Kapitel 31

982 29 1
                                    

Jag tog på mig min jacka, skor och ryggsäck. Innan jag började gå mot skolan. Vanligtvis så körde Lars eller Rebecca mig. Men båda behövde jobba den här morgonen. Cornelia och Tindra var redan i skolan så jag kunde inte gå med dem. Efter halva biten till skolan så började det såklart regna. Jag såg upp mot himlen och suckade.

-Precis min tur, mumlade jag och fortsatte gå.

Dagen hade redan en usel början. Mina kläder och mitt hår blev snabbt dyngsura och imorse började min mens vecka. Trots min dåliga dag gick jag in i skolan. Allas blickar brände i nacken. Hatar när sånt här händer! När jag kom fram till mitt skåp släppte alla mig med blicken och återgick till det vanliga.

-Åh kära nån! Vad har hänt? Hördes en oroad röst fråga.

Jag vände på blicken och såg Tindra. Hennes ansikte var oroat.

-Hade inget paraply, svarade jag lågt och vände mig tillbaka mot skåpet.

-Jo, jag ser det! Sa hon med en sarkastisk ton.

Jag himlade med ögonen. Idag var ingen bra dag och jag hade en känsla av att den skulle bli värre.

-Jag går och kollar om jag hittar nåt du kan ha i upphittat, sa Tindra och började gå.

Jag högg snabbt tag i hennes arm.

-Nej! Jag går hellre omkring med dem här blöta kalla kläderna hela dan än att se ut som en clown, sa jag surt.

-Marie...,sa Tindra och la handen för ansiktet. Du kommer bli sjuk...igen.

-Jag mår bra. Litte förkylning har aldrig hindra...

Innan jag han slutföra meningen så avbröts den av en annan person som tagit sig närmre oss. Felix. Just en person som jag ville undvika.

-Vad har hänt Marie!? Du är alldeles blöt och kall! Sa han lika oroat som Tindra.

Jag tog snabbt min matte mapp och smällde hårt igen skåpet.

-Jag mår bra! Lämna mig ifred! Halv skrek jag åt dem innan jag gick iväg.

Just nu var det förbjudet att prata med mig. Så var det alltid när jag hade min vecka. Jag "knarkade" choklad och stägnde ute mig själv för allt socialt. Om någon ens sa hej kunde jag bli arg. Idag hade jag heller inte fått i mig nån choklad över huvud taget. När jag kom fram till matte salen började alla precis gå in och så jag med. Min lärare stirrade på mig men sa inget. Jag ignorerade henne och satte mig ner på en ledig plats.

-Okej allihopa! Idag har vi ett oförberett prov på fyra sidor om algebra, sa läraren.

Jag suckade djupt. Dagen hade bara börjat och mycket mer väntade mig.

...

Jag gick mot mitt skåp. Hela dan hade jag undvikit alla. Vilket faktiskt var svårare än vad man kan tro. Nu hade jag lunch och det var fisk benedikt. "Mums". Jag öppnade mitt skåp och såg ett paket inslaget i tidningspapper. Nyfikenheten spreds i hela kroppen pch snart hade jag börjat öppna paketet. När det väl var öppnat sken jag upp som en sol. I paketet fanns en stor choklad kaka, en coca cola och en lapp. Jag läste på lappen.

Killarna fattade ju inget.
Men det gjorde vi. Så
Hoppas du mår bättre
Med chokladen och
Colan.
                    ///Tindra och Cornelia

Jag log brett. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Dumma pms! Jag slängde tidningspappret men behöll lappen. Sedan tog jag chokladen och colan innan jag sprang mot dörrarna. Ute vid bänkarna såg jag Tindra och Cornelia sitta. Snabbt sprang jag fram, överlycklig såklart. När jag kom fram gav jag dem varsin björn kram.

A Princess without a crownDonde viven las historias. Descúbrelo ahora