A Princess without a crown

Kapitel 24

Jag gick med tunga steg ut genom skolans dörrar. Mitt samvete brännde hårt i bröstet för att jag stack ifrån Felix. Cornelia och Tindra hade redan stuckit. Men jag var seg eftersom mitt huvud var fullt med tankar. Plötsligt kände jag hur någon knackade mig på axeln. Jag vände mig snabbt om. Bakom mig stod en man med kamera. Runt hans hals hängde en bricka som det stod "kvälls pressen" på. Jag gav honom en förvånad blick.

-Ursäkta, Men är du Marie? Swales familjens fosterbarn? Frågade han.

Jag suckade irriterat.

-Jag bor inte där längre, svarade jag surt.

-Är ditt och Felix Swales förhållande över?

-Asså du har ingen rätt i att snoka i någons privatliv!

Mitt temperament började koka upp. Mannen tog en blid på mig.

-Har nånting hänt mellan er två? Frågade han och tog flera bilder.

Jag ignorerade honom och började gå. Men han gav sig inte. Istället började han följa efter och ta ännu fler foton. Jag sträckte bak handen för att inte hamna på bild. Men det stoppade honom inte.

-Men kan du lägga av eller!? Frågade jag riktigt upprört.

Han svarade inte utan fortsatte att ge mig frågor och fota mer. Hur jag än försökte komma undan så gick det inte. Nån dag ska jag skicka ett bra gjort kort till Felix för att han orkar stå ut med det här! Någon ställde sig i mellan mig och fotografen. Jag tittade upp och såg att det var Sebbe.

-Det räcker! Hon sa sluta! Och som människa borde du respektera det! Så stick!! Sa han hotfullt åt fotografen.

Jag blev förvånad. När jag var tillsammans med Sebbe så vågade han knappt räcka upp handen i klassrummet. Men nu vågar han stå upp för mig. Modigt är det enda ord jag kan tänka på. Sebbe vände blicken bakåt mot mig.

-Är du okej? Frågade han oroligt.

Jag nickade svagt och såg honom i ögonen. Men ögonblicket avbröts av en kamera blixt. Sebbe fick en mörkare blick och vände sig tillbaka till fotografen.

-Jag sa stick!!! Sa han med hög röst och tog ett kliv framåt.

Det dröjde inte länge innan fotografen var utom synhåll. Sebbe vände sig om och pustade ut. Jag kunde inte rå för att mina mungipor åkte uppåt.

-Tack! Jag uppskattar verkligen det du gjorde! Sa jag något blygt och tog ett försiktigt kliv framåt.

-Ingen orsak! Svarade han och höll fram näven för en brofist.

Jag såg mot hans näve och sen mot honom. När vi blev tillsammans första gången kändes det konstigt att krama/kyssa varandra. Så vi gjorde brofist hela tiden. Jag la min han ovanpå hans knytnäve och sänkte ner den. Sedan attackerade jag honom med en kram. Först blev han chockad men sedan la han försiktigt sina armar om mig. Kramen varade mycket längre än nödvändigt. När jag släppte kramen höll Sebbe kvar mig nån ynka sekund längre. Jag gav honom en blick innan jag vände mig om och började gå "hemmåt".Snabbt greppade han tag i min hadled och jag vände mig tillbaka.

-Jo...eh...Marie? Skulle du vilja ta en fika....som vänner alltså? Frågade han nervöst.

-Jag har inga...började jag.

-Jag bjuder! Sa han snabbt.

Jag tvekade en sekund innan jag nickade svagt. Han log brett.

-Kom så går vi till min epa då! Sa han och la armen om mig.

I första tanke så tänkte jag slå bort den. Men å andra sidan så räddade han mig lite. Så jag lät honom ha kvar handen där. Sedan gick vi mot hans epa. Det kändes som om jag var den enda som varken hade epa eller moppe. Men jag sa inget. Istället satte jag mig på passagerarsätet och Sebbe i förarsätet. Snabbt sms:ade jag Rebecca och sa att jag tog en fika med en kompis. Sebbe lutade sig plötsligt fram mot mig. Tänkte han kyssa mig eller vad!? Men nä, han satte fast mitt säkerhetsbälte. Jag pustade ut något. Ett kort skratt bubblade upp hos Sebbe. Han hade antagligen läst mina tankar och jag kände hur blodet sprang upp i kinderna, f*ck jag rodnar igen.

-Säkerheten först! Sa han och rullade ut från skolans parkering.

Han sneglade lite på mig och jag på honom. Sedan brast vi båda ut i skratt.

-Du ska inte läsa andras tankar! Skrattade jag.

-Men du gör det så lätt! Skrattade han tillbaka.

-Lägg av! Sa jag med en fejkad sur röst.

-Nå! Blev lilla Marie arg på stackars Sebastian? Frågade Sebbe med en baby röst.

-Asså jag orkar inte!! Sa jag och täckte ansiktet med mina händer för att inte Sebbe skulle se mig rodna.

...

Vi skrattade ihop. Jag hade saknat att umgås med Sebbe. Det var så mycket vi hade gemensamt. Innan hade jag inte kunnat umgås med honom utan att Felix ville följa med. Fikan med Sebbe var absolut nånting jag behövde.

-Okej, så vad är det? Frågade Sebbe allvarligt.

Jag tittade upp mot honom.

-Vaddå? Frågade jag förvirrat.

-Du har varit frånvarande på sistone. Både jag och Felix har märkt det. Och om mina tankläsar krafter läser rätt...så handlar det inte om mig och Felix. Har jag rätt?

Jag lutade mig tillbaka med en suck och tittade upp i taket.

-Jag tolkar det som ett ja! Sa Sebbe glatt.

Min blick laddes på honom. Jag hatade att han kunde läsa mina tankar.

-Nå? Tänker du berätta?

Jag tog ett djupt andetag. Borde jag berätta? Kommer han dömma mig efter min pappa om jag gör det? Jag valde att berätta. Annars kommer sanningen tillslut kväva mig.

-Rebecca har hittat min biologiska pappa, sa jag lågt och såg ner på mina fötter.

-Men det är ju fantastiskt! Då kan du ju komma ur foster systemet!

Jag skakade på huvudet och i ögonvrån kunde jag se hur Sebbe fick en allvarlig blick igen.

-Min pappa...har mördat tre barnfamiljer och ett tiotal poliser, sa jag med gråten i halsen.

-Oj, var det enda Sebbe fick ur sig.

Jag undvek hans blick. Snart kommer det, snart säger han "jag måste tyvärr gå". Sen kommer han att undvika mig totalt. Jag hörde hur han reste sig upp. Japp, nu går han! Men istället så satte han sig bredvid och drog in mig till en kram. Tårarna började leta sig fram i mina ögon. Nej! Jag får inte gråta mer! Inte nu! Inte här!

-Du är korkad om du tror att jag sticker på grund av din pappa, sa Sebbe med ett skratt.

Ett leende sprack upp på mina läppar. Jag borrade ner mig i hans famn. Det kändes tryggt att sitta där.

-Jag ska börja gå runt med en gryta på huvudet så att du inte kan läsa mina tankar, sa jag lågt och kände av hans kropps värme.

Sebbe la ifrån sig ännu ett skratt.