Klockan var kanske runt tre på natten när vår hotellrums dör slogs upp hårt. Med ett ryck sätter jag mig upp och spärrar upp ögonen i förvåning. Oscar kramar om mig och placerar sig själv som en Sköld. Det starka ljuset ifrån gången får mg att kisa med ögonen och förvirrat titta in på alla infrysande människor.
Plötsligt tänds lampan och det första jag ser är ett tiotals poliser. Förvånat gömmer jag min endast underklädes klädda kropp i det stora, mjuka täcket. Oscar tittar på mig och jag besvarar hans panikslagna blick. Efter alla poliser stormar både herr och fru Enestad in, båda två lika rasande.
Oscars pappas ögon blixtrar till när han ser oss och han gör en ansats till att slänga sig över mig. Men som tur var så tar två poliser tag i honom medan Oscar snabbt sätter sig framför mig.
"Nu får ni klä på er och följa med oss" muttrar en polis tröttsamt. Jag nickar snabbt och ska precis ställa mig upp när en hand läggs på mitt lår. Oscar tittar ner i täcket och andas in djupt. "Nej" säger han tyst och håller kvar handen. Mia tar ett steg fram och bokstavligen kokar va ilska. "Ursäkta?" Ryter hon och spänner nävarna. Nu slår Oscar upp blicken och stålsätter den i hennes ögon. "Jag sa nej" fräser han. Poliserna suckar tyst innan de ger varandra en menande blick. "Okej, ni får tio minuter att diskutera saker och ting" muttrar samma polis innan alla förutom Oscars föräldrar lämnar rummet.
Direkt är hans mamma framme vid sängen och sätter sig på knä framför honom. "Men varför välja denna fattiga flicka och detta fattiga liv, när du har fina, väluppfostrade Alice där hemma och ett fint stort hus och en bra skola?" Viskar hon förtvivlat och stryker med en hand på hans knä. Oscar skakar genast av sig den och suckar frustrerat.
"Nej, jag stannar. Och det finns inte något som ni kan göra åt saken" fräser han igen och lägger en betryggande arm om mig. Oscars pappa morrar till vilket får Oscars grepp att hårdna. "Rör inte den slampan" ryter han och tar även han ett steg fram. Jag ger honom en dryg blick och drar en hand genom håret.
"Du säger inte så om min flickvän" morrar Oscar argt och stirrar på honom. "Oscar, du kommer och sätter dig i bilen. Nu. Du är inte arton än och så länge som du bor under mitt tak så bestämmer jag" väser Mia och tar ett hårt grepp om hans arm. Oscar skakar frustrerat på huvudet. Nu räcker det. "Oscar, snälla gör som de säger. De är ändå dina föräldrar. De vet bäst" viskar jag inhandla öra. Direkt spänner han blicken i mig och skakar på huvudet igen.
Poliserna stormar in i rummet igen och tittar frågande på Mia och Oscars pappa. "Ta med honom hem" säger Mia bryskt och lämnar rummet. Han börjar genast att skaka på huvudet och krama om mig hårt. Jag kan inte göra mer än att krama tillbaka och låta tårarna rinna ner för mina kinder. Ett par starka händer tar tag om mig och försöker att dra bort mig från Oscar. Genast blir min andning ojämnare och skräckslaget håller jag om honom hårdare. Men de är för starka. Tillslut dras Oscars bort från mig med ett vattenfall rinnandes ner för kinderna. En annan polis tar tag om mina armar och håller i de hårt.
"Nej, snälla släpp mig! Släpp! Nej, nej!" Ramlar osammanhängande ut ur Oscars mun. När greppen om mina armar blir för hårda så gnyr jag tyst. Oscar verkar trots allt oväsen höra det och sprattlar som en galning. "Du din, släpp henne nu hon har inte gjort något" ryter han ilsket och spänner blicken i polisen.
Sen går allt fort. Ett litet stick känns i min hals och det sista jag ser innan allt blir suddigt är Oscars förtvivlade ansikte när poliserna drar bort honom. När de drar bort biten som gör mig hel.
*****
Å N G E S T
