prolog

131 6 2
                                    

Det tar hjärnan några sekunder att förstå att man håller på att svimma. Så pass lång tid att kroppen redan hunnit stänga av.

Armarna som hjälplöst slås ut i något slags försök att bromsa fallet och blicken som desperat söker av rummet med förhoppningen att förstå. Förstå vad det är som händer och varför.

Men sanningen fanns där hela tiden. Jag valde bara att blunda för den.

Konsten att andasWhere stories live. Discover now