Han som avvisade mig

Hej! Hm.. Det här är min första berättelse så den här kanske inte är så bra men hoppas att ni läser den här ändå och ger mig tips.

-------------------------------------------------------

Angelicas perspektiv

Tänk dig att bo i en flock och alla, verkligen hatar dig. T.o.m din egen bror.  Den bror som du har känt i hela ditt liv, som ska stötta dig och skydda dig när man råkar illa ut. Men inte min bror, neej.. han mobbar mig och slår mig varje gång han får chansen. Mina föräldrar dog av en attack av Dem ensamma för 11 år sen. Ni förstår Dem ensamma är dem vargar som inte lever i en flock. Men iallafall så dog dem när jag var runt 5 och det är då allt började. Alla tycker det var mitt fel att dem dog. Men jag älskade mina föräldrar.

-------

*Beep
*Beep

"Hållkäften!" muttrar jag och slår av väckar klockan. Yaaay! Klockan är 04.40 på en skol dag! Ni förstår, jag måste göra frukost till hela flocken varje dag och då måste jag gå upp runt fem. Vilken plåga! Om jag inte gör frukosten så får jag stryk. Jag går upp ur sängen och sätter på mig en tajt röd klänning och tassar tyst ner till köket. Jag tar fram bacon, ägg, lite grönsaker och mackor.

"Äntligen lite mat!" säger bitchen Elina, som kommer in i köket och jag böjer huvudet neråt. Elina har perfekt blont hår som hänger nerför hennes axlar ner till ryggen. Nu börjar hela flocken komma ner från deras rum och alla sätter sig ner och börjar äta.

Min bror Anton kommer in och kastar en ilsken blick på mig.

"Grattis, bitch!" säger han och slår till mig över ansiktet. Japp.. jag fyller 16år idag och nu kan jag äntligen hitta min mate. Min mate är han som föddes för att vara med mig. Min kind sticker efter slaget men jag låtsas som att det inte gjorde ont. 

Precis när jag ska gå ut ur köket så känner jag en fantastisk doft. En blandning mellan barr och skog. Jag ser mig omkring och möter ett par gröna ögon.

Så underbara ögon! Jag dööör! Men jag kommer på vems ögon det är. Nej! nej,nej,nej,nej! Det kan inte vara möjligt! Min mate är den som har mobbad mig mest och hårdast. Hur kan det vara möjligt!? Min mate är alpha Alexander. Han kollar chockat och äcklat på mig, det verkar att han också förstår att jag är hans mate. Han gör en gest mot mig som betyder att jag ska följa efter honom och jag följer motvilligt med. Han leder in mig i hans arbetsrum och stänger dörren när jag är inne.

"Det här har aldrig hänt." säger han direkt och jag kollar förvirrat på honom. Vad menar han?

"Vad har inte hänt?" frågar jag förvirrat och innan jag hinner reagera så är jag hårt tryckt mot väggen med en ilsken Alexander framför mig.

"Jag, Alpha alexander, från Red moon avvisar dig, Angelica, som min mate." säger han och jag känner tårarna stiga upp i ögonen, innan de rymmer och rinner nerför mina kinder.

Han avvisar mig? Skulle inte dem som är mate vara tillsammans resten hela livet? Skulle vi inte älska varandra?

"Men du.. jag.. vi är mates!" säger jag och drar bort tårarna, som rinner nedför mina kinder, med min hand och kollar på honom.

"Inte nu längre." säger han och släpper mig och går ut igenom dörren. Han lämnar mig.. Han.. vi.. vad ska jag göra nu? Jag kollar smärtsamt på den stängda dörren som min mate gick igenom för en sekund sen. Eller ska jag säga ex mate?

"Vi flyr, Angelica. Vi förtjänar inte det här." viskar Kayla, min varg, smärtsamt och jag känner en smärta på sidan om magen. Jag har hört att det gör ont att bli avvisad men jag trodde inte att det skulle göra så här ont. Det är som om ditt hjärta vart utriven från din kropp.

"Angelica? Vi måste fly. Lita på mig Angelica."  säger Kayla och jag nickar. Ikväll. Ikväll försvinner vi från detta helvete.

Ikväll ska mitt liv förändras.

-

Jag går upp till mitt rum och packar lite smått. Lite kläder och lite mat. Ikväll när alla sover så ska jag försvinna och aldrig komma tillbaka. Jag hittar en penna och papper och skriver ett brev till Alex och min idiotiska bror och lägger den på min säng.

Jag ser mig omkring i mitt normala rum. Rummet är vitt med tavlor, speglar och hyllor. Jag har en liten dubbelsäng och en byrå. Ett medium fönster som jag ska hoppa ifrån i kväll. Mitt rum ligger på andra våningen men det är ändå inte så högt upp för att inte kunna hoppa.

-

Jag har nu varit vaken i tre timmar efter att alla har gått o lagt sig. Jag vill vara säker på att ingen stoppar mig för att rymma eller slå mig. Jag öppnar fönstret och ser mig omkring. Det är beck svart ute och jag kunde inte se något med min mörker syn, så jag tog upp min ryggsäck och slängde ut den igenom fönstret. När jag hörde ett svagt puff från väskan, som träffade marken, så hoppade jag. När jag nuddar marken så skiftar jag till min vita varg och börjar springa med ryggsäcken på ryggen.

Nu börjar mitt riktiga liv.  Det liv som jag har längtat efter.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja.. Vad tyckte ni? Verkar den bra? Jag kommer att uppdatera så snart som möjligt. Men jag hoppas att ni tyckte om det så ses vi senare.

Kommentera gärna!                                                                                                                                  

 -E