A Princess without a crown

Kapitel 25

Jag borstade tänderna inne på toaletten och undvek spegeln som jag alltid gör. När jag var klar gick jag till mitt rum. Rebecca kom in efter mig.

-Sover du? Frågade hon.

Jag skakade på huvudet och hon satte sig på sängkanten.

-Jo...jag har pratat med fängelset din pappa sitter på. Han skulle vilja träffa dig. Men det är du som måste välja om du vill träffa honom, sa hon lent och smekte lugnade på mitt ben.

Jag nickade förstående. Rebecca reste sig upp och lämnade rummet. Om jag inte hade varit så trött hade jag nog legat vaken i timmar. Men sömnen tog sakta över min kropp.

Jag går i en mörk korridor. Bredvid mig går en äldre man i svart läder rock. Mannen är antagligen nånting mellan 40 och 50 år gammal. Vi kommer in i ett mörkt rum. I rummet finns det fyra personer fast bundna i varsin stol. Personerna är Cornelia, Tindra, Felix och Sebbe. Mannen bredvid mig räcker fram en pistol
-Gör pappa stolt nu gumman! Säger mannen.
Jag ler svagt innan jag skjuter de fyra personerna i rummet. Nu sitter alla fyra döda med ett skott i varsin panna.
-Sannerligen pappas lilla flicka!

Jag satte mig hastigt upp. Hela jag var svettig och jag kännde för att skrika. Men skriket fastnade i halsen *klonk*. Jag såg mig omkring. Vad var det? *klonk* Jag stiger upp ur sängen och lyssnar noga. *klonk* Försiktigt gick jag fram till fönstret och drog upp rullgardinen. Utanför stod Sebbe. Han visade att jag skulle komma ut. Jag skakade på huvudet. Men när han gjorde ledsna hubdblicken kunde jag inte stå emot. Jag visade att han skulle vänta. Sedan smög jag ut i hallen för att dra på mig skor och jacka. Efter det gick jag ut på baksidan där Sebbe väntade. Han sprack genast upp i ett leende när han såg mig.

-Hej! Sa han mjukt.

-Hej! Svarade jag.

-Du är alldeles svettig! Har du tränat?

-Eh...ja, ljög jag.

Sebbe satte fram handen framför mig och började vifta med den framför mig samtidigt som han sa "pip piip piiip piiip".

-Min lögndetektor avslöjar en lögnare, sa han med ett leende.

Jag tittade genast ner i marken. Kinderna hettades upp och jag fann mig själv rodna.

-Lägg av, sa jag surt.

Sebbe la handen under min haka och fick mig att se upp mot honom. Han såg mig djupt i ögonen.

-Jaha, vad sägs om att berätta sanningen? Frågade han med en djup röst.

Hur kunde en människa förändras såhär mycket. Hela han var så...så...förändrad!

-Jag tror inte du vill veta...

-Testa

Jag tog ett djupt andetag innan jag berättade om drömmen. Sebbe lyssnade noga på varje ord. När jag hade berättat klart började tårarna rinna ner för mina kinder. Snabbt begravde jag mig i mina händer. Sebbe la snabbt armarna om mig och jag kände hans värme. Min blick åkte upp mot hans. Han tårkade mina blöta kinder. Vi såg mot varandra ett bra tag. Sakta fördes våra läppar närmare varandra tills det förenades i en passionerad kyss. Jag kände hur hans hand fördes mot mitt bakhuvud. Vår kyss varade länge. Men tillslut behövde båda två få luft.

-Jag har saknat det där, sa Sebbe och tryckte mig ännu närmre.

Jag log brett åt honom och han åt mig. Plötsligt lyfte han upp mig och bar mig fram mot husväggen. Våra läppar var hårt pressade mot varandra. Han gav ifrån sig ett nöjt läte.

.............................................................
Okej ska hända lite saker i nästa kapitel. Så det här blev lite kort.