Han som avvisade mig

du kom

OMG! Jag är så ledsen att jag inte har uppdaterat förän nu! Men jag har varit upptagen så jag har inte hunnit men här är kapitlet. Läs och rösta ;)

------------------------------------------------------------------

Angelicas POV

Oh.. mitt huvud.. det känns som om jag har blivit på körd av en lastbil med huvudet före. Jag stönar av smärta och öppnar ögonen och blir bländad av ett skarpt ljus. Jag höjer armen för att skugga mina ögon när jag hör ett rassel från kedjor. Vänta va? Kedjor? Jag vänder på huvudet och stönar igen när allt börjar snurra framför mina ögon. Jä*la huvudvärk! Jag blundar hårt för att få allt att sluta snurra och när jag tillslut vågar öppna ögonen så kollar jag chockat på min högra handled.

Det sitter fast en kedja runt min handled och som sedan sitter fast i väggen. Vad var det som hände? Jag blundar och försöker tänka på vad som hände innan jag svimmade. Varför sitter jag här?

"Hallå?" hör jag någon ropa tyst och jag öppnar ögonen. Vart är jag för det första? Rummet lyser upp från en liten lampa i väggen och jag ser att rummet är litet och mittemot mig så är det galler. Galler? Sitter jag i ett f*cking fängelse!? Bakom gallret så finns det fler rum och har galler i slutet av rummet också. Jag sitter i en cell!

"Hallå?" hör jag rösten ropa igen och jag sätter mig försiktigt upp från det kalla och hårda golvet, utan att göra några hastiga rörelser så mitt huvud inte skulle sprängas. Jag lyckas tillslut att sätta mig upp och lutar mig mot väggen.

Jag kollar ner på mina handleder och ser att jag har två kedjor som sitter fast i mina båda handleder. Happ jag har inte bara en kedja utan två!

Jag kommer nu ihåg vad som hände innan jag svimmade och jag känner ilskan och paniken komma. Eric kom på mig med att prata med Alex och Eric vart galen, Eric som slåg mig så jag svimmade och Alex som skrek i telefonen.

"Hallå? Är det någon där?" ropar jag hest och känner en brännande smärta i min torra hals.

Det dröjer några minuter innan jag hör en snyftning. Jag är inte ensam här i fängelset! Det är flera här inne.

"Vem är du?" säger rösten och jag hör gråten i halsen. Så det var han/hon som snyftade.

"Angelica. Vem är du?" frågar jag och ser mig omkring i rummet. Det står en bricka lite längre bort och det står ett glas vatten där också. Jag sträcker min hand mot det och når det precis. Jag får tag i glaset med fingrarna och dricker upp vattnet direkt. Oh! Vad skönt det är att få vatten!

"ANGEL! ÄR DET DU!?" skriker rösten lättat och nu känner jag igen rösten. Men vafan gör hon här nere?!

"SAMANTA! Vad gör du här?" ropar jag och känner tårarna i ögonen. Eric. Han måste ha kommit på att det var Sams telefon jag hade och kidnappat henne också. Allt det här är mitt fel!

"Eric kom och slog mig medvetslös och sen vaknade jag här." säger hon och jag hör en snyftning igen.

"Jag är så såå ledsen Sam! Allt det här är mitt fel!" säger jag och rasslar med kedjorna. Om jag inte visste bättre så skulle det här vara någon B-film och att jag skulle ha varit ett spöke. Ni vet, ett spöke som går omkring och rasslar med kedjor? Aja..

"Det är inte ditt fel, Lic." säger hon och jag förblir tyst i mina plågor. Det här är allt mitt fel! Om jag inte skulle ha varit så dum att följa med Eric från cafét så skulle inget av det ha hänt! Inget skulle ha hänt om det inte var för mig..

Jag reser mig upp och håller mitt huvud med mina båda händer som om mitt huvud skulle sprängas om jag inte höll i det. Jag måste ha slagit i mig hårt när jag svimmade. Jag tar först ett steg framåt och sen en annan och sen en till, tills jag står vid gallret. Men kedjorna är för korta för att jag ska kunna ta i gallret. Smart Eric.. Jag skulle lätt kunna bryta mig igenom gallret med min varg styrka men med dem här kedjorna är det omöjligt. Det är varg kedjor, såna som riktiga vilda vargar har när dem blir fångande. Dem är omöjliga att ta sönder.