Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|34|]

✫Då får jag väll visa dig hur man har kul!✫

När Blair kom in i köket stod Peter redan där. Han såg ut att fundera på om han skulle ta fil eller yoghurt.
"Fil passar dig bättre," sa Blair och började rota i kylen efter skinka till Winter och Flare.
Sunglory låg redan på golvet och käkade på ett blodigt rått ben. Nightstar satt uppe på en pinne nära taket. Han hade varit ute och jagat såg Blair. Peter gav henne en konstig blick och tog yoghurten. Blair flinade.
"Bara för att göra tvärt om."
Peter höjde på ögonbrynet.
"Nej."
"Jo."
"Nej."
"Jo."
"Nej."
"Jo."
"Nej."
"Jo."
"Ugh."
Blair började skratta och la skinka i två skålar. Hon kollade i kylen efter juice och ost. Blair rostade en macka och smörade den. Hon hällde upp ett glas apelsinjuice.
"Ska du ha?"
Peter skakade på huvudet och stoppade in en sned jordgubbsyoghurt i munnen. Blairs mamma kom ner för trappan.
"Älskling jag är verkligen ledsen men jobbet ringde och de behöver mig på momangen," sa Amanda och kom fram till sin dotter och gav henne en snabb kram.
"Men... Det är ju 22:a december. Du ska inte behöva jobba!" klagade Blair med en misstrogen min.
"Jag är verkligen ledsen men det har med det som hände igår," suckade Amanda.
Blair nickar.
"Dominic kommer vara med er så tänd inte eld på allt okej?" skämtade Amanda.
Blair log.
Amanda log hon med och gav Blair en till kram. Hon log brett mot Peter och skyndade ut.
"Ska hon inte ha någon frukost?" undrade Peter.
Blair skakade på huvudet.
"Hon brukar inte äta när hon har bråttom."
Peter nickade frånvarande.

✶✿✶

"Blair! Ni kan baka själva va?" ropade Dominic.
"Men! Vi brukar alltid baka hela familjen Vips! Vad ska du göra?" ropade Blair tillbaka lite besviket.
Dominic rusade in i köket och Nightstar flög ner för att landa på hans utsträckta arm.
"Svyaz."
Nightstar började lysa och försvann. Peter höjde på ögonbrynet.
"Så det är därför jag aldrig sett din falk förut."
Dominic slängde ett snabbt ögonkast på Peter och nickade lätt.
"Amy behöver verkligen hjälp. Och Brunöga, du vet hur man baka pepparkakor."
Det var Blairs tur att höja på ögonbrynet. Hon lutade sig mot bordet med huvudet vilandes på händerna så att hon såg ut som någon som kommer från en viktig rang eller en psykolog.
"Åhhhh.... Så vad behöver Miss Nixon hjälp med?"
"Det har med mig och henne att göra," muttrade Dominic.
Blair log.
"Jewel är sjuk," fyllde Dominic i.
"Ah... Visst..." flinade Blair.

