Han som avvisade mig

Kidnappningen

Angelicas POV

"Upp och hoppa, sömntuta." hör jag en välbekant röst och jag öppnar ett öga och stönar när jag råkar nudda mitt bakhuvud mot väggen. Jag stänger ögat igen och lägger huvudet på sne, så jag inte nuddar min öma plats på bakhuvudet. Jag kommer ihåg att jag gick ut ur flock huset för att leta reda på Haley och helt plötsligt blev allt svart.

"Öppna ögonen." säger rösten igen och jag lyder. Jag kollar in i ett par välbekanta ögon och jag spänner ilsket blicken på honom. Det är de ögonen som hemsöker mina drömmar. Det är den rösten, jag aldrig vill höra igen. Det är det ansiktet som jag hatar.

"Vad gör du här?" väser jag och försöker slå honom men mina handleder sitter fast i tjocka kedjor. Inte nu igen? Ska jag aldrig få mitt lyckliga i sina dagar? Kan inte jag och Alexander få våra barn och leva lyckligt som vi har pratat så  mycket om. Herregud! Mina barn! Snälla säg att de lever än. Jag tar mina jänder mot min mage och skyddar dem så gott jag kan.

"L-lyssna nu, Angel. Du förstår inte v-" börjar han men jag avbryter honom med ett humorlöst skratt.

"Inte förstår vad? Att du har kidnappat mig igen eller att du är så jävla sjuk i h-" han avbryter mig med att trycka sin hand över min mun. Han kollar mig direkt i ögonen och scch:ar på mig. Jag höjer på ett ögonbryn och kollar på honom. 

"Inte ett ljud." säger han tyst och jag morrar. Tror han att jag ska lyssna på honom? Han som gjorde allt mot mig?

"Och varför-" morrar jag när han lättar lite på hans grepp från min mun men han trycker genast tillbaka handen så mina ord kommer mot hans hand.

"Låtsas att du är medvetslös. Lita bara på mig." säger han och jag nickar långsamt och han tar bort sin hand och jag håller koll på allas hans rörelser.

Ska jag lita på honom? Kan jag lita på honom, efter allt han har gjort mot mig? Han kidnappade mig och försökte ta bort mig ifrån Alex. Han gjorde så jag fick leva i en lögn i flera veckor och det var han som gjorde mig för den jag är idag.

Men det var han som återställde mitt hjärta när Alex avvisade mig. Det var han som jag vart förälskad i före Alex och det var han som gjorde mitt liv bättre.

Men frågan är ju: kan jag lita på honom? Jag kollar upp på Eric och kollar in i hans oroliga ögon. Varför är han orolig? Jag väljer att lita på honom och blundar och anads djupt och försöker lugna ner mitt hjärta. Precis när jag la mig rätt och fått ner mitt hjärta till lugna slag så öppnas dörren och jag får stå emot att inte öppna ögonen.

"Sover hon än?" hör jag någon muttra och jag känner svagt igen den rösten. Usch vad jag är dålig på röster.

"Ja. Jag kan inte väcka henne. Du måste ha slagit väldigt hårt, sir." säger Eric och jag hör att någon går fram till mig och jag stelnar till men tvingar mig att koppla av igen.

"Pfft! så hårt slåg jag inte." säger mannen framför mig och någon tar tag i min haka och vrider mitt huvud, säkert mot hans håll.

"Jag kan säga till när hon vaknar, sir." säger Eric och jag reagerar på ordet sir. Varför är Eric så rädd för den här mannen och varför kallar han honom sir?

"Jag hoppas det. för om inte så vet du vad som händer." säger mannen hotfullt och jag hör någon gå mot dörren innan fotstegen stannar igen.

"Se till att hon vaknar. Jag vill prata med henne." säger mannen, som jag än försöker komma på vem det är, och Eric svarar ett 'ja,sir' och dörren stängs. Eric pustar lättat ut och säger till mig att jag kan öppna ögonen igen.