16

459 24 13
                                    

Lättat andas jag ut när skoldagen är avklarad. Äntligen kan jag bara få åka hem och försjunka i mina egna tankar. Att fä vara själv är nått jag uppskattar. Det är skönt att inte behöva prata med någon utan att bara få behålla sina åsikter i hemlighet.
Konsten att uppskatta ensamhet tar långtid att förstå.

Mitt i mina filosofiska tankar blir jag upptryckt mot skolans fula betongvägg. Chockat beskådar jag Max ilskna ögon. "Eh hej?" Säger jag med ett höjt ögonbryn. Han morrar lite till svar och skådar min kropp som idag endast kläs av ett par vita, slitna shorts och en ganska stor Nirvana tröja. När han möter min blick igen så kommer ett slag farandes över min vänstra kind. Men inte av han. Utan av Joel. En Kille i parallellen. Max flinar skadeglatt innan han också slår till mig över samma kind. Jacob skrattar hög och ljudet av skor kommer närmre. Filip tornar upp sig han med. Också med läpparna klädda av ett flin.

Slagen fortsätter och snabbt ligger jag på marken. Sparkar mot min mage, rygg och huvud delas upprepande gånger ut och deras ska verkar bara öka med tiden. Plötsligt blir jag uppdragen och press mot väggen med Max fula ansikte framför mig. Hans stora hand trevar ner från min axel mot brösten. Panikslaget försöker jag att komma loss, men till ingen lycka. Joel och Filip skrattar högt innan de menande tar tag i mina armar. Max händer utforskar min kropp både innanför och utanför tröjan medan jag skrik gråtandes försöker komma loss.

Och som om Gud har hört min önskan så rycks Max från ingenstans bort från mig. Förvånat öppnar jag ögonen och ser når jag aldrig trodde skulle hända.
Oscar trycker upp Max hårt mot väggen och ilskan speglas tydligt i hans ögon. "Rör du henne en enda jävla gång till så blir det fan inte kul för dig!" Ryter han argsint och dunkar in Max hårt mot betongen. Han nickar hastigt och slänger en snabb blick mot Filip och Joel. Genast lossnar deras grepp runt mina armar.

Oscar blickar över på dem. "Det gäller er med era fucking idioter" fräser han och pekar på de två. Sedan skyndar han fram till mig och drar med mig bort mot hans bil som står inte för långt bort.
Väl inne i bilen så säger han inte så mycket. Han sitter mest med spända käkar och en hårt knuten näve runt ratten.

"Tack, du kan släppa av mig här" mumlar jag och pekar löst mot en liten bänk. En hög fnysning släpper Oscar ur sig och gasar betydligt mycket. "Du ska med hem till mig" säger han hårt och svänger in på hans avfart. Snopet ser jag på hur han parkerar bilen innan han smäller igen bildörren. Han går runt till min sida och öppnar dörren för att i brudställning bära ut mig. "Oscar, jag kan gå själv" muttrar jag och sparkar lite med benen som en menande gest. Han fnyser lite igen men håller tyst.

Inne i hans rum lägger han försiktigt ner mig på sängen och slår sig löst ner bredvid. Men precis när han sätter sig så reser jag mig på skakiga ben upp och går mot dörren. Jag hinner bara öppna den på glänt och sen är Oscar framme för att stoppa mig. Men trotsig som jag är så fortsätter jag långsamt pågrund av huvudvärken att gå ut ifrån rummet.

Tillslut verkar han få nog. "Alaska stanna för i helvete!" Ryter han argt. Skrämt vänder jag mig om och möter hans ilskna blick. Snabbt tar han tag i min hand och drar med mig in i rummet igen. Lika snabbt rycker jag åt mig den och bokstavligen sätter mig ner mitt på golvet. Irriterat sätter hans sig mittemot mig. Min blick ligger på mattan och hans blick ligger på mig. En genom trängande blick. Så nyfiken, så ovetande.

"Det var de som slog dig igår också va?!" Mumlar han spänt. Jag nickar lite men vägrar se upp. Tillslut tar jag mod till mig och ser upp. Jag möter min älskades ögon. Han som jag älskar. Men som orsakar mig så mycket smärta.
"Jag är tacksam över att du stoppade de där killarna idag och för att du skjutsade hit mig, men det är ingen jävla saga där prinsen kan rädda prinsessan och sen lever de lyckliga i alla sina dagar. Det här är verkligheten och hur pissig den än är så måste vi möta den i alla fall. Nu måste jag ut härifrån för jag kan inte spendera en sekund till i det här rummet där du har haft sex med Alice" mumlar jag osammanhängande och fumlar runt efter mina saker.

Chockad sitter Oscar kvar på golvet. Precis när jag tar första steget ut ur rummet så avbryter hans mjuka röst mig. "Varför reagerar du såhär kraftigt på att jag är med Alice?" Viskar han oförstående. Skräcken blandat med förvirringen bubblar upp mig. För det nu jag på riktigt förstår. Jag förstår vad jag känner.

"Det är för att jag är så in i helvetes kär i dig"

****
Hur e läget me dig då?

Euphoria // O.EWhere stories live. Discover now