Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|21|]

✫DET GÅR INTE. Men ärrad för livet får man väll bli✫

Blair stirrade stint och frånvarande på en bok kallad "Enkla stridstaktiker med magi". Vera såg bekymrat på den brunhåriga flickan.
"Blair..." började den mörkhåriga tjejen mjukt.
Blair såg upp på sin kompis med frånvarande oseende ögon.
"Blair?" sa Vera och viftade med handen framför Blairs ögon.
"Förlåt," mumlade hon och klippte med ögonen.
Hon var trött och kunde knappt fokusera blicken. Vera suckade. Hon visste att Blair hade kört sig slut de senaste veckorna.
"Du borde vila," muttrade Vera.
Blair suckade.
"De bästa ställena att slå till på är halsen, knäskålarna, ögonen, ryggen och vissa andra känsliga ställer," sa Vera.
"Tinningarna är bra, även punkten mellan axeln och halsen, skrevet och bakom örat är också bra tryckpunkter," mumlade Blair och tog tag om hennes pappas medaljong hon bar runt halsen.
"Clearly, så behöver du inte den här boken," sa Vera och drog den gröna boken till sig.
"Det är formlerna jag är ute efter," muttrade Blair.
"Du måste inte läsa på Safirelevsnivå," sa Vera.
Blair gäspade och sträckte sig efter en annan bok kallad "Överavancerad magi för elever".
"Blair, det där är Elementelevsnivå," klagade Vera.
"Gå du. Jag stannar här ett tag," mumlade Blair och slog upp boken.
Vera suckade och reste på sig.
"Kom bara i tid till Illusionist Claras lektion."
"Mm..."
Blair bläddrade och hittade en sida på massa konstiga tecken och cirklar. Blair stönade och vilade huvudet mot pannan.
"Behöver du hjälp?" frågade en röst.
Blair såg sig över axeln och mötte ett ansikte så likt Antons men så mycket mer vuxnare. Karon.
"Canavan Bloss..." började Blair.
"Anton berättade att du tränar inför turnén," avbröt Karon henne.
Blair nickade. Karon log snett.
"Kanske något jag kan hjälpa till."
"Verkligen?" sa Blair och rätade på sig.
"Jag är faktiskt Elementelev. Och jag tror du inte ska börja på den nivån," sa Karon och stängde den öppna boken.
Blair suckade.
"Varje Själsmagiker har något ingen annan har. Min talang är att se detta något. Din talang Blair, är att kopiera andras formler tillfälligt. Även att manipulera ditt DNA," sa Karon och såg allvarligt på Blair.
"Jag tänker anta att du har två talanger tack vare att du är Stjärnfödd som Anton. För han kan manipulera de dödas förmågor och känna av andras energier. Deras magiska kraft och potential."
"Hmm... Och hur kan jag använda de här förmågorna då?" frågade Blair intresserat.
"Det tar ett tag men för det mesta är det fara som triggar det. Vilket inte är ett alternativ," förklarade Karon.
"Inte? Det får vi se," sa Blair och drog lite på munnen.
"Blair..." började Karon varnande.
"Gör inget dumt nu."
"Det är bara dumt och jag dör. Om jag överlever och triggar minst en, då är det det smartaste jag gjort," sa Blair och reste på sig.
"Men tack för hjälpen."

✶✿✶

"Hunter! Varför i hela fridens namn är jag här med dig nu igen?" väste Peter irriterat.
"Shh, var tyst Lynch," muttrade Blair och gick hukandes mot ett stort rätblock.
De var i skogen vilket de egentligen inte fick. För i skogen fanns väsen som skulle kunna döda en. Men Blair ville ha lite fara. Så därför tänkte hon ge sig på en shuck. En spöklik svart skugghund.
"Du är antingen modig eller galen. Jag skulle nog använd det senare," muttrade Peter och följde efter Blair.
"Men varför var du tvungen att släpa med mig??"
"För att jag behöver ha någon i närheten om jag skulle misslyckas," sa Blair sarkastiskt.
"Så du vill ha någon som kan släpa med sig din livlösa kropp efter att ha utmanat en blodtörstig shuck?" sa Peter och höjde på ögonbrynet.
Blair fnös och himlade med ögonen.
"Dessutom var du den ända till hands."
Peter fnös.
"Du kommer dö, det vet du va?"
"Jag kan klara mig själv. Det har jag gjort ett bra tag nu," suckade Blair och bromsade in.
"Har du någonsin stått öga mot öga med en shuck Blair? De är moster som bara törstar efter blod. De har ingen barmhärtighet," sa Peter allvarligt.
Blair gav Peter en lång blick och insåg sedan vad det var Peter gjorde.
"Du är orolig för mig!"
"Nej. Jag är orolig för mig själv," fnös Peter och tittade mot grottan som de visste den svarta shucken bodde i.
Blair började skratta tyst.
"Du är så orolig för mig. Kinda cute I guess."
Peter blick flög snabbt till Blairs.
"Okej. Jag är orolig Hunter. Men du måste förstå att jag har stått öga mot öga med en shuck," sa Peter och hans ögon blixtrade.
Blair rynkade pannan.
"Men om du vill riskera livet som 13 åring för att kunna besegra Serpentarian så okej för mig," sa Peter och såg intensivt på Blair.
Blair bet sig i läppen och tvekade lite.
"Varför är du så rädd för shucken Peter?"
Hon frågade det mjukt men allvarligt. Peter såg på Blair. Sedan suckade han.
"Jag sa ju att jag hade stått öga mot öga med en shuck. Den gav mig ärr för livet och jag var 99% på väg att dö. Jag vill inte att någon annan råkar ut för det."
Han började knäppa upp skjortan.
"Peter..." började Blair.
"Du måste få se vad det är du ger dig in i Hunter," sa Peter sammanbitet och tog av sig skjortan.
Blair andades ut. Över hela bröstet och runt över till ryggen gick rätt fula ärr av fem vassa långa klor. De såg ut att ha gått riktigt djupt.
"Peter..." mumlade Blair.
"Ser du vad jag menar nu Hunter?" suckade Peter och såg på henne med guldgula ögon.
"Peter... Jag är så ledsen... Hur gammal var du?" mumlade Blair och rörde lätt med ett av ärren på sidan.
Peter stelnade till vid beröringen och rös lite.
"Dåliga minne," muttrade han.
"Jag var 6 år när det hände... Så Hunter, ger du dig?"
"Peter, jag heter Blair. Och nej. Jag ger mig inte. Jag tänker inte ge upp, jag tänker aldrig ge upp. Och det hoppas jag att du inser Peter," sa Blair och såg med brinnande ögon in i Peters allvarliga ögon.
Peter suckade och drog på sig skjortan.
"Du kan inte göra det själv, jag har erfarenhet och bättre än vad du är."
Blair började skratta.
"I dina drömmar!"
Blair slog till med piskan och rörde vid sitt armband.
"Nu gör vi det här!" sa hon till Winter och Flare.
Peter drog lite på munnen med behöll sin allvarliga mask på.
"Efter dig... Blair."