Han som avvisade mig

du räddade mig

Angels POV

"Alex, du kom.." säger jag tyst och kollar medan han vänder sin blick mot mig.

Hans min mjuknar när han kollar på mig. Oh, jag har aldrig älskat hans lysande gröna ögon och hans leende så mycket som nu.

"Jag kommer alltid att komma när det gäller dig, Angel." säger han mjukt och tar ett steg mot mig men stannar när Chris tar tag i hans arm. Min hjälte.

"Alpha Alex, så rörande." skrattar Eric och Alex morrar.

"Släpp henne Eric." säger Chris och Eric trycker in sina naglar i min axel. Han vill göra mig illa. Han vill visa att han kan döda mig om Alex, eller någon annan, gör något fel. Jag gör allt för att inte visa hur ont det gör, men det är svårt. Jag vet att jag kommer att få ett blåmärke där sen.. om jag överlever..

"Hej på dig också Christoffer. Det var länge sen." säger Eric skrattretande och jag kollar upp på Eric. Han har verkligen blivit galen. Stackars Alva.

"Eric, släpp henne." säger Chris kyligt och Eric skrattar, men utan humor.

Jag ser mig omkring och ser att alla har delat på sig och alla från min och Chris flock står bakom Alex och Chris medan Dem ensamma står bakom  Eric.

Jag försöker resa mig upp men Eric knuffar ner mig på marken så jag landar med axeln före ner på marken. Jag kan inte hålla inne mitt skrik av smärta längre och jag skriker rakt ut.

"ERIC!" skriker Alex ilsket och börjar gå mot oss men Chris och Anton håller i honom.

Jag försöker röra mina händer men Eric håller än i mina kedjor så jag kan inte röra mina händer. Fan ta honom! Fan ta dem alla!

"Såså unga Alpha Alexander. Nu ska du inte vara dum. Om du gör något dumt nu så kommer inte hon att klara det." säger han och Alex slutar kämpa emot Chris och Anton. Jag kollar skräckslaget upp mot Eric och han flinar ner mot mig.

"Och vad menar du med det?!" väser jag och märker nu att Eric har släppt min axel och jag reser mig klumpigt upp och kollar på Eric.

"Att du ska hålla käften!" morrar Eric och jag hör Alex morra ilsket mot Eric.

"Och om inte?" frågar jag och rycker till med mina handleder så fort att Eric släpper greppet om kedjorna lite.

"Då kommer du att dö." säger Ture och jag vänder mig mot honom. Hur vågar han hota mig när jag nyss nästan dödade honom?

"Så du är tillbaka? Ska jag ge dig lite mer spö kanske?" säger jag retsamt och krossar mina armar över bröstkorgen och kollar hånfullt på honom.

"Du din lilla-" börjar han och avbryts när jag slår honom över munnen. Han ramlar ihop med ett skrik och jag skrattar.

"Jag är vadå? När du är läkt så kom tillbaka till mig när du vill få mer stryk." säger jag och kollar sen på Eric.

"Eric. Du är störd." säger jag och jag ser Erics ögon mörkna. Han tar tag i min arm och rycker mig mot honom och vänder mig mot Alex. Jag skriker till av chock när jag känner en vass kall kniv mot min hals.

"Angel!" ropar Anton och jag sträcker på halsen när kniven åker in i min hud. Jag känner Erics bröstkorg mot min rygg och jag möter Alexanders panikfulla ögon.

"Nu gör du som jag säger eller så råkar han ut för en olycka." väser Eric i mitt öra och jag sväljer. Jag känner kniven sjunka in mer in i huden och jag känner mitt eget blod rinna nedför min hals.

"Du säger till honom att du inte älskar honom längre utan att du älskar mig." säger han och jag känner tårarna i ögonen.

"Nej. Han är min mate, Eric!" säger jag och skriker när han trycker hårdare.