Som vanligt så plingar det på ytterdörren klockan 8:15. Skuttandes hoppar jag dit och bokstavligen slår upp den med all kraft jag har. En glad Oscar står utanför och hans leende växer när han möter min blick. Länge hinner vi inte stå så innan jag attackerar hans läppar med mina desperata kyssar. Oscar skrattar lite innan han kysser tillbaka.
Mitt i vårt hångel stänger han försiktigt dörren och drar av sig jackan. Han stampar även ut ur skorna och sätter händerna på mina höfter. Vi snubblar in i sovrummet och slänger oss på sängen. Våra läppar separerar inte en enda gång trots alla omständigheter, och jag ler som bara den av att känna av hans närhet. Tillslut måste vi andas och långsamt släpper jag hans läppar. "Hej baby" mumlar Oscar mjukt i mitt öra. Jag fnissar lite och tittar in i hans blåa ögon. "Hej baby" viskar jag tillbaka.
Under hela förmiddagen ligger vi bara i sängen och pratar. Och hånglar.
Men hungern tar över och nu styr jag stegen ner mot det ruttna köket. Oscar skuttar efter nynnandes på någon låt som jag inte känner igen. "Det är bara fyra dagar kvar nu" ler han och slår till mig löst på rumpan. Jag rycker till och tittar på honom. Sedan slår jag tillbaka. På hans rumpa.
Han skrattar lite och titta in i kylskåpet. Md en bekymrad blick tittar han ut igen. "Du har ingen mat, vi måste handla" lämnar hans mun med en glad underton när han drämmer igen kylskåpsdörren. Jag nickar lite och går mot hallen. Där så drar jag på mig Oscars tjocktröja som han har glömt här, och även ett par Nike Air force. Mitt turkosa hår ligger i en slarvig boll på huvudet och så har det varit i minst tre dagar.
Väl ute ur det försjunkna huset så påbörjar vi vår färd mot Ica. Skrattandes, hoppandes och skrikandes går vi vår väg ner för backen. Men mitt i allt det roliga när Ica tornar up sig, så stannar Oscar förskräckt upp. Förvirrat tittar jag på honom och ser hur hans blick har fäst sig vid ett par personer längre bort. Jag sätter själv andan i halsen när jag ser de. Det var Alice, en till tjej, och fyra andra snobbiga killar som stod och pratade vid ingången.
"Vad fan ska vi göra?" Viskar Oscar helt panikslagen. Jag suckar lite och tittar på honom. "Vi gör såhär, du står kvar här och väntar på mig medan jag går in och handlar" säger jag med en axelryckning. Han ger mig en ogillande blick och tittar sedan över på de igen. "Okej, men om de rör dig så blir det fan inte kul för dem" muttrar han och drar en hand i genom håret. Jag fnissar lite och kysser honom mjukt.
Jag kommer närmre och närmre den lilla klungan och nervöst sväljer jag ner en klump. Jag går smidigt förbi första personen som inte verkar lägga märke till mig. Samma med den andra, och tredje, och fjärde, och femte. Men som vanligt så har jag otur. Alice tar ett fast grepp om mitt arm så att jag tvingas att stanna. "Vem har vi här?" Hån flinar hon mot mig och jag himlar med ögonen. jag gör ett nytt försök till att komma loss men till ingen nytta. "Vart fan har du varit?" Fräser hon och greppar hårdare tag km min arm. De andra personerna börjar att forma en ring runt mig och Alice. Det är alltså totalt omöjligt för mig att kunna fly.
Precis när hon ska slå till mig över kinden så känner jag en stark hand läggas på min axel. "Du ska nog inte slå henne om du vill ha kvar ett friskt ansikte" säger en välkänd röst. Alice grepp lossar om mig och snabbt vänder jag mig om och möter Felix spända blick. När han möter mina ögon så mjuknar de upp lite och ett minimalt leende sprider sig på hans läppar. Bakom honom ser jag även Ogge och Omar stå med armarna korsade över bröstet. Och ett litet skratt av lättnad slinker ur mig.
******
She won't Love you like i do
