Red moon flocken

2.4K 87 1
                                    

Alexanders Pov

"Alpha?" frågar Anton och jag kollar på honom. Jag och Beta Anton sitter i mitt kontor och gör pappersarbete men det mesta jag gör är att tänka på Angelica. Min Angel.

"Ja?" frågar jag trött och jag lägger mitt huvud mot min hand.

"Hur mår du egentligen? Du har varit så konstig sedan Angelica försvann." säger han oroligt och jag kollar sorgset på honom. Han har rätt. Hon har förstört mitt liv! jag kan inte sluta tänka på henne. Enda sedan Angelica försvann så har jag varit ett vrak. Jag har inte kunnat skydda min flock! Attackerna från Dem ensamma blir allt värre och jag kan inte skydda flocken. Jag har flera skadade och några har dött. Hur kunde jag göra såhär mot min egen flock?

"För att du avvisade våran mate!" morrar Isaac och jag håller med honom. Jag ångrar mig så mycket. Om jag kunde gå tillbaka och stoppa mig så skulle jag göra det. Det knackar löst på dörren och jag ropar kom in. Våran bästa krigare, Jack, kom in och ser glad ut. Jag rynkar pannan och reser mig upp.

"Vad är det Jack?" frågar jag och han ler ännu bredare.

"Black moon flocken har accepterat att hjälpa oss. Dem kommer om tre dagar." säger han och jag ler. Vi kommer få hjälp. Black moon flocken kommer att hjälpa oss att segra. Vi kommer få hjälp!

Angelicas perspektiv

"Angel?" frågar Eric och jag kollar på honom. Jag hade inte ens märkt att han har kommit in i mitt rum. Jag sitter i min säng lutad mot väggen men en kudde i knät.

"Eric." svarar jag kort och trycker mina ben mot min bröstkorg. Jag har varit så deprimerad sen jag fick reda på att vi skulle till Red moon flocken, Alpha Chris har sagt att jag inte behöver följa med men jag vill inte vara feg. Jag måste visa att jag är tuff, att jag vågar det här. Jag känner hur sängen sjunker ner när Eric sätter sig på den.

Jag kollar på honom och han hasar sig till mig och sätter sig bredvid mig. Jag lägger mitt huvud på sned och ler svagt mot honom. Han lägger sin arm runt mig och jag lutar automatiskt mot honom och brister ut i gråt utan någon anledning. Vad är det med mig?

"Såja gumman. Allt blir bra, Angel." mumlar Eric mot mitt hår och jag gråter ännu mer. Vad kommer hända med mig där borta? Kommer jag att bli lika sårad som jag vart förra gången eller är jag starkare nu? Det är det,  jag är osäker på.

"Eric?" mumlar jag och han mumlar ja och jag sätter mig upp så jag kan se in i hans ögon.

"Vad kommer hända där borta? Tänk om jag blir sårad igen?" frågar jag seriöst och kollar in i hans gröna ögon, han ser sårad ut och han stryker min kind mjukt.

"Angel. Du var ensam förut, nu har du oss och vi låter ingen skada dig. Dit du går, dit går vi." säger han mjukt och jag nickar och lutar mig mot honom igen och han stryker mitt hår.

"Vi måste åka nu." hör jag Alpha Chris röst i mitt huvud och jag suckar. Eric måste också ha hört honom för han reste sig upp och går iväg. Jag reser mig upp ur sängen och följer efter Eric.  Han står vid ytter dörren med en av mina väskor i sin hand.

"Eric?" frågar jag och han kollar på mig. Gud vad jag älskar dem där ögonen! Jag går fram till honom och lägger mina armar runt hans nacke och kollar in i hans förvånade och retsamma ögon.

"Ja?" frågar han och lutar sig mot mig. När det bara var några millimeter ifrån våra läppar så stannar han. Vad nu då? Ångrar han sig? Jag ser sårat på honom och han ler ondskefullt mot mig.

"Angel.." viskar han innan han kysser mig. Han läppar är så mjuka! Kyssen var mjuk och inbjudande. Vi avbryts av ett knackande på dörren bakom Eric och jag suckar. Jag märker nu våran ställning. Mina händer är knutna i hans hår och hans händer håller hårt om mina höfter. Jag ler och knackningar hörs igen. Jag backar ett steg och Eric öppnar dörren.

