A Princess without a crown

Kapitel 7

-Okej så vi ska göra två händer som glider isär framför ett krossat hjärta? Frågade Felix och stirrade ner i skissen.
-Nä...vi satsar på F istället! Sa jag sarkastiskt.
Felix log mot mig.
-Sen kan vi skriva på händerna "love is the biggest advendture, but also the biggest pain"?
Jag nickade. Sen kollade jag på klockan. Den var halv sju. Jag visste att Anders ville ha hem mig vid sju.
-Ska vi sätta igång då? Frågade Felix spännt.
Jag suckade.
-Jag måste hem om en halvtimme, svarade jag något irriterat.
Felix la ifrån sig en besviken suck.
-Men kan du inte sova över då? Sa han efter en stund.
Jag tittade up mot honom för att se hans ansikte.
-Du tänker välbinte försöka nåt om jag säger ja? Frågade jag misstänksamt.
-Kom igen, skulle jag göra nåt sånt?
Jag lyfte på ena ögonbrynet.
-Okej jag ska inte, nöjd nu!?
-Ja, låt mig bara ringa och höra med Anders, sa jag och letade upp Anders bland mina kontakter. Sen ringde jag upp honom.
-Hej Marie! Ska jag hämta dig? Hörde jag honom säga.
-Nä, jag rignde för jag undrade en sak...
-Vadå?
-Om jag får sova över hos Felix?
Det blev tyst i luren.
-Okej, ska jag komma med nånting hemifrån?
Hem? Jag har inte direkt tänkt på gården som ett "hem". Kanske ett fosterhem men inte ett riktigt hem. Jag vågar inte tänka så om något fosterhem. För oftast hinner jag knappt packa upp mina grejer innan jag omplaceras. Även fast jag gör allt för att uppföra mig. Men ibland faller masken av och då omplaceras man. Så är det bara. Ingen tycker om ditt sanna jag. Så är det bara.
Jag upptäckte att jag hållt Anders väntande.
-Jo, min pjamas, tandkräm, tanborste,laddare, hårborste och min skiss bok.
-Fixar det, vars bor han?
Jag tittade på Felix.
-Golden street C 29, sa han.
-Golden street C 29, upprepade jag.
-Okej ses senare!
Sen la han på. Jag tittade upp mot Felix som stirrade intensivt på mig. 
-Ser du nåt du gillar? Sa jag och skrattade lite.
Felix rådnade tills han var rödare än en tomat. Han tittade ner i golvet men var fortfarande tyst.
-Hej, jag skojade bara!
Tystnaden fortsätter. Jag petade på hans näsa och han väcktes genast till liv.
-God morgon! Någon hemma!?
-Ja...så...um...vi fortsätter, stammade han.
Ungefär en halvtimme senare knackade det på dörren.
-Kom in! Ropade Felix.
En kvinna i uniform klev in.
-Herr swales det är en man utanför porten som påstår sig ha saker med sig till fröken Marie, sa hon med en mjuk röst.
-Åh, det måste vara Anders. Släpp in honom! Sa Felix och reste sig upp.
Jag gjorde detsamma. Sedan gick de tre av oss ner och ut genom den stora dörren. När vi kom ut kunde jag se Anders bil utanför grindarna. Kvinnan gav en signal och grinden öppnades. Anders körde in på gården. Sedan klev han ur bilen med en väska.
-Här har du Marie! Sa han och gav mig väskan.
-Tack Anders.
-Ingen orsak, men jag måste tillbaka till hästarna nu. Ett föl ska födas snart och man vet aldrig när det sker.
Sedan satte han sig i bilen och körde iväg. Jag och Felix gick tillbaka in i huset. Men istället för att gå till Felix rum fortsatte vi vidare i korridoren. Några dörrar senare stannade han. Han öppnade dörren och vi klev in. Rummet var gammalt med gröna tapeter, en enkelsäng, ett skrivbord, en spegel och ett fönster.
-Det här är gästrummet. Jag antog att du kanske ville ha ett eget rum.
Jag log och såg mig om i rummet.

Jag och Felix jobbade på projektet till midnatt. Sen blev vi båda trötta. Nu borstar jag ut mitt hår i gästrummet. Felix klev in i rummet.
-Hej, sa jag och fortsatte borsta håret.
Han stirrade en eller två sekunder innan han harklade sig.
-Du glömnde din mobil i mitt rum, sa han innan han gick fram till mig och räckte fram mobilen.
Jag la den vid kudden.
-Tack.
-Sov gott prinsessan, sa han och lämnade genast rummet.
Jag la mig ner i sängen och somnade snabbt.

Jag satt i ett mörkt rum. Allting runt om mig skrek. Från mörkret kom klor som rev långa onda sår i mitt vänstra ben. Jag föll till marken. Plötsligt förflyttades jag. Såret hade läkt och nu stod jag i skolan. Folk skrattade och pekade på mig. Sedan tittade jag ner på min kropp. Jag hade bara underkläder på mig. På magen har någon bränt in "h*ra". Snabbt sprang jag ut där jag stöte på Felix.
-Ditt j*vla äckel!!! Ropade han.
Sedan greppade han mitt huvud och tvingade mig till en kyss. När kyssen släppte såg jag en annan man. En man som förut var min foster pappa. Han utnyttjade mig sexuellt nästan varje dag. Men hans fru visste inget om det.
-Du är min, jag äger dig, sa han bestämt
-Självklart herrn, svarade Jag lydigt.
-Duktig flicka, sa han och klappade mig på huvudet.
Sedan kopplade han mig i ett hundkoppel. Han satte fast andra änden av kopplet bakom bilen. Sedan satte han sig i bilen. Bilen brummade. Sedan gasade han iväg och jag släpades efter den. All min hud skrapades bort. Jag ropade sluta men det hjälpte inte.

Flåsandes satte jag mig upp i sängen. Jag såg mig omkring och förstog då att jag drömt en mardröm. Hela jag var blöt av svett. Tårarna brännde bakom ögonlocken och jag släppte lös floden. Efter en stund öppnades dörren. Jag såg upp mot den. I dörröppningen stod Felix. Han gick genast fram till mig.
-Vad är det som har hänt? frågade han oroat.
Tårarna kvävde mitt svar. Men det spelade ingen roll. Felix la armarna om mig. Jag grät och jag grät tills alla tårar var slut. Då först släppte Felix mig. Jag såg upp mot honom.
-Tack, sa jag svagt.
-Ingen orsak. Vad hände?
-Jag, jag drömde en mardröm, sa jag och tittade mot väggen.
-Vill du prata om det?
Jag skakade på huvudet.
-Om du vill...du behöver inte...men om du vill så kan du få sova i min säng. Ifall att du skulle få en mardröm till.
Jag gav honom en svag nick. Sedan gick vi till hans rum. Felix låg under mig och jag kände mig trygg. Felix somnade snabbt. Men jag log vaken. Tillslut somnade jag också.