Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|15|]

✫Att förlora är surt men att lära känna någon är kul✫

Ricky satt vid sjuksalssängen och strök varsamt Sky när Vera smällde upp dörren till sjukrummet. Han vände sig om och mötte Veras intensiva blågröna ögon. Hon flåsade häftigt efter en kvick språngmarsch.
"Är... Sky... Lake... Okej?"
Ricky nickade.
"Vad bra. Var är Elekita?" frågade Vera
"Hon är gick och skulle blandar till lite salvor. Är det där Windwing förresten?" sa Ricky och pekade på örnen som Vera varsamt höll i.
Hon nickade.
"Joshs tarantella förgiftade henne och nu rycker hon i kramper. Jag vet inte vad jag ska göra! Zac bad mig att överlämna Windwing till Elekita."
Ricky gav henne en orolig blick. Det var inte likt Vera att bete sig så handlöst. Han reste sig och gick fram till Vera. Väl framme tog han en snabb titt på Windwing. Eftersom Elekita inte var här var Ricky tvungen att försöka dämpa svärtorna. Han la huvudet på sned och tog fram sin reglerbara stav av kristall. (A/N: Har ni sett Miraculous Ladybug and Chat Noir? Som Chat's stav isfall) Sedan började han rita en helande cirkel på sjukstugegolvet.
"Lägg Windwing här," sa Ricky och pekade på cirkeln med staven.
Han förkortade den och började mumla på hindi.
"Main eegal ke lie jyaada kuchh nahin kar sakate hain. Lekin main kya kar sakata hoon dard ko kam karane aur usakee sahan karane kee anumati hai. To sarkil, dard ko avashoshit!"
(Betyder: Jag kan inte göra mycket för denna örn. Men det jag kan göra är att förminska smärtan och låta henne härda ut. Så Cirkel, absorbera smärtan!.)
Cirkeln lös upp och dämpade Windwings kramper. Hon slappnade av och andades ut.
"Wow. Jag visste inte att du var så bra på Läkemagi!" sa Vera imponerat.
Ricky kliade sig i nacken och skrattade lite nervöst.
"Tja, min syster har lärt mig. Hon må vara yngre än mig men hon hann lära sig av vår mamma..." sa han lite nedslaget och rodnade lätt.
Vera gav honom en medlidande blick och la en hand på hans axel.
Dörren öppnades och in kom Victor med sin Familiaris i famnen.
"Åh... Hej... Är Elekita här? Gem är kall som en... Istapp..." sa han.
"Tyvärr, men vi kan nog värma honom," sa Ricky och plockade upp Windwing från golvet.
Han la henne på sängen bredvid Sky och gick mot Victor och Gem.
"En enkel eld som värmer bör göra susen... Jag skulle kunna göra lite te också...?" sa Ricky fast mer som en fråga.
Victor la huvudet på sned och log lite.
"Det skulle vara snällt... Ricardo..."
"Du behöver inte kalla mig Ricardo," sa Ricky och skrattade tafatt.
Han sträckte ut båda händerna och viskade:
"Chama de lume."
"Heh, Anton lärde mig," sa han och höll fram flamman mot Gemstone.
Gemstone öppnade sina ögon och visade tydligt att han uppskattade värmen.
"Du kan ta över nu va? Jag springer över och frågar köket om jag får koka lite te," sa Ricky riktad mot Victor.
Victor nickade och sträckte ut en av sina händer. Ricky överförde låga till den bärnstens ögde pojken.
"Håll koll på dem båda," bad Ricky Vera och försvann ut genom dörren mot matsalen.

✯❄︎✯

Blair hade ingen känsel i kroppen. Hennes signaler från hjärnan gick inte fram till hennes armar och ben.
'Batalla!' ropade Flare förskräckt.
'Jag... Mår bra...' stönade Blair ansträngt.
'Det gör du inte. Jag kan känna av din smärta,' sa Flare oroligt.
'Och jag kan känna hur svag du är. Återvänd till vilande läge,' sa Blair och höll ut handen mot sin Familiaris.
'Nej,' sa Flare bestämt.
'Du sa att vi skulle göra det här tillsammans. Eller har du glömt bort dina egna ord?' sa Flare.
Blair log.
'Okej, på tre. Ett. Två. Tre!' sa Blair och försökte resa sig.
Flare stod utmattat kvar men hennes ben skakade oroväckande. Blairs krafter silnade och hennes blick började svartna i kanterna.
Nej. Nej. Det går inte. Jag vill inte förlora. Jag tänker inte. Jag kan inte förlora. JAG KAN INTE.
Både Blair och Flare föll ihop medvetslösa på duellplanen.

✶✿✶

Dunk. Dunk.
Mitt huvud.
Knarr. Knarr.
Är det sängen?
"Jag tror hon vaknar upp!"
Vera?
"Var inte dum nu Veronica. Hon kommer tappa medvetandet inom kort."
Var det Peter?

✶✿✶

Blair slog upp ögonen. Huvudvärken dunkade fortfarande men den hade blivit lite svagare och uthärdlig.
Juste. Jag svimmade. Fan också. Jag förlorade mot Bella.
Blair satte sig upp. Dock lite för snabbt. Hon jämrade sig och kände två varma djurkroppar mot hennes. På högersida låg Flare medvetslös och med ett bangade runt ena tassen. På hennes ben låg Winter och sov oroligt. Blair log sorgset och stök sina båda Familiarisar. Då slog Winter upp sina olikfärgade ögon. Det var tack vare hans Alfa far som han fått ett kastanjefärgat öga.
'Blair!' utropade han lyckligt.
Han gick över henne och började slicka lätt i hennes ansikte.
"Hej Winter," sa hon och kliade varghannen bakom örat.
Winter slöt ögonen.
"Hunter... Du är vaken," sa en röst Blair kände igen.
Josh.
Blair vred på huvudet och mötte dem svarthårige pojkens mystiska ögon.
"Hej Elvero. Jag ser att du kryat på dig. Men det där ärret har tydligen Elekita inte lyckats få bort," sa hon en aning spydigt och fortsatte klia Winter bakom ögonen.
'Blair...' började Winter.
'Hmm?' undrade hon.
'Vi båda är ute,' mumlade Winter.
Blair stelnade till.
"Din Familiaris är verkligen ståtlig," sa Josh och tittade på Winter, oberörd av att Blair satt i sjukhussängen med två Familiarisar.
Blair öppnade munnen men stängde den.
Vänta lite nu, är det där verkligen Josh Elvero jag ser framför mig?? Ler han mot mig? Nu måste ni skämta med mig.
Mycket riktigt log Josh snett och strök sin tarantella på huvudet.
"Jag tror Lava gillar dig Blair."
"Åh...." log Blair svagt.
"Vill du hälsa?" undrade Josh lite blygt.
"Vem är du och vad har du gjort med Josh Elvero??" sa Blair och riktade en lila eldsflamma mot Josh.
"Blair... Du har förlorat mycket magi och varit medvetslös i tre dagar... Förutom när du vakande till i några sekunder för två dagar sedan. Din magi har inte återhämtats helt än," sa Josh lugnt och satta ner Lavatone på täcket Blair hade över benen.
"Och förresten så är mitt fulla namn Joshua Logan Adam Elvero Merivale."
"M Merivale?" frågade Blair.
Josh nickade långsamt.
"Vad då då?"
"Nej inget," sa Blair tyst och skakade avfärdande på huvudet.