A Princess without a crown

Kapitel 21

Mitt alarm pep högt. Jag slog irriterat av det. Tyvärr var jag tvungen att kliva upp. Jag gick ut i köket. Där stod redan Rebecca och gjorde i ordning frukosten. Om inte det hade varit Rebecca som jag bodde hos, så hade jag antagligen sagt att jag inte är så hungrig. Men då hade Rebecca blivit misstänksam. Rebecca serverade. frukosten och jag åt snabbt upp. Sedan gjorde jag mig redo för skolan. Jag tog på mig en svart adidas hoodie, svarta trasiga jeans och vita adidas skor. Efter en kort granskning i spegeln gick jag ut i hallen där Lars väntade.

Jag gick in genom skolans dörrar. En suck lämnade mig. Skolan har aldrig varit något i min still. Men ändå tvingas jag till den. Jag låste upp mitt skåp för att ta mina böcker. Där låg även en lapp. Jag tog upp den och läste.

Möt mig utanför matsalen 07:50

Jag suckade irriterat. Vad med "det är slut" fattar inte Felix? Mina steg styrdes mot matsalen. Där stod ingen. Antagligen för att allas lektioner började om tio minuter. Någon knackade mig på axeln. Jag vände.mig irriterat om. Till min förvåning var det inte Felix som stod där. Inte Sebbe för den delen heller. Istället stod Fredde där.

-Du, väste jag.

Jag blev helt för frusen och kunde inte röra en muskel. Han gick sakta runt mig. Bakifrån tog han tag om min höfter samtidigt som han luktade på mitt hår.

-Du doftar gott, sa han.

Hans röst fick det att krypa i skinnet. Jag ville bort därifrån, jag ville till matten. Vad som helst än här!! Sakta kröp hans händer uppåt. Han fortsatte att lukta på mitt hår. Hans ena hand drog sakta undan mitt hår innan hans läppar nuddade min kind.  Då var det som om någon kikstartade hela mig. Jag stampade hårt på hans ena fot och han släppte mig genast. När han släppt mig vände jag mig om och gav honom en rejäl smäll i ansiktet som fick honom ur balans.

-J*vla idiot! Skrek jag åt honom.

-Vad försegår här då? Hördes en sträng röst säga.

Min blick vändes mot min rektor som såg rasande ut.

-Unge fröken! Våld är inte tillåtet på den här skolan! Sa hon surt och vände blicken mot Fredde.

Jag skulle precis öppna munnen för att protestera. Då rektorn sprang fram till Fredde.

-Men Fredrik då! Vad hände här? Frågade hon oroligt.

-Jag svär! Jag gjorde ingenting! Jag tänkte bara visa Marie vägen till matten eftersom hon är ny här! Sen sa jag att hon luktade gott...och....och då slog hon mig! Moster du måste tro mig! Snyftade han.

Jepp. Det är ingen ide att protestera. Det kommer verkligen inte förbättra saken. Rektorn kommer uppenbarligen bara att tro på Freddes version utav det hela.

-Marie! Kvarsittning! En timme efter skolan! Röt hon.

-Visst, sa jag och började gå.

-Och vars tror du att du ska!?

-Till matten, svarade jag och vände mig om.

-Be om ursäkt till Fredrik! Sen kan ni göra sällskap dit.

Så jag ska alltså be om ursäkt till killen som en gång försökte kidnappa mig och nu gjorde övergrepp? Vad i all sin dar har jag gjort mot universum? Uppenbarligen så hatar ju universum mig!

-Förlåt Fredde....jag är jätte, jätte ledsen! Sa jag med samman pressade käkar.

-Ursäkten accepterad! Sa han med ett flin.

Jag fick anstränga mig  för att inte gå fram och ge honom en till örfil.

-Då så! Stick iväg till matten nu! Sa rektorn.

Fredde gick jämsides med mig.

-Du vet...jag kan prata med henne om kvarsittningen. Så att du kan slippa den och hänga med mig hem för att "plugga", sa Fredde och log obehagligt.

Jag ryste till.

-Nä, jag tror att jag avstår! Svarade jag hårt.

.............................................................
Hej! Tänkte att medans vi väntar på att tävlingen ska avslutas så får ni ett litet kort kapitel. Varsågod!
P.s
Jag skrev faktiskt kapitlet lite annorlunda och det skulle egentligen kommit ut tidigare. Men min mobil fick fnatt och raderade allt förutom första meningen. Sen så var jag så IRRITERAD på att min mobil gjort så mot mig😢 så det gick segare att skriva.