Långsamt slår jag upp mina trötta ögon. Det första som möter mig är vitt, starkt ljus. Irriterat suckar jag och stänger de igen. Men tillslut kan inte min nyfikenhet om vart jag befinner mig hållas och jag gör ett nytt försök.
När min blick har vant sig lite så skymtar jag en stor vit dörr. Den matchar precis på pricken in med vita väggarna och det vita taket. Försiktigt tittar jag ner lite på mig själv. En lika vit sjukhusklädsel pryder min kropp. Mitt i mitt lilla studerande ögonblick så slås dörren upp och en sköterska går självmant in. Hennes mörkbruna hår var uppsatt i en knut på huvudet och ett par mörka glasögon bär hon. Som allt annat på denna plats så har hon även en vit, lång rock på sig.
I handen håller kvinnan ett papper och flackar skeptiskt med blicken från det till mig.
"Är du Alaska Dahlström?" Frågar hon monotont och ler ett falskt leende. Jag nickar tyst och skådar alla sladdar som transporterar vätska in i min kropp. Hon harklar sig lite och tittar ner på pappret igen. "Ja du, dina värden ser bra ut och när du kvicknar till lite så kan du få åka hem. Men först har du en besökare som har väntat här sedan du lades in" fortsätter hon. Jag höjer lite på ögonbrynet mot henne. Vem skulle vilja hälsa på mig? Men tillslut så nickar jag lite och hon försvinner ut.
In kommer istället en flåsande figur som jag väl känner igen. Värmen sprider sig i mig och ett stort leende tar plats på mina läppar. Oscar snubblar fram till sängen och slår sig ner på sängkanten. Han möter min tankfulla blick. Och innan jag hinner reagera så drar han in mitt huvud mot hans bröst och håller om mig hårt. Njutandes suckar jag och håller om honom ännu hårdare.
"Det verkar som att vi är någon slags av förbjuden kärlek nu va?" Säger han på skoj och skrattar lite humorlöst. Jag skrattar tillbaka innan jag släpper honom. Istället placerar jag min kropp mitt emot hans.
"Vad hände" mumla tag och fattar tag om hans hand. Han suckar tyst och drar sin andra hand genom håret. "Jo när jag kom hem så fick jag en stor utskällning av mamma och pappa. Sen så får jag inte träffa dig mer. De tror att jag är i skolan. Alice hade blivit pissgalen när hon fick reda på att jag hade varit med dig. Men jag betalade henne för att hon inte skulle berätta att jag faktiskt inte går i skolan." Säger han osammanhängande och tittar ner i golvet. Jag nickar förstående innan jag lutar mig fram för att möts hans mjuka läppar i en kyss.
"Två veckor" mumlar han med läpparna mot mina. Frågandes tittar jag på honom. Men han kysser mig igen. När han sedan drar i från så placerar han läpparna vid mitt öra. "Om två veckor så fyller jag arton. Då sticker vi. För alltid." Viskar han tyst, och jag känner av varenda ord han säger mot min öronsnibb. Lyckligt nickar jag och kramar om honom hårt. Två veckor skulle vi klara. Det var ju Oscar och jag.
Långsamt söker min mun sig mot hans och inom kort så har de tagits till möte i en djup kyss. Mina händer vandrar försiktigt in hans Lena hår och smaken av hans läppar fyller mig sakta och jag njuter av varje sekund. För jag vet att det kan bli den sista på väldigt länge.
"Oscar, varför är du ens med mig när du kan få så mycket bättre" viskar jag tyst och slår ner blicken. Han tar tag om min haka och vinklar upp den så att jag tvingas att se på honom. "För att jag är så in i helvetes kär i dig" mumlar han och stryker min kind. Ett litet leende sprider sig på mina läppar.
"Och för att med dig så känner jag inte lycka. Det är mer som.... Euphoria" avslutar den fina människan framför mig innan han trycker ihop våra läppar i ren desperation.
******
Jag älskar min bästa vän
