Kapitel 2

2.6K 61 2
                                    

Jag vaknade upp i mitt nya rum. Min mobil plingade och jag slängde mig över den.
Mitt allt❤😍
Hej lollipop! Upp och hoppa nu!!
Jag gnugade mig i ögonen och himlade med ögonen.
Jag
Jag är vaken vad är det? Klockan är typ 05:47
Mitt allt❤😍
Inget men bättre att du är tidigt uppe så du inte blir sen. Du vet ny skola, nya äventyr😘
Jag
Och nya mobbare som ropar " din j**la foster unge"
Mitt allt❤😍
Kom igen! du klarar det!! Du är starkare än av du tror, smartare än vad du förstår och mer älskad än vad du någonsin kan föreställa dig.
Hans ord röde mig och jag kände hur kinderna började hetta till. Vad svarar man ens på nåt sånt?
Jag
Tack!Du vet verkligen hur man muntrar upp mig. Tack för att du finns!❤                                  
Mitt allt❤😍
Åååååhh! Jag blir helt mållös!!
Jag
Nä det är jag som blir mållös!!! Men nu måste jag göra mig i ordning för skolan.
Mitt allt❤😍
Visst ha det så kul❤

Jag sträckte på mig innan hag bytte om till en svart hoodie och mörkblåa jeans. Sedan gick jag ut i köket där Britt höll på att steka pannkakor.
-Sätt dig vid bordet så kommer frukosten snart, sa hon utan att vända sig om.
Jag gjorde som hon sa. Snart kom Anders och satte sig mitt emot mig.
-Godmorgon Marie! sa han muntert.
-Godmorgon!
Sedan serverade Britt oss med tjocka pannkakor. Jag åt nog sju stycken eftersom jag bara hade ätit purjolök soppan igår.

Anders skjutsade mig till skolan i en gamal volvo.
-Lycka till gumman! Sa han när jag klev ur bilen.
-Tack, sa jag och smällde igen dörren.
Sedan började jag gå mot skolan. Det kryllade av elever överallt. Plötsligt fick jag känslan av att någon iakttog mig. Jag kollade runt. Men inte en enda verkade lägga märke till mig. Jag fortsatte in och den iakttagande känslan stannade kvar. Men nu får jag väl skärpa mig!! Bara för att jag antagligen haft det mycket tuffare än alla andra så är jag inte annorlunda. Varför måste jag vara en sån drama Queen??
Hela skoldagen gick utan att någon märkte mig. När läraren presenterat mig i klassen viskade några till varandra. Men sen har alla ignorerat mig. Hellre det än "j*vla foster unge". Jag står vid mitt skåp och sätter in mina böcker. Äntligen kan jag gå hem!
-Hej Maria!! ropar någon.
Jag vet att det inte var till mig. Men plötsligt kännde jag en knackning på axeln. Jag vände mig om och möttes av tre tjejers blickar.
-Varför svarar du inte när man ropar på dig? Sa en av tjejerna surt.
-Därför att jah heter Marie och jag trodde du ropade åt någon annan! sa jag lika kaxigt.
-Tala inte med sån ton till mig!! sa hon stött.
-Åh ursäkta jag ber dig så hemskt mycket om....att du ska dra härifrån! Sa jag och vände henne ryggen.
Någon annans steg kom dit och jag vände mig irriterat om. Då såg jag en kille med ljus hockey frilla.
-Fredde kaxigt kryp precis där, sa tjejen och pekade på mig innan hon gick därifrån.
Killen flinade lite innan han trök mig mot skåpet. Sedan började hans ena hand långsamt dra ner min dragkedja. Som tur var hade jag t-shirt under. Men när han började dra i den sparkade jag honom mellan benen. Han släppte genast mig och jag drog snabbt upp dragkedjan. Jag stirrade på honom och han gav mig en blick. En blick som fick mig att smälla igen skåpet och börja springa. Killen sprang efter mig. Men jag var snabbare. Men tyvärr var jag tvungen att sänka farten då en sväng kom. Självklart får han fast mig då.
-Släpp mig ditt freak!! Sa jag högt och försökte ta mig loss.
Men han bara flinade och slägnde.mig över axeln. Jag slog och sparkade för att komma ner. Men han verkade inte påverkad.
-Du blir kanske en bra stripare! sa han och skrattade hånfullt.
Orden gav mig panik. Visst hade jag varit med om liknande innan. Men det var så hemskt att jag inte ville att det skulle upprepas. Han gick ut ur skolan till en epa traktor. Där satte han mig på passagerar sättet. Bäktet var ett spännbälte.(man måste spänna det. Det är ganska gammalt bälte okej?) Sedan spände han fast mig i sättet. Nu var jag fast. Jag slet i bältet för att komma loss men det gick inte. Precis när Fredde skulle köra iväg ställde sig en kille ivägen för bilen. Fredde klev ur bilen. De knuffades lite och såg ut att prata hotfullt. Tillslut gick den andra killen och öppnade min dörr. Sedan spände han loss mig.
-Lägg av Felix hon frågade mig om skjuts!! protesterade Fredde.
Killen som hette Felix gav mig en blick. Jag skakade förskräckt på huvudet. Felix drog ut mig ur bilen.
-Vi drar! Sa han utan att stanna.
Jag gjorde inget motstånd. När vi kommit bakom skolan stannade han.
-Tack för räddningen! Sa jag och andades ut.
-Ingen orsak. Men håll dig undan från Fredde, okej? Sa han och drog sakta ner sin hand så att våra händer möttes.
-Det behöver du inte säga två gånger, sa jag och log.
-Bra! Jag vill inte att nåt händer med dig Marie, sa han och log.
-Hur visste du mitt namn?
Han drog mig alldeles nära. Sedan drog han mitt hår bakom örat medans våra blickar fästes i varann.
-Jag lyssnade när läraren presenterade dig.
Jag log, det är nåt med honom som får mitt hjärta att slå dubbla slag.
-Akta så ditt hjärta inte stannar nybörjarn, sa han med en glimt i ögat.
Jag tittar genast ner i marken. Den här killen kan verkligen läsa folk. Min mobil pep och avbröt allt. Felix släppte min hand och backade två steg. Jag kollade ner på mobilen.
Anders
Är på framsidan, kommer du snart?
Jag tittade upp mot Felix.
-Jag måste gå. Men vi ses imorgon va??
Felix gav mig en nick och jag skyndade iväg till framsidan där Anders parkerat bilen. Jag hoppade snabbt in och vinkade åt Felix som hade följt efter mig till framsidan.
-Vem var det? frågade Anders och petade på min axel.
-En koooompis, svarade jag retsamt.

A Princess without a crownWhere stories live. Discover now