing skriade till. Zac gav henne en missnöjd blick.
"Okej," suckade han.
"Bra. Okej Veronica, har du någon smart plan eller?" frågade Blair och höjde på ögonbrynet.
"Till och börja med så kan du kalla mig Vera, sen så bör ni två..."
Veronica nickade åt George och Peter och fortsatte sedan.
"...Förvandla era Familiarisar. För det tredje, nej. Jag har ingen plan. Bara att smyga in på rektorns kontor när han inte är där," sa Vera.
Peter suckade och gjorde Sunglory till en tatuering igen. George gjorde Seariver till sitt armband.
"Men du vet väl var kontoret ligger?" undrade Ricky.
"Självklart inte!" utbrast Vera.
"Men Nightlight kan ta oss dit."

✶✿✶

"Shhh," hyschade Vera.
"Aj, se upp med vart du sätter fötterna Zac!" väste Blair som hade fått Zacs stora fot på sin.
"Dina fötter är tunga som en elefants och klumpiga som en åsnas!"
"Vafan Hunter. Det är du som har glasfötter din lilla myra," fräste Zac tillbaka.
"Har jag för känsliga fötter? Det är du som har blytunga jättefötter," snäste Blair.
"Håll käften! Båda två!" väste Vera barskt.
Zac gav henne en mordisk blick. Blair knep ihop läpparna.
Vera himlade med ögonen.
"Kan ni sluta bete er som om ni var 3 år? Vi är mitt inne i någonting här!" viskade hon upprört.
Blair nickade och Zac himlade med ögonen.
"Okej. Jag vinkar till mig er när kusten är klar," viskade Vera.
Hon smög fram från deras gömställe bakom den stora pelaren. Rektorns kontor lång högst upp i akademin i västra flygeln.
Veras blick sökte sig runt hörnet. Misstänksamt tittade hon åt andra hållet. Eftersom det var första dan så var ingen i dem högsta korridorerna. Rubineleverna hade sina lektionssalar längst ner i våningen precis ovanför mark. Här upp hade Elementeleverna sina salar och de kände redan till skolan.
Vera vinkade till sig den andra i gruppen.
"Rektorns kontor ligger uppför trappan," sa hon tyst.
"Och du är säker på att han inte är där?" frågade George.
Vera funderade ett tag, sedan nickade hon långsamt.
"Min syster som går Diamantåret säger att rektorn brukar ha ett suuuuuuper långt tal för Elementeleverna. Det är ju deras sista år och så."
"Okej," sa George.
"Ville bara klarställa."
Vera smög uppför trappen tätt följd av de andra. I slutet av den så möttes de av en stor elegant port. Rektorns kontor.
"Offen."
Vera förde handen över portens två handtag.
"Offen... Det betyder öppna va? På... Tyska," undrade Blair.
Vera nickade.
"Det är för att jag har en Jordfamiliaris. När jag kastar formler måste jag göra det på tyska."
"Ah... Precis som jag fast mina är på galiciska," sa Blair fundersamt.
"Det förklarar varför det inte funkade när jag försökte kasta formler. Jag utövade det på italienska," muttrade Peter.
Porten svängde lätt upp.
"Juste, rektor Lakastrio är Jordillusionör va? Det är därför Veronica lyckas öppna dörren så lätt," sa Ricky.
"Ja," sa Zac.
Nightlight slank tyst in genom dörren. Windwing flög snabbt in efter honkatten.
Vera tittade in och sa att kusten var klar. Den lilla gruppen smög in. Rektor Lakastrios kontor var elegant välordnat. Böcker radade upp två ut av väggarna. Zac muttrade något.
"Vi är för blottade här. Om rektorn faktiskt skulle komma, eller någon annan Illusionör så är vi körda."
Han höjde händerna och mumlade:
"Nevidimyy."
Det pirrade till under Blairs hud.
"Vad var det för formel du använde?" frågade hon Zac.
