Mitt i våran kyss så bankar det hårt på dörren. Besviket gnyr Oscar till och särar våra läppar. Suckandes kliver han av mig och drar på sig en tröja. Med irriterade steg slår han upp dörren och en liten kroppsform hoppar skrämt tillbaka.
"Hejsan baby" kvittrar Alice och skuttar in i rummet. Hennes stora leende faller då hon möter min blick och ersätts istället av ögon fyllda med hat. "Vad gör hon här?" Fräser hon och pekar menande på mig. Oscar skrattar nervöst till och litar sig mot dörrkarmen. "Du vet väll sen innan att hon är min läxhjälp?" Mumlar han och drar en hand genom håret. Alice beskådar mig misstänksamt men nickar lite.
"Sååå kan du dra?" Muttrar jag och himlar med ögonen. Hon kollar förnärmat på mig och tittar sedan på Oscar. Han ger mig en förlåtande blick innan orden kommer som ett knivhugg i hjärtat.
"Kan inte du dra istället din jävla hora, inte undra på att din mamma dog. Vem fan orkar med dig?" Fräser han med blicken i golvet. Tårarna väller upp i mig och jag spänner nävarna i frustration.
Men jag håller tyst, och går sakta ut ur rummet. När jag går förbi Oscar så stirrar han in i mina ögon.
"Förlåt" mumlar han tyst så att bara jag kan höra. Men det ända jag ger tillbaka är En kall blick. Deras önskar blir min lag och jag styr stegen så långt bort ifrån Oscars område som möjligt.
Jag kryssar förbi människor och kilar, utan att riktigt se mig omkring. Djupt insjunken i mina tankar tutar en bil och en arg röst skriker på mig. Avfärdande vinkar jag lite som ett förlåt. Stegen blir snabbare och snart joggar jag. Bort från verkligheten. Bort från mina problem.
Ilskan slår till hårt och mina sorgsna steg blir hårda och vassa. Jag visste att jag förlät honom för lätt. Men mitt tålamod har tagit slut. Jag står inte ut i en sekund till med dessa människor, denna stad och detta liv. Jag måste bort. Nu.
Snabbt styr jag stegen mot stationen som inte alls ligger långt bort. Mitt blåa kort blippar jag mot läsaren och skyndar mig igenom spärrarna. Biljett automaten blir mitt nästa stopp och ivrigt väljer jag mitt resmål. Göteborg. Nöjt tar jag den utskrivna biljetten och går upp på perrongen.
Jag drar. Kommer aldrig komma tillbaka. Aldrig ens sätta foten i denna stad igen. Har jag tur så slipper jag se en enda kotte härifrån också. Tåget går inte förens om tjugo minuter. Jag dra din ett hackigt andetag och fiskar upp mina hörlurar och mobilen. Nöjt låter jag kygos låtar spelas i mina öron medan min blick vilar på alla människor.
Alla så omedvetna om min analys av de.
Tåget rullar sakta in på perrongen och snabbt fattar jag tag i de få saker som tillhör mig. Jag går dram till rätt vagn och kliver upp för den lilla trappen som tar mig till sätena. Enkelt följer jag skyltarna och hittar min plats rätt fort. Jag slår mig ner med blicken ut mot fönstret och fortsätter mina tankar.
Precis när tåget ska börja rulla så springer en välkänd gestalt upp på perongen. Fort rusar han mot en av vagnarna och hoppar på tåget i sista sekund.
Oscar.
Han klev på två Vagnar ifrån mig. Paniken rusar upp i mig och genast drar jag upp luvan och lutar mig mot fönstret. I ögonvrån ser jag hur han kommer närmre och närmre. Mitt i all panik gör jag det första som faller mig in. Jag låtsats sova.
Han går sakta in genom dörren till min vagn och jag kan riktigt känna hans brännande blick. Långsamt kisar jag och ser att han går från säte till säte för att se vem som sitter.
När han tillslut kommer fram till mitt säte så hör jag hur en lättad suck slinker ut honom. Sakta sätter han sig ner bredvid mig och lägger en arm mot mina axlar. Automatiskt lutar jag huvudet mot hans bröst och känner hans läppar i mitt hår.
"Förlåt Alaska"
*****
Don't judge me jag har ingen aning om hur en biljett automat funkar