Utanför står en irriterad Chris men lyser upp när han ser vad vi gjorde. Han ler stort och dunkar Eric i ryggen.

"Äntligen hörrni! Det var på tiden!" säger han och jag rodnar. Eric bara flinar och tar tag i min väska som han hade släppt när han kysste mig. Chris tar den andra och släpar den till bilarna vi ska åka i. Det är jag, Chris, Eric, Haley, Alva, Jesse, Isak och tio stycken krigare till. Vi slänger väskorna i bilen och sätter oss i bilarna och kör iväg. Jag sitter i bilen som kör först. Chris kör, Haley i passagerarsätet, Eric i mitten, Alva bredvid Eric på vänstra sidan och jag på högra. Eric tar min hand och flätar ihop mina fingrar. Jag ler och lutar mig mot honom och Haley ler brett i spegeln och kollar mot oss. Jag ler tillbaka och stänger mina ögon.

-

Jag vaknar av att någon skakar på mig och kollar upp mot Erics ansikte. Jag ler och sätter mig upp. Jag måste ha somnar när vi åkte. Jag ser ut igenom fönstret och ser att vi är framme. Framme i helvetet. Jag tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mitt hjärta och varg.

"Oh herregud, Angelica! Jag känner Alexanders lukt! Vi är tillbaka till honom!" säger Kayla glatt och jag suckar.

"Kayla! Vi ska inte tillbaka till Alexander! Han avvisade oss kommer du ihåg? Och nu har vi Eric." säger jag bestämt och Kayla tystnar.

"Förlåt Angelica. Men Eric är inte våran mate. Det är Alexander." säger hon efter en stund och jag blockar henne. Jag vill inte prata om det just nu.

Jag kollar ut igenom fönstret och ser vargar och människor komma emot oss. Både tjejer och killar, killar utan tröja och tjejer i bikinis. Gud vad jag har saknat det här stället! (Märk min sarkasm)

"Redo?" frågar Chris och alla nickar fast jag vet att han frågade mig. Jag öppnar dörren och går ut. Jag hör en del morrande, några som tog djupt andetag och viskande. Eric kommer ut bakom mig och tar min hand. Dem andra ställer sig bredvid mig och jag ler elakt. Jag ser mig omkring och ser på alla chockade, förvånade och arga miner och det gör mig bara gladare. Allt är sig likt. Alltför likt.

"Jag är tillbaka, Bitches!" ropar jag högt och jag hör ännu mer viskande. Okej.. nu börjar det bli väääldigt jobbigt det här. Alva ställer sig bredvid mig och tar tag i min arm och jag ler mot henne. 

'Hur går det?' frågar hon i tanke länken och jag svarar bra. Jag mår utmärkt. Vi vänder oss mot ytterdörren precis när den öppnas och där står min bror och min mate. Kayla piper nöjt till och jag fräser mot henne. Båda av dem är lite chockade med att få se mig här och stå med Alpha Chris och dem andra.

"Angelica?" frågar min bror tveksamt och jag möter hans blick.

"Hejsan brorsan." säger jag mjukt och hans ögon blir stora. Eric trycker min hand hårdare när han märker att jag blir stel och nervös.

"Är det du? Är det verkligen du?" säger han och hans ögon är läskigt blanka som om han ska börja gråta. Läskigt.

"Jaja.. Det är jag. Wow! Jag är tillbaka. Bla bla bla." muttrar jag och svänger med mina armar över huvudet. Anton går nedför trappan och vidare till mig. Chris morrar lågt som en varning och Anton stannar och kollar osäkert på Chris. Jag kollar upp mot Alexander och märker att han kollar chockat och förvirrat på mig.

"Alpha Alexander." säger Chris och Alex vänder sin uppmärksamhet mot honom.

"Alpha Christoffer." säger han och nickar i respekt. Chris nickar tillbaka och kollar oroligt mot mig men jag bara ler.

"Så du är tillbaka." hör jag en röst bakom mig och jag vänder mig fort om och ser den person jag MINST har saknat. Bitchen Elina.

—————————————-

Japp. Angelica är tillbaka till Red moon flocken och möter Alpha Alexander igen.

Älskar er!

-E

Han som avvisade migDär berättelser lever. Upptäck nu