Kapitel 14

1.4K 40 0
                                    

Jag öppnade försiktigt ögonen. Felix sov fortfarande med armen över mig. Jag log lite. Han såg ut som en gris när han sov. Försiktigt sträckte jag mig efter min mobil. Jag öppnade kameran och fotade mig pch Felix. Sen tog jag en närbild på Felix sovande ansikte. Jag skickade bilden till Felix och la snabbt undan mobilen. Sen klev jag upp. Felix vaknade såklart.
-Goooood morgoon!! Sa jag glatt och kastade en kudde på honom.
Han stönade yrvaket och kastade tillbaka kudden på mig. Sedan satte han sig upp och drog ner mig i sängen igen.
-Släpp mig din sömniga gris! Skrattade jag.
-Nä, jag vill inte! Sa Felix med en baby röst.
-Seriöst!!?
Han släppte mig efter en stund men vi båda låg kvar och skrattade som idioter. Vi bara skrattade åt ingenting.
-Okej, men nu måste vi upp! Sa jag och gick till min garderob. Förresten...kolla din mobil. Jag tror du fick nåt sms inatt.
Felix lämade rummet. Jag låste dörren efter honom och letade efter något att ha på. Någon ryckte i handtaget. Jag antog att det var Felix.
-Marie!! Du din lilla!....bajsunge!!! ropade han från andra sidan av dörren.
-Oj, det var ord och inga visor! ropade jag helt ointresserat tillbaks.
Jag hittade tillslut det jag ville ha på mig. Felix bankade hela tiden på dörren. Jag drog medvetet på mig kläderna långsamt. Precis när jag tänkte låsa upp dörren och bli attackerad av Felix stannade jag upp. Tänk om jag överraskar honom?
-Åh jag vet inte vad jag ska ha på mig!! ljög jag.
-Kom igen Marie!!! Jag lovar att jag inte bits...så mycket!!! Ropade han tillbaka.
Jag himlade med ögonen och satte på hög musik. Sen gick jag fram till fönstret och såg det jag hoppades på, en stupränna. Det vore inte första gången jag klättrade ner från en sån. Försiktigt öppnade jag fönstret för att inte låta högre än musiken. Nu kommer bara det svåraste. Klättra ner. Jag ställer mig i fönstret och sträcker mig mot stuprännan. När jag får tag på den klättrar jag över  på den. Mina fötter stöttade sig mot väggen. Långsamt klättrade jag ner. Det tar en liten stund. Men tillslut är jag nere. Plötsligt känner jag hur någon tar ett polisgrepp på mig och täcker min mun med en hand. Snabbt sparkar jag personen i "klyftan" och tar tag i den handled och axel. Sen pressade jag ner personen mot marken. Då ser jag att det är Felix. Han kvider och jag släpper honom snabbt.
-Oj, förlåt!! Säger jag och gömde min mun bakom mina händer.
-Det är lugnt, sa han med samanpresade käkar. Jag borde ha vetat bättre än att smyga mig på dig. Det brukar aldrig sluta bra.
Ett skratt började bubbla upp. Jag gjorde allt för att det inte skulle komma ut. Men det var för svårt. Tillslut stod jag där och höll på att dö av garv bakom mina händer.
-Skratta inte! Du sparkade faktiskt riktigt hårt!!! sa Felix surt.
Jag skakade av mig skrattet.
-Men hur visste du att jag skulle...
-Jag känner dig Marie. Du är knappast den som bryr sig om kläder. Plus att du satte på överdrivet hög musik och att jag vet att du har rymt från flera fosterhem via stuprännan.
Felix lutar sig framåt och kvider. Jag vill verkligen inte vara skadeglad. Men han gör det så svårt. Jag får ett till skrattanfall. För att kväva skrattet käkar jag nästan upp mina händer.
-Nu du!! Sa Felix och tog ett kliv närmre.
Sedan pressade han sina läppar mot mina. Först blev jag förvånnad. Men sen började jag också kyssa honom. Vi kysstes en lång stund. Tills jag tog mig loss.
-Tänk om någon paparazzi ser oss! Vi är ju typ som syskon nu!! sa jag bekymrat.
Felix tar ett kliv nära. Sen lyfte han upp mig i hans famn. Och gav mig en puss på näsan.
-Vi är inte släkt och vem f*n bryr sig? Frågade han och såg på mig.
Jag log. Sedan kysstes vi ännu mer. Jag la mina armar runt hans nacke. Han gick framåt men jag brydde mig inte. Hans mjuka läppar mot mina är allt som jag just nu bryr mig om. Men när jag öppnade ögonen igen insåg jag att vi var påväg mot poolen. Utan att Felix märker det tar jag ett hårdare tag runt hans nacke. Och mycket riktigt. När han kommer fram och tror att jag är helt ovetande släpper han mig ner i poolen. Men han tvingas också ner. Vi simmar mot vattenytan eftersom vi är på den djupa delen av poolen.
-Trodde du verkligen att du kunde lura mig!!? frågade jag när vi nått ytan.
-Du är verkligen smart! Sa han och knuffa mig mot grunda sidan. Där hamnar jag mot kanten. Felix står framför mig. Jag lägger tillbaka mina armar runt hans nacke.
-Marie! Jag måste fråga dig en sak, sa han allvarligt.
Jag nickade svagt.
-Jag gillar dig Marie. Mer än en vän. Det har du uppenbarligen märkt. Men jag undrar. Om du skulle vilja göra mig till den lyckligaste människan i världen, genom att bli min flickvän?
Han såg verkligen nervös ut. Jag log.
-Jag tycker...att vi kan ge det ett försök, sa jag och kysste honom. Han kysste mig tillbaka.

Nästa dag gick vi båda ner mot middagen. Felix föräldrar visste ingenting ännu. Men Felix hade tänkt berätta det nu. Vi satte oss bredvid varandra och väntade på att middagen skulle serveras. Det var bara Kristina som hade kommit då. Men Roland kom också nu. Kristina log. Mer än ett "nu är alla samlade till middagen" leende. Roland log också. Jag och Felix utbytte blickar. Maten serverades. Den såg lika god ut som vanligt.
-Så...sa Roland plötsligt. Ni har väl inte haft något syskon gräl än? frågade han.
Både han och Kristina blev genast röda om kinderna.
-Nä vi kommer mycket bra överens, svarade Felix.
-Vi vet, sa Kristina och la fram en tidning.
På omslaget såg man mig och Felix i dygnsura kläder kyssa varandra i poolen.
-Visste ni!!? Utbrast jag och Felix samtidigt.
-Åh vi såg det redan när du var här och pluggade med Felix! Så vi visste att det bara var en fråga om tid, svarade Kristina.
Jag och Felix rodnade och såg mot varandra. Men det känns skönt att de inte blev arga.

.............................................................
Hej igen!
Jag ska på begravning i helgen och kommer inte skriva över huvud taget då. Jag vet inte om jag uppdaterar så mycket nästa vecka heller. Vi får se om jag orkar.

A Princess without a crownKde žijí příběhy. Začni objevovat