Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|17|]

✫Min fars medaljong och PETER SLÄPP MIN BH!✫

"Vad är klockan?" frågade Blair och hällde snabbt i sig soppan.
"Det är middags dags nu så inga lektioner," svarade Dominic.
"Har du ätit något än?" undrade Blair.
Dominic skakade på huvudet.
"Men jag är inte hungrig."
Blair funderade en stund.
Ska jag berätta för Dominic om allt som hänt och om mina misstankar? Ja, han förtjänar det.
"Dominic, kan vi prata i enrum?" frågade Blair.
"Om du klarar av att gå och om Elekita tillåter det," sa Dominic riktad åt Elekita.
"Miss Hunter är nästan helt återställd och får gå när hon vill men du bör ta det försiktigt och inte anstränga dig. Dessutom är Flareblitz klar nu. Hon mår fint och är redo att gå," svarade Elekita och gick mot en dörr för att öppna den.
Ut rusade Flare glatt och hoppade upp i Blairs säng.
"Flare!" utropade Blair lättat och omfamnade den fluffiga bollen av päls.
'Glad att se dig igen Batalla,' sa Flare.
Blair bad Dominic att hålla i Flare medan hon gick upp ur sängen. Hon hade fortfarande på sig sin skoluniform.
Ugh, jag måste byta den här sen.
Blair tog Flare och följde med Dominic mot dörren.
"Hejdå Elekita! Tack för allt," sa Blair vänd mot Illusionisten och neg lätt.
"Det var trevligt att träffa dig Miss Hunter," sa Elekita och vinkade.
Blair och hennes bror gick ut från sjukstugan.
De var på Safirelevernas våning. Dominic öppnade dörren till sal 2452 och klev in. Det var helt öde i klassrummet.
"Så, vad var det du ville prata med mig om Brunöga?" undrade Dominic och drog ut en stol.
"Okej. Det du kommer få se och höra stannar mellan oss," sa Blair och satte ner Flare.
"Okej," sa Dominic och så förvirrat på Blair.
"Som du vet är Flare min Familiaris. Sanningen är att hon inte är min enda Familiaris," började Blair.
Dominic såg frågande på sin syster.
"Okej... Hur menar du?"
Blair rörde sitt armband och Winter framträdde framför Dominic.
"Dominic, möt Winternight. Min andra Familiaris," presenterade Blair dem.
Dominic stirrade på Winter med öppen mun.
"Blair... Säg att du skämtar med mig nu..." viskade han.
Blair skakade allvarligt på huvudet.
'Så du är Blairs brorsa?' sa Winter nyfiket och ställde sig på bakbenen och la framtassarna på Dominics knän.
"J ja... Kallar du henne Blair...? Ni måste vara väldigt nära," sa Dominic.
Hans uttryck ändrades snabbt från förvirrat till fascinerat.
"Två Själsfamiliarisar. Hur funkar det??"
"Well, Flare är den Familiaris som är som ens Familiaris. Eller Familiarisen väljer en dels eftersom du är lik den som person. Men vissa har två personligheter. Flare är vad ni ser mig som och Winter är vad jag är innerst inne," svarade Blair.
"Det andra jag vill säga är... Vad hände med pappa?"
Dominic bet ihop käkarna. Han ogillade att prata om sin pappa lika mycket som Blair.
"Om någon vet så är det du Brunöga."
Dominic gav Blair en trött blick.
"Du var den sista som såg honom."
"Jag vet... Men jag minns inte... Jag minns inte! Jag minns inte Dominic!" sa Blair med gråten i halsen.
'Det finns ett sätt att ta reda på det Batalla,' sa Flare.
"Hur?" frågade Blair.
'Skapa magi med Winter igen,' sa Flare.
Blair öppnade munnen och då förstod hon.
"Okej Winter. Redo att göra det igen?"
'När du är,' sa Winter och satte sig på golvet.
Blair slog sig ner och blundade.
Att öppna porten till sitt förflutna var lätt. Att hitta sitt förflutna var svårare. Tillslut hittade Blair sitt sista minne av sin pappa.

