Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|18|]

Fufu... Det är svårt att hitta det man tänker sig i huvudet i verkligheten. Så jag ändrar min beskrivning för Blairs medaljong till klockmedaljongen i silver ovanför.

✯❄︎✯

✫Moribundo✫

Blair var röd som en tomat i ansiktet.
"Vad väntar du på?? Släpp bh-jäveln!!"
Peters väldigt förvirrade min ändrades till ett hånflin.
"Hör ni killar! Kom så ska ni får se Blairs bh!"
Blair spärrade upp ögonen och försökte rycka ifrån Peter hennes bh. Men han var längre än henne så det tjänade inte så mycket till.
"Jag ska döda dig. Jag svär vid mina Familiarisars liv. Jag ska döda dig din lilla ynkryggiga son of a bitch."
Zac, Ricky och George kom släntrandes och stannade till vid åsynen. Zac började rodna och stirrade. Han spärrade upp ögonen, öppnade munnen och vände sedan på klacken. Hela han blossade av rodnad. Ricky öppnade munnen.
"Peter, ge tillbaka den."
Peter flinade.
"Varför?"
Ricky suckade.
"Peter."
"Fast det klart, hennes initialer är du B.H så då lär hon väll behöva den," flinade Peter.
Där rök stubinen för Blair. Hon hoppade på Peter i världens fart och naglade fast honom mot marken. Både Flare och Winter förvandlade självmant sig och rester ragg. Winter morrade och visade sina farliga tänder. Flare stod redo att attackera.
"Våga kalla mig det igen Peter. För då menar jag det. Jag dödar dig."
Peter höjde på ögonbrynet och hånlog fortfarande.
"Mo..." började Blair.
Peter var tyst.
"Ri."
Ingen respons.
"Bu."
(A/N: Moribundo, formeln för att döda. Kan egentligen bara utövas av Elementelever och äldre.)
Nu började Peter fatta att det var på allvar.
"Okej."
"Lova."
"Jag lovar och svär," muttrade Peter.
"Bra," sa Blair och gick av Peter.
"Hade du verkligen tänkt döda honom? Det var inte så farligt, det han sa..." sa George tvekande.
"Nej... Det hade jag inte. Dessutom skulle jag inte kunnat. Jag är Rubinelev och den formeln är olaglig," suckade Blair.
"Men jag har... Hm, få se. Hur ska jag formulera det rätt? Jag har blivit mobbad, retad, nertryckt, utanför, ensam, skrattad åt, gjorts till åtlöje, blivit slagen, jagad, dränkt i toan, fastbunden, en gång i flaggstången, inlåst i klassrummet, någon hällde sin lunch över mig en gång tror jag, sen så var det en tjej som hällde en hink lera på mig när jag var 9..."
Blair började rabbla upp allt hemskt och räknade på fingrarna.
"Åh, juste. Folk brukar kalla mig Missfoster för mina ögon."
"Blair, vänta. Stop, är det sant?" frågade Vera.
"Varför skulle jag ljuga," suckade Blair.
Hon satta sig på golvet med Flare i famnen och Winter i knät.
"Blair. Det här är allvarligt," sa Vera bistert.
Blair viftade bort det med handen.
"Blair Hunter! Nu lyssnar du på mig," röt Vera. Blair himlade med ögonen.
"Vad?"
"Du måste berätta om sådant här," sa Vera.
"Det är ingenting jag måste Veronica," sa Blair.
Vera började protestera men avbröts av Zac.
"Är... Är det här medaljongen du letar efter?"
Blair såg på medaljongen i silverkedjan som Zac håll upp. Hon rusade upp från sig plats på golvet och gav Zac en bamsekram.
"ÅH GUD TACK ZACHARY CARTWRITE! DU RÄDDADE MIN DAG!"
Zac såg generat på Blair och gav ifrån sig en generat skratt.
"Varför behövde du medaljongen?" frågade Ricky.
Blair var tyst och funderade på om hon skulle berätta.
"Ehm... Som ni vet heter jag Blair Hunter. Som de flesta känner ni säkert igen namnet från eleven som gick här för ca 22 år sedan. Amanda Hunter. Sanningen är att jag är hennes dotter. Och min pappa var William Merivale."
"Jag visste det," mumlade Ricky.
Hon tog medaljongen av Zac och såg på den en stund.
"Det enda problemet är att jag inte kan öppna den. Jag har försökt, men den vägrar ge vika."

✶✿✶

Blair satt utanför rektor Lakastrios kontor och väntade på att Raoq skulle förklara situationen för den äldre mannen. Hon ville inte riktigt visa Lakastrio att hon hade två Familiarisar. Plötsligt hörde hon en obehagligt bekant röst. Belladonna Serpentarian. Blair slängde ett ögonkast på rektorns dörr, sedan reste hon sig och följde Bellas röst. Hon kikade runt hörnet och såg Bella sitta på huk med sin kråka på armen. Det som chockade Blair var att de inte var ensamma. På Bellas vänstra hand satt en röd, gul, vit och blå papegoja. Hon pratade med den.
"Belladonna Serpentarian," sa Blair och steg fram från sitt gömställe.
Bella stelnade till och såg förskräckt på Blair.
"Hu Hunter..."
"Så vad heter denna förtjusande papegoja?" frågade Blair och höjde på ögonbrynet.
"Öh... Hunter... Det måste ha varit ljuset..." började Bella.
"Åh kom inte här och säg "Det måste ha varit ljuset" Belladonna," fnös Blair.
"Jag vet vad jag ser."
"Okej... Det här är Firecandy. Tro det eller ej så är hon min Familiaris," sa Bella uppgivet.
"Å jag tror dig," sa Blair ärlig men med en irriterad blick.
Jag har fanemig hittar två Rubinelever med två Familiarisar. Jag måste prata med Anton. Firecandy är en Själsfamiliaris... Så egentligen bör hon vara i Själsgruppen. Men det kan hon inte. För hennes första Familiaris är Gleamingair... Äsch... Whateves.
"Blair Hunter! Nu kommer du hit genast!" ropade Raoq från avstånd.
Blair stelnade till.
"Möt mig utanför sal -803 på måndag. Det är viktigt och jag bryr mig inte att du inte bryr dig. För det har med Firecandy att göra."
Blair vände på klacken och gick mot rektorns kontor.
Då får jag prata med Josh imorgon... Men på söndag så duellerar vi mot en annan grupp... Jag tror det är Team Lupo.
"Miss Hunter, sa jag inte att du skulle vänta här?" sa Raoq med bister åsyn när Blair återvände.
"Jo det gjorde du," sa Blair.
Raoq suckade.
"In med dig nu. Lakastrio vill gärna träffa dig."
Blair nickade men hade en dålig känsla av det hela.