Han som avvisade mig

väntan

Repris:

Jag kan inte förlora henne. Inte nu eller på flera år. Hon är mitt liv och om hon dör nu.. så tar hon mitt liv med sig. Jag kan inte leva utan henne. Utan hennes röst, dofter eller hennes liv, så är jag så gott som död.

Jag känner tårarna i ögonen rinner över och jag trycker Angel hårt mot mig och skyddar henne mot den hårda vinden, medan jag springer så fort jag kan till Kate och flock huset.

Jag måste hinna till Kate innan det är försent.

 -----------------------------------

Alexanders POV

"KATE!" skriker jag när jag får syn på vårat flock hus. Angelica hänger slappt i min famn och jag trycker henne hårt mot mig för att skydda henne från vinden.

'Allt är ordnat. Vi är på väg hem.´ säger Anton och jag fortsätter springa.

'Några fångar?´ frågar jag och jag hör Anton mumla något. 'Va?´ frågar jag.

'Tjugo stycken.´ säger han och jag suckar. Eric är sjuk. Jag vet inte vad som har hänt med honom men något har gjort honom galen och det tycker Alpha Chris också.

'Alpha? Vi hittade också en människa där.´ säger Anton tyst och min ilska blommar upp. Hur vågar han ta en människa? Hur kan han vara så dum att kidnappa en människa?!

'Medvetslös?´ frågar jag och jag hör Anton morra tyst.

'Ja. Det är Samanta.´ säger han och jag morrar. Varför vill han ha Samanta in låst i en cell?

'Ta med alla fångar hit och ta med Samanta också. Hon känner Angel och jag vill ha henne här. Våga inte att skifta!´ beordrar jag och innan Anton hinner svara så avbryter jag länken och springer till ytterdörren.

Kate kommer springandes till mig och när hon ser Angel så vänder hon tvärt om och börjar springa till sjukrummen. Jag springer efter henne och hon håller upp en dörr så jag kan gå in och jag lägger Angel på den vita sängen. Hon blöder än från skottet och hon har förlorat mycket blod.

"Du måste gå ut nu, Alpha." säger Kate och jag kollar på henne. Hur kan hon tro att jag kommer gå ut från detta rum när min mate håller på att dö? Jag skakar på huvudet och kollar på Angel. Hon är blek som ett spöke och om jag inte visste bättre så skulle jag tro att hon är död. Det får hon inte vara!

"Alpha. Jag måste få bort kulan från henne och jag kan inte ha dig här inne. Du kommer inte tillåta mig att rädda henne." säger hon och jag vet att hon har rätt.

Jag suckar och kollar på Angel en sista gång innan jag går ut ur rummet.

Kommer hon att klara sig? Kommer hon att överleva och komma tillbaka till mig? Eller kommer hon att... dö..

Jag går till vardagsrummet och sätter mig i soffan och försöker lugna mig. Vad kommer att hända med Angelica?

Jag hör ytterdörren öppnas och jag hör direkt att mina krigare har kommit hem igen. Jag hör Anton och Chris röster och jag ler lite. Det är kul att veta att nästan igen har dödats i striden, att alla är tillbaka levande.

"Alpha?" hör jag Antons röst och jag kollar upp mot han. Chris, Anton, Oliver, Jesse, Alva, Haley och några till står i vardagsrummet och kollar på mig. Jag kollar på var och en och ser bara oro och rädsla i deras blickar.

"Hur är det me-med... Angel..?" säger Haley försiktigt och jag känner en skarp smärta i bröstet. Haley står vid Chris och hon har än tårar i ögonen.