~Memory~

Jag vaknade med ett ryck. Det lät ifrån köket så jag gick upp från sängen och nerför trappen. Jag stannade i köksdörrens karm. I köket stod min pappa och packade ner massa konservburkar.
"Pappa? Vad gör du?" frågade jag försiktigt.
Pappa vände sig om och såg på mig.
"Blair, vad gör du uppe så här sent?"
Jag knep ihop läpparna.
"Du svarande aldrig på min fråga."
Pappa suckade.
"Jag packar."
"Varför?"
"För att jag måste."
"Varför?" viskade jag.
Pappa suckade igen och satte sig på huk framför mig. Han strök mig över kinden och satte tillbaka en slinga av mitt bruna hår bakom örat. Jag såg in i hans isblå ögon.
"Det finns saker du inte borde få reda på Blair. Och det är farliga saker. Du är för liten för att veta men du kommer förstå så småningom. Men det finns något du kan få. Den här medaljongen och en gåta. "Vad är det för djur som tillhör fyra? För om Hon får krafter kommer hon styra. Du är nyckeln till allt detta. Så dotter min gör det rätta. Med vänner många, ska du ondskans magi fånga."

~Memory end~

"Varför raderade han mina minnen...?" mumlade Blair och öppnade ögonen.
Dominic såg på all magi i luften.
"Du är fantastisk Blair!"
"Hur kunde jag glömma?" muttrade Blair för sig själv.
"Medaljongen. Såklart."
"Vad pratar du om?" undrade Dominic.
"Det jag fick redan på... Jag måste tillbaka till grupprummet. Vi ses sen. Och sök upp Josh Elvero. Fråga honom om hans fullanamn," sa Blair och gjorde Flare till en piska och Winter till ett armband.
Hon rusade ut ur klassrummet och stormade ner till underjorden. Hon svor och lät Flare förvandlas. Dörren till grupprummet öppnades och Blair förvandlade Flare till piskan igen.
'Batalla, du behöver inte vara så brutal,' muttrade Flare irriter.
Blair suckade och stormade in. I rummet satt redan dem andra. Alla stirrade förvånat på henne. Tillsist tog Vera till orda.
"Blair! Vad jag är glad att se dig! Mår du bra?"
"Ja. Jag mår fin fint. Men det är en riktigt viktig sak jag behöver hitta. Hjälp mig," svarade Blair trött och slog upp dörren till sitt rum.
Där började hon stöka omkring bland sina saker. Hon svor några vackra haranger och muttrade irriterat för sig själv.
Jag ska att ge honom när jag ser honom igen. Jag ska fråga varför han raderade mina minnen och jag ska fråga vad som i helvetet händer.
"Blair. Ta det lugnt. Vad är det du letar efter?" sa Vera som stod i dörröppningen.
"Det är en medaljong i guld. Mer som ett klockur. Den har snirkliga graderingar och små ädelstenar," förklarade Blair och vände uppochner på sin skrivbordslåda.
"Vafan. Vart är den där jävla bitchen till klocka?!"
"Vad har hänt med Hunter?" undrade Peter.
Blair suckade frustrerat. Hon puttade hennes resväska mot Peter och Vera. De såg frågande på henne.
"Men stå inte bara där era jävla kossor! Leta efter medaljongen för Guds skull!" utropade Blair irriterat.
"Jösses. Där har vi Flareblitz i henne," suckade Vera och började sig ner för att öppna Blairs resväska.
"Um... Hunter...? Jag tror du ska överlåta Veronica till att rota i din resväska..." sa Peter.
Blair spann otåligt runt för att sedan stelna till. Hon kände hur det hettade i ansiktet. Blairs blick blev mordisk och hon gick med bestämda steg mot Peter. För i handen hade han en av hennes bh-ar...