✶✿✶

"Vi måste göra degen från scratch," sa Blair.
"Så kan du plocka fram smöret, vispgrädden, mjölet och sockret?"
Peter nickade och rörde sig stelt mot kylen.
"Öh... What the hell are you doing?" skrattade Blair.
"Plockar fram det du bad om," svarar Peter irriterat.
"Du ser så obekväm ut," sa Blair.
"Kanske för att jag har ett förkläde på mig!" utbrast Peter och smällde ner smöret och vispgrädden på bordet.
"Det klär dig," skrattade Blair.
Hon vände sig om och såg mot tv-rummet.
"Kom igen, ska ni inte vara med?"
'Batalla, vi är djur. Djur bakar inte,' sa Flare.
'Jag skulle bara förstöra om jag var med,' suckade Winter.
'Baka är inget för lejon,' gäspade Sunglory och slöt ögonen.
'Verkar kul men nja...' sa Helica.
Blair grimaserade och gick för att ta fram kanel, kryddnejlika och kardemumma.
"Jag fattar inte grejen med pepparkakor," muttrade Peter och kollade på receptet.
"Well... Det är jultradition och de är goda," sa Blair och plockade fram en kastrull.
"Dessutom... Vi kan baka chokladbollar efteråt om du vill..."
"Okej," sa Peter snabbt.
Blair började småskratta. Blair och Peter bakade under tystnad ett tag. Tillslut bröt Blair tystnaden.
"Berätta något om dig själv."
"Som vad? Det vet redan allt du behöver veta."
Blair suckade och skakade på huvudet.
"Vad jag menar är: Berätta något om dig själv som jag inte vet."
"Du behöver inte veta mer än vad du vet."
"Men kooooom ingeeeeen Lyyyyyynch! Något finns det väll som du kan berätta," bad Blair.
"Jag vet bara att du heter Peter Lynch och är tretton år. Du bor hos din fosterfamilj och du är Själsillusionör."
Peter förblev tyst.
"Berätta något om din barndom," föreslog Blair och kavlade ut den nu färdiga degen.
Peter spände sig och knep ihop läpparna. Blair suckade.
"Jag förstår om du inte vill berätta. Vi känner knappt varandra. Varför skulle du ens lita på mig? Jag är en 13-årig snorunge som egentligen har för lätt för att öppna upp sig för folk. Sanningen är att jag förmodligen är desperat efter vänner. Jag hade hoppas på att vi kunde bli det... Men jag förstår om du tycker jag är jobbig," sa Blair med blicken nedslagen på den nu onödigt tunna degen.
Peter såg på henne.
"Du är irriterande, du är jobbig, du är störig, du är en riktig plåga... Men du är också snäll mot mig... Vilket folk aldrig brukar vara... Det är jag riktigt tacksam för."
Peter log ett tveksamt lite "förvridet" leende. Blair log svagt.
"Första gången?"
Peter såg skuldmedveten ut.
"Varför är du aldrig med när andra har kul?" frågade Blair försiktigt.
"Jag vet väll inte riktigt hur man har kul," mumlade Peter.
Blair höjde på ögonbrynet.
"Oh... Is that so...?"
Blair flinade och körde in handen i mjölpåsen.
"Då får jag väll visa dig hur man har kul!"
Hon slängde en näve mjöl i fejset på Peter och började skratta. Peter blinkade förvånat bort mjölet ur ögonen.
"Oh it's on."
Han tog en handfull mjöl och körde in handen i Blairs fejs. Blair började skratta igen och slängde mjöl över hela Peter.
"Du... Ser... Ut... Som... Ett... Sp... Spöke!"
Peter drog på munnen och slängde mjöl i Blairs hår.
"Nej...! Inte håret!" skrattade Blair och skakade av sig mjölet.
"Jodå. Håret," sa Peter med ett djävulskt leende klistrat på läpparna.

✯❄︎✯

Dominic låste upp ytterdörren och klev in i hallen. Från köket hörde han skratt. Blair skrattade vilket gjorde Dominic glad. Den andra var mer tvekande och osäker. Peter...?
Dominic gick in i köket och stod bara och gapade över röran.
"Brunöga... Du får städa upp innan morsan kommer," sa Dominic.
Blair skrattade och slängde mjöl mot sin bror. Han vek undan och mjölet träffade Nightstar. Dominic slog sig för pannan och log.
"Glad att ni hittat varandra. Men nu får ni städa upp och duscha."
Blair nickade.
"Och snälla. Gör om pepparkakorna. För mycket mjöl blir inte så gott," log Dominic och gick upp till sitt rum.
Blair lyckas alltid få de få personer som hon möter att öppna upp sig för henne... Hur lyckas hon? Och med ett så jobbigt förflutet?

✯❄︎✯

109 FÖLJARE?????????????? WOW. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!!!!!! WTF. OCH DESSUTOM ÄR VI UPPE I SNART 8K!!!!!!! I❤️U GUYS!!!!!!
//Sarilia