"En osynlighetsformel. På ryska," svarade han motvilligt.
"Oh, coolt," log Blair.
Zac himlade med ögonen och tittade bort.
"Okej Nightlight, kan du hitta kulan?" frågade Vera sin Familiaris.
Nightlight jamade förnärmat.
"Okej, förlåta. Dum fråga," sa Vera.
Nightlight höjde svansen och svängde fram och tillbaka med den. Honkatten vädrade.
"Det här tar för lång tid," muttrade Peter.
"Förlåt men Night är en katt. Ingen hund," fräste Vera.
Peter suckade och Sunglory trädde fram.
"Vart förvarar rektorn kristallen?" frågade han.
Sunglory jamande och sniffade. Direkt fick hon upp ett spår som ledde till en kista med glasmonter. Blair slog sig för pannan.
"Vi behövde ju inte Sunglory eller Nightlight för att hitta kulan," muttrade hon.
"Vera, du kan öppna den va? Du är ju Jordillusionist och att låsa upp saker är lättast för er."
"Jag kan försöka men jag är bara Rubinelev om du minns," suckade Vera.
"Offen."
Ingenting hände. Vera försökte igen.
"Offen!"
Ingenting.
"OFFEN."
Nada. Vera muttrade för sig själv.
"Jag försöker," sa Zac.
"Oktrytym."
Åter igen inget.
"Blair kan försöka. Du som har två... Du vet..." föreslog George.
Blair öppnade munnen för att protestera men stängde den igen. Hon hade aldrig någonsin kastat em besvärjelse förut men försöka kan man väl alltid. Hon sträckte ut handen mot glasskivan och sa:
"Aberto!"
Glaslocket for upp. Vera flämtade överraskat till. Försiktigt lät Zac kulan levitera.
"Lägg handen på kulan Peter," manade Vera.
Peter nickade långsamt och la handen på kristallens släta yta. Den lös upp lika snabbt som första gången men inte i rött.
"Kastanjerött?" frågar Peter högt.
"Jord och eld. Själsfamiliaris," sa Ricky.
"Zac, lägg handen på kulan," sa Vera.
Peter tog bort sin hand och Zac la tvekandes på sin egen hand på den svävande kristallen. Den lös upp som förra gången. I skinande vitt. Alla rynkade pannan.
"Alla utom Peter var innan Blair under ceremonin... Den flippade ju ut när hon la handen på den... Det kanske blev något kortvarigt fel," sa Ricky
Blair nickade långsamt och la handen på kulan. Det tog lika lång tid för den att lysa upp som förra gången. Denna gång i fel färgordning. Gräsgrönt, eldrött, isblått.
"Lägg handen på kulan igen Peter," sa Ricky.
Peter gjorde som han sa och den lös eldrött.
"Vad i helvetet," mumlade han.
"Ricky. Du har en Själsfamiliaris, lägg din han på kulan så får vi se vad som händer," sa Blair.
Ricky la sin han på kulan. Efter ett tag lös den vitt.
"Så det blir något fel med alla som har Själsfamiliarisar efter att Blair han lagt handen på den?" tänker Vera högt.
"Frågan är då: Blir det fel om Blair försöker igen?"
"Jag vet inte. Jag skulle chansa på att den skulle visa jord eftersom både Flare och Winter tillhör jord..." började Blair.
Hon gillade inte att det här tog sådan tid. En professor kunde komma in när som helst.
Nästan som att uppfylla en ovetande önskning klev en man obemärkt in i kontoret. Tyst som en mus och listig som en räv. Mannen höjde på ögonbrynet. Han harklade sig och tonåringarna spann runt. Zac rynkade pannan. Han borde inte se dem.
"Blair Hunter och Ricardo Carew? Vad gör ni här?"
"I Illusionör R Raoq... K kan du se oss?" stammade Blair.
"Jag är Själsillusionör, självklart jag kan se er."