Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|26|]

✫Halloweenfest✫

Blair stirrade på sig själv i spegeln. Vera hade tvingat på hennes ett par kattöron och en kattsvans.
Team Chaos of Light hade vunnit över Team BlueScar. Men Team Unbeatable tog hem priset. En fin pokal och deras namn på "vinnarväggen".
Så nu var det halloween om två dagar och Aris skulle hålla en halloweenfest. Vera höll på att pröva ut olika kostymer och försökte få Blair med på det hela.
"Vera... Måste jag verkligen klä ut mig?" frågade Blair motvilligt och rörde vid kattöronen.
"Absolut!! Dessutom vill du väll förföra killarna," skrattade Vera.
Blair rodnade stort och gav Vera en blick som kunde döda.
"Okej okej. Don't kill meh plz," skrattade Vera och tog av Blair öronen.
"Förresten bad jag Amber komma."
"Åh. Kul. Ska hon försöka få på mig en hundkostym?" frågade Blair.
"Ta det lugnt. Alla ska klä ut sig. Har du aldig varit på en fest eller?" sa Vera lite på skoj.
"Nej. Faktiskt inte," sa Blair och drog lite på munnen.
"Åh..." mumlade Vera.
"Kom hit."
Vera kramade Blair och hon grimaserade.
"Du behöver inte göra sån stor grej av det..."
Dörren öppnades och Amber klev in. Hon var klädd i en vacker lila klänning med févingar som faktiskt rörde på sig.

"WOW!" utropade Blair.
"Hur gjorde du det där???"
"Med hjälp av en morfo-formel och med hjälp av Julian så fick jag vingar!" skrattade Amber glatt och flaxade med vingarna.
"Waw syrran. Snygg kostym," sa Vera och granskade sin lillasyster från topp till tå.
"Men Vera. Du måste börja på din utklädnad," sa Amber och la huvudet på sned.
"Ugh. Visst," stönade Vera.
"Ooo. Har du bestämt vad du ska vara?" frågade Blair.
"Eftersom hon är en snäll fé så tror jag att jag kommer vara en ond fé," skrattade Vera.
När hon väl hade fått på sig sin kostym och fått hjälp av Amber att trolla fram svarta vingar såg hon fantastiskt cool ut.

"Din tur Blair," flinade Vera.
"Åh nej..." mumlade Blair och backade långsamt.

✶✿✶

Blair stod i ett hörn och tryckte. I matsalen hade alla bord flyttats till kanterna. På långborden fanns både godis och snacks från båda "världarna". Även dricka och bål. Vera och Amber hade dragit med George och Ricky ut på dansgolvet. I högtalarna spelades popig musik och elever dansade och hade kul. Alla utom Blair som stod och såg på det hela. Hon såg en änglaklädd Bridget försöka få en Zac i piratkostym att dansa, Bella i en vit zombiebrudklänning som försökte flörta med en äldre kille, Julian och Melia som tävlade i att äta mest reguljärsnacks, Anton och Cora som pratade med Dominic, och Josh som satt tyst vid ett bord. Men vart var Peter? Blair spetsade sina kattöron och svängde med svansen. Winter började spåra den svarthårige pojken. Flare följde efter och fick med sig Blair. Utanför matsalen i en korridor satt Peter i en fönsterkarm. Winter hoppade upp och puffade till honom med nosen. Han vände på huvudet och såg på vargen. Peter höjde handen och började klia Winter bakom örat.
"Varför är du inte på festen?" frågade Blair.
Peter sökte efter henne med blicken men hon stod precis utanför månskenet så att han inte kunde se henne.
"Hunter," mumlade Peter.
"Du deltar ju knappt själv."
"Sant. Men jag är iallafall utklädde," sa Blair.
"Kom ut i ljuset," bad Peter.
Blair steg tvekande ut i ljuset så att Peter kunde se henne. Peter rodnade lätt. Blair var klädd som en katt med äkta öron, svans och morrhår.

"Du passar i det," sa Peter.
"T tack," mumlade Blair generat.
Blair gick fram och tog tag i Peters handled. Hon började dra honom mot matsalen.
"Vänta.... Blair... Jag tror inte det är en sån bra idé..." mumlade Peter.
"Håll tyst och ha kul," sa Blair och puttade in honom i matsalen.
Peter såg motvilligt på Blair.
"Vi kan väll se om du gillar chips," skrattade Blair.
"Öh...?" sa Peter frågande.
"Du får se," log Blair.

✶✿✶

Det var midnatt och Blair och Peter gick för att hälsa på Hector. Månens sken lös upp skogen så att de såg vart de satte sina fötter. Eldflugor lös upp de mörka vrårna dit månljust inte nådde in. Syrsornas sång spred sig i natten och luften var sval. Grenar knäcktes när eleverna gick på den slingriga stigen. Blair såg upp på den stjärntäckta himlen.
Den här skogen skulle kunna vara riktigt romantiskt om man tänker på det.
De gick under tystnad. Tillsist stannade de utanför Hectors hem. Hans röda ögon lös i mörkret. Bredvid honom dök ett par gula ögon och ett par isblåa ögon upp.
'De är en del av min flock,' förklarade han.
'Helica och Hera.'
Helica var honshucken med gula ögon och Hera var hon med isblå. Båda vargarna fäste sig speciellt vid Peter. När de höll på att stryka sig mot honom började Blair skratta. Det såg så gulligt ut. Peter gav henne en blick som skulle kunna döda. Då började Blair skratta ännu mer.
"Jag ska döda dig när det här är över," muttrade Peter och kliade Hera och Helica.
Hera och Helica var Hectors yngre systrar.
"Det är jullov om två månader. Ska du stanna här i Aris eller åker du hem?" frågade Blair.
"Jag har ingen riktig familj. Jag är adopterad. Så jag stannar hellre här," sa Peter.
"Ingen riktig familj?" sa Blair undrande.
"De dog i en brand. Jag var den enda överlevande," suckade Peter.
"Jag beklagar," sa Blair tyst och la armarna om Peter.
Han stelnade till.
"Ta det lugnt. Det är bara en kram," mumlade hon.
"Jag vet," viskade Peter.