Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|70k Läsare?!?|]

Hej, mina kära läsare! Jag känner att detta är länge försenat då jag är medveten om att denna berättelse nått 70 TUSEN läsare. Vänta vänta vänta. Hur sjukt är inte det?!? Jag är så extremt stolt över den här boken och är framförallt så otroligt tacksam för er alla som tagit er tid att läsa denna berättelse om unga Blair Hunter och för några sekunder levt i hennes värld. Nu har vi nått sjuttiotusen läsare och jag kan inte tro mina ögon. Det är enormt mycket och inte trodde jag när jag för 6 år sedan publicerade kapitel 1 av Aris att vi skulle komma så långt! Jag var bara en ung flicka som höll på att gå ut 6:an utan några som helst ambitioner. När Aris senare vann en Wattys var jag helt förbluffad. Sedan dess har denna växt sig allt större och idag sitter vi här med sjuttio(en)tusen läsare, fyratusen röster och över ettusen kommentarer. Ofattbart. Fullkomligt ofattbart. Vi är även uppe i fyrtiotvåtusen läsare på Starborn och tiotusen på Emerald Traitor! Tack igen till er alla som har gjort detta möjligt!❤️

I julas lovade jag att jag skulle publicera första kapitlet i den omskrivna versionen jag påbörjade för ett litet tag sedan när vi nådde 70k på denna bok, och det gjorde vi! Så, som lovat kommer nu första kapitlet i Winternight & Flareblitz 2.0! Jag kan inte garantera att fler kapitel följer, MEN som många kanske vet är Emerald Traitor helt avslutad från och med idag! Spännande va? Om tillräckligt många vill ha del fyra i serien ska jag nog försöka koka ihop något hihi. Så länge hoppas jag att ni vill läsa detta förbättrade kapitel 1 i första Arisboken!❤️

✦❇︎⋅:✧∘⋆:~*❄︎*~:⋆∘✧:⋅❇︎✦

Jag är Blair Hunter, en ganska osynlig tjej med ett lite... annorlunda förflutet...

✫Början på något nytt✫

Med händerna i sidan såg jag nöjt på min resväska som jag precis lyckats stänga. Varför jag skulle resa? Oj, det var en lång historia det. Den största anledningen var väl att jag hade möjlighet att bli antagen till den största och bästa skolan i landet för magi. Var det säker att jag skulle komma in? Nej, självfallet inte. Saker och ting var inte gratis här i världen, och det inkluderade även stipendium till skolor. Å andra sidan var chansen att jag hade gåvorna Själ och Magi stor. Både min storebror Dominic och min mamma hade gått på Familiaris Akademien. Även min pappa, men honom talade vi inte om.
"Är du redo Brunöga?" frågade min käre bror från dörröppningen. Jag log klent mot honom och tog ett djupt andetag, greppade väskans handtag och såg beslutsamt på honom.
"Så redo som man kan bli, Vips."
Det där med Brunöga och Vips, det kom från Vitnos-böckerna han läst för mig när vi var små. Det fastnade liksom och förblev våra smeknamn för varandra.
När vi gick ner för trappan mötte mamma oss i hallen. Jag måste säga att jag var mer lik mamma än jag var pappa. Hon var en vacker kvinna i medelåldern, mörkbrunt hår räckte hennes axlar och markant gröna ögon lös upp rummen hon satte sin fot i. Själv hade jag samma bruna hår som räckte till midjan och ganska lika ansiktsdrag med en liten näsa. Dominic var dock mer lik vår pappa med sitt mörkblonda rufs och skarpa käkben. Det enda vi två hade gemensamt vår våra ögon. En konstig mixtur av mammas gröna och pappa blå. Något som var extremt ovanligt, vi båda hade heterokromi. Det vänstra var mammas smaragdgröna och det högra var pappas isblå. Vi båda hade bemötts lite olika på grund av detta. Dom, av mer fascination och jag... Av mer... Försmädlighet så att säga.
Doms Familiaris, Nightsky, kraxade till och landade på hans utsträckta hand.
"Skhodit'sya," mumlade min bror och de båda lös till. En rynka bildades i min mammas pannan. Hon gillade inte att Dom Sammanstrålade med Night. Om man inte var försiktig med det kunde man bli Tagen. Förvirrad och vilsen i fel kropp, förvandlas till ett vilt djur utan känslor.
Mamma, hon hade inte längre en Familiaris. När hon var yngre hade hennes Familiaris varit en aftonfalk, precis som Dominics, men hennes pappa, och min och Doms morfar, hade knäckt nacken på Skyscraper. Även om han var lite "borta" så var han den bästa Familiarisen man kunde tänka sig enligt henne. Så ödmjuk och lojal. Anledningen till hans död var på grund av morfars agg mot den magiska världen. Mamma var inte så kallad renblodig, hennes pappa var Reguljär och hennes mamma var Magilös. Vi träffade sällan våra morföräldrar, men varken jag eller Vips brydde oss så särskilt mycket om det. Jag kände medkänsla för mamma. Själv hade jag ingen aning om hur det var att ha en Familiaris, men från min uppfattning så var de som en andra halva av dig. Utan dem var man inte komplett. Ett pussel som saknade några bitar.
"Ni har allt nu va?" frågade mamma oroligt. "Hygienartiklar, pengar, mobil, skolmaterial, pyjamas, tjockjacka..."
"Ja mamma," skrattade Dom och skakade roat på huvudet.
"Okej... Då går vi då..."