A Princess without a crown

Kapitel 27

Jag, Tindra och Cornelia satt på ett café. Vi hade suttit där hur länge som helst. Idag skulle eller vi hade en tjejdag vi tre ihop.

-....och det är därför han kallas för skithögen, avslutade jag.

Jag hade precis berättat om hur det var när jag bodde hos en man som våldtog mig. Vi pratade lite till. Allihopa hade nåt att berätta.

-Okej, nu måste vi faktiskt ta oss ut härifrån. Annars så kommer alla affärer hinna stänga, klagade Tindra.

Jag nickade och vi började plocka ihop våra saker. Därefter lämnade vi caféet. Vi gick på en gågata och småpratade lite till. Min blick var vänd mot några av butikerna på andra sidan. Plötsligt krockade jag i någon.

-Åh förlåt det var...började jag och såg upp på personen.

Hela min kropp frös. Blodet både kokade och frös till is. Jag kunde inte röra en muskel. Mannen framför mig kände jag mycket väl igen. Mina damer och herrar får jag lov att presentera?...skitstöveln!! Just det! Mannen jag engång i tiden bodde hos och som våldtog mig.

-Du? Vässte jag med en röst full av hat.

Tindra och Cornelia hade blickarna på mig och mannen.

-Nämen hej Marie! Länge sen! Sa han med en röst som lät trevlig.

Jag bara blägnde på honom.

-Hej jag heter Cornelia! Sa Cornelia och sträckte fram en hand mot mannen.

Jag gav henne en du-vill-verkligen-inte-ha-nånting-med-honom-att-göra blick. Hon såg mycket förvirrad ut.

-Vet ni? Jag tror jag glömde nåt på caféet. Kom så går vi tillbaka! Sa jag åt tjejerna och började gå tillbaka.

Jag kände hur någon greppade tag i min handled och fick mig att vända om. Snabbt gjorde jag ett karate slag mot både min och "skitstövelns" hand. Han släppte genast mig. Min hand gjorde också ont men det var det värt.

-Spring!! Ropade jag åt Cornelia och Tindra innan jag sprang iväg.

De följde snabbt efter. Så även "skitstöveln". Men vi var unga, snabba och full med energi medans han var äldre, lite långsammare och tröttare. Så tillslut gav han upp. Vi stannade efter en bra bit. Alla tre flåsade.

-Vem...var det? Flåsade Cornelia när vi hade stannat.

-Skitstöveln, flåsade jag.

Tindra och Cornelia utbyte blickar och kollade sedan på mig.

-Hoff! Vilket löpnings pass! Klagade Tindra.

Ett skratt bubblade upp. Men dog snabbt ut på grund av flåsningarna. När alla flåsat klart gick vi in i en närliggande butik. Inte för att det fanns något intressant. Utan för att göma oss för skitstöveln. Han var innan påväg hitåt. Så han kom efter ett tag och vi såg honom passera fönstret. Som tur var såg han inte oss. Försiktigt vågade vi oss ut ur butiken igen. Vi såg efter honom och var rädd att han skulle vända sig om. Det gjorde han inte.

-F*ck vad rädd jag var! Sa jag och pustade ut.

-Borde inte han sitta i fängelse? Frågade Cornelia.

Då insåg jag det. Det ska han faktiskt. Han åkte fast för grovt sexuellt utnyttjande, våltäckt och övergrepp...Han har rymt från fängelset!!

-Det gör han, svarade jag och kollade mot Cornelia som fick en mycket mer allvarlig blick.

Innan vi hann reagera så tog Tindra upp sin mobil. Jag såg att hon knappade in numret 112.

-112 vad är det som har inträffat? Frågar en kvinnlig röst.

-Jo vi står utanför lunagllerian i Södertälje och vi har sett en man som tydligen ska sitta i fängelse, berättade Tindra.

-Vet ni namnet på personen?

Tindra gav mig en blick och jag suckade djupt.

-Håkan Asplund, svarade jag.

Det blev tyst i luren en stund.

-Jo det stämmer. Han ska egentligen sitta inne på livstid (vet inte om straffet är så lågnt egentligen) men han rymde för en vecka sen, förklarade kvinnan.

Vi fick tillslut reda på att polis kallats till plats och att vi kunde gå hem. Vilket vi all mycket gärna ville göra. Rebecca hämtade upp oss och körde hem Cornelia och Tindra till sig.

-Jo...eh...Rebecca, började jag

-Mm, svarade hon.

-Minns du första gången jag kom till dig?

-Ja? Var inte det på grund av den där...Håkan Asplund? Frågade hon och jag nickade.

-Visste du att han hade rymt från fängelset för en vecka sen?

-Oj...tur att Malmö ligger en bra bit bor...

-Vi flydde från honom idag, avbröt jag henne.

-Va!? Utbrast hon.

Jag förklarade hela historien åt Rebecca och hon lyssnade noga.

...

Jag hade precis tagit en dusch för att rensa tankarna. När jag kom tillbaka till mitt rum såg jag att jag hade fått ett sms från Sebbe.

Sebbe❤👦 18:09
Va!? Den idioten!
Hur mår du?❤

Jag 18:56
Jag mår bra!❤
Tack för att du bryr dig😘

Sebbe❤👦 18:59
Ingen orsak! Oroa dig
inte över den idioten. Allt
Kommer lösa sig❤❤😘

Jag log åt hans sms.

...

Jag vaknade av att mitt alarm pep, jag slog av det och klev upp. Sedan gick jag ut i köket där Rebecca och Lars satt. De båda var knäpp tysta medans jag gjorde iordning min frukost. Nånting var fel. Det kändes i tystnaden. Jag satte mig vid bordet.

God morgon! Sa jag.

Istället för att svara gav Rebecca mig tidningen. På framsidan stod det med stora bokstäver 47 årig man knivhuggen till döds i Södertälje.
Jag fortsatte att läsa på artikeln

Den 47 åriga Håkan Asplund hittades död i en container. Håkan hade blivit uppskuren vid halsen och dog en mycket plågsam död. Håkan Asplund var även på rymmen från fängelset efter att ha använt sexuellt våld mot en 10 årig flicka för ett antal år sen. Håkans mördare är än på fri fot.

Jag tittade chockat upp mot Lars och Rebecca. Känslorna åkte berg och dalbana inombords. Jag visste inte om jag skulle bli glad eller ledsen för att han var död. Men efter en viss tystnad kände jag att jag var ledsen. För även om han gjorde hemska saker mot mig så förtjänade han ändå att få leva. Vem kan ha mördat honom? Och varför?