Ett lättar andetag slinker ur mig när jag avslutar dagens skift på Kappahl. Snabbt styr jag stegen mot adressen som Mia så snällt smsade mig igår. Det ligger hyfsat nära och kanske efter endast tio minuter är jag framme. Ett stort, vitt hus täcker mitt synfält och osäkert kliver jag upp på den noggrant dekorerade stentrappan. Flera lyxiga bilar står på rad och en stor utomhuspool finns på tomten. Alla fönstren skiner klarare än solen och jag sväljer ner en Klump som bildas i min hals.
Återigen ångrar jag grovt klädvalet. Ett par svarta Tajta jeans och en stor oversize skjorta som går till mitten av låren. Mitt hår hänger återigen löst på mina axlar och en chocker sitter runt min hals. Nervöst knackar jag på den moderna, mörkbruna dörren.
Steg hörs inifrån och snart öppnas dörren. Mia möter mig med ett litet leende och välkomna rolig in. Med ett hej tar jag av mig skorna och kliver in i den lyxiga villan. "Bor ni här?" Frågar jag förvånat och blickar runt. Högt tak, vita väggar. Endast möbler i svart och vit. Men några brytningar i blått. En exklusiv platt tv och massor av marmor. "Ja det gör vi" skrattar hon nöjt. Jag ler lite och tittar mig förvirrat omkring. "Gå upp för trappan, första dörren till höger är Oscars, vår son" gestikulerar hon.
Oscar alltså. Jag nickar lite och påbörjar min färd. Trappan var svart och onaturligt modern. Som sagt fanns det en stor, vit dörr till höger. Osäkert kliver jag närmre den och höjer min näve. Jag sväljer igen och tar ett djupt andetag. Innan jag hinner ångra mig knackar jag löst tre gånger på dörren och tar ett steg tillbaka. Dörren slås snabbt upp. En kille med stort, fluffigt blont hår och skarpa ansiktsdrag öppnar dörren. En vit Ralph lauren skjorta pryder hans överkropp och ett par enkla jeans pryder hans ben. På samma sätt som jag granskar honom så granskar han mig. Sakta vandrar hans blick upp från mina fötter tills den stannar vid mitt ansikte. Med ett flin korsar han armarna över bröstet och lutar sig mot dörrkarmen. "Hej?" Börjar han och skrattar lätt. "Hej, jag är din läxhjälp" mumlar jag och tittar in i hans blåa ögon. Han höjer på ögonbrynet. "Kom in" muttrar han och flyttar sig från dörröppningen.
Värst vad han blev sur. "Okej, så vad behöver du hjälp med" säger jag och tittar mig runt i rummet. En stor vit säng i mitten. Vitt golv. Svart skrivbord, svart stol och vita väggar. Jag slår mig försiktigt ner i stolen och tittar på Oscar som lagt sig ner på sängen och tagit upp telefonen. "Vet inte" mumlar han med blocken fäst på skärmen. Jag höjer på ögonbrynet. "Men det är liksom därför jag är här" muttrar jag och borrar in min blick i hans. Han suckar irriterat och himlar med ögonen. "Sötnos, jag pluggar inte" muttrar han tillbaka och sätter sig upp. "Jag är inte din sötnos" säger jag, betydligt irriterad. Han skrattar tomt.
"Bra sötnos, då kan du väll göra klart min matteläxa" flinar han och pekar menande på pappret med alla tal på. Suckandes vänder jag mig mot den och fattar tag i en penna. Jag gör det jag blir betald för helt enkelt.
Efter kanske tio minuter är jag klar och vänder mig mot honom igen. "Så" muttrar jag och lägger ner pennan. Han kommer fram och tittar ner på pappret. Nöjt tittar han på mig. "Och du går i kommunal skola?" Frågar han misstänksamt. Jag himlar med ögonen. "Men ja! Varför frågar alla det?!" Fräser jag. Han ryggar tillbaka lite och fnyser åt mig. "Jag går i privat skola" säger han snobbigt och tittar ner på mig. "Kul jag frågade inte men visst" svarar jag och drar handen genom mitt hår.
"Varför är ditt hår blått?" Frågar han igen och inspekterar mitt hår. "Varför så många frågor?" Frågar jag tillbaka. Han fräser lite åt mig innan jag ställer mig upp. "Va inte så kaxig" morrar han och tar ett steg närmre mig. Jag muttrar lite och backar tillbaka ett steg. Men han kommer närmre. Återigen backar jag men träffar en vägg. Han ställer sig ytterligare närmre mig och lutar ner sitt huvud mot mig. "Hördu fattiglapp, visa lite respekt mot de rikare" morrar han och sätter händerna på båda sidorna om mitt huvud. Jag höjer på ögonbrynet och korsar armarna över bröstet. "Hördu rikemansbarn, va inte så snobbig" morrar jag tillbaka och tränger mig ut ur hans grepp.
"Din mamma sa att du sög på kemi, så nu jobbar vi med det" muttrar jag och slår mig ner på stolen igen. "Men okej" mumlar han och tar fram några böcker.
****
Vad hände med vädret asså på riktigt
