Dark beauty

E L E V E N || alive

Jag sitter i soffan under en filt och följer ointresserat programmet på tv-n. Imorse när jag vaknat var inte Louis vid min sida, precis som jag visste att han inte skulle vara. Men igår ville jag att han skulle ligga bredvid mig när jag vaknat. Att han skulle säga ett glatt godmorgon och sen kanske åka till starbucks och köpa frukost. Det är så jag vill att det ska vara, men han är min vän och han är Louis. Han är så, han är inte en känslo person, han är ingen människa heller för den delen, och absolut inte min pojkvän.

"Here" Harry sätter sig ner bredvid mig och ger mig en kopp kaffe. Hans arm hamnar över mina axlar.

"Thanks" säger jag och ger honom ett litet leende.

"Where is Louis?" Frågar jag svävandes.

"I don't really know" säger han och rycker löst på axlarna innan han vänder fokuset till tv-n igen.

"I think we need to talk about what happened two days ago" säger Harry och syftar på orden han sagt till mig den kvällen för två dagar sen, precis framför Ashton.

"No Harry just forget about it. Those words are going to stay between you and me. If Louis founds out we both are dead" säger jag. Han ser en aning sårad ut efter mina hårda ord och jag börjar ångra mig att jag ens sa dom.

"You care so much about what he thinks about you. This is wrong. If he loved you he would be here right now and support you and not leaving you every morning. I know you. I know you want someone to wake up by your side and say a happy goodmorning. He can't give you that." Säger Harry sammanbitet. Precis när Harry avslutat sin mening öppnas dörren hårt.

"First of all you need to tell me what happened two days ago. And second, Harry please let Kylie think by herself" fräser Louis och går med bestämda steg mot platsen där vi sitter.

"You can start to tell me what happened two days ago" Fräser han och sätter sig ner på fotöljen framför Harry och mig. Harrys arm som fortfarande ligger över mina axlar börjar kännas en aning obekväm. Harry flyttar sin arm som att han läst mina tankar. Jag skickar en orolig blick till Harry och hoppas att han förstår att han inte ska berätta. 

"I told her I loved her. And if it wasn't for the rule I would have fight for her" säger Harry självsäkert. Louis är paff. Han flyttar blicken från Harry till mig. 

"Is this true?" Frågar han sammanbitet. Jag nickar kort. 

"You told me you didn´t love her anymore!" Skriker Louis och står nu upp. 

"Why do you even care?! We can't be togheter with her anyway! We can't even make love with her!" Nu står Harry också upp och fläktar med armarna och jag är rädd att det här snart kommer spåra ur. 

"I guess you two had a really nice time in your bed, maybe I just can take you leadership away right now" Säger Louis retsamt. Hans blick är mörk och full av hat. Harry blir paff av Louis ord. 

"We all know you Louis! If someone have slept with her it's you! That's why you want her to stay with you!" 

"Ey guys stop!" Skriker jag. 

"I think you need an update on that point" Säger Louis retsamt utan att lägga märke till mitt desperata skrik. Jag vet att jag inte kommer få deras uppmärksamhet och jag vet också att det här snart kommer spåra ur. Jag tar tag i pennan som ligger på bordet framför oss. Jag tvekar innan jag tar i allt jag har och snart har jag en penna i låret. 

"Blood?" Harry vänder sig snabbt om. Likaså Louis. Tack för uppmärksamheten. 

Harry är snabbast framme vid mig eftersom han stod närmast. Jag får lite av hans blod och snart är smärtan helt borta. 

"You two are so pathetic and childish" mumlar jag samtidigt som jag lutar mig tillbaka i soffan. 

"I'm sorry Kylie it's-" Börjar Louis men jag avbryter honom. 

"Please can we talk about something else?" Mumlar jag. Fortfarande arg på dom båda killarnas utbrott. Dom nickar kort och det blir tyst. Louis sätter sig ner mittemot Harry och mig. Man ser på Louis att det Harry sa snurrar runt i hans tankar. 

"What are you doing today?" Frågar Louis efter en stunds tystnad. Utan att släppa mig med blicken sipprar han på sin kaffe. Han försöker desperat ignorera Harry som sitter bredvid mig. 

"Well I actually think I will go to Lukes grave" säger jag försiktigt. Dom ser en aning förvånad ut först men nickar sen kort.

"I can go with you if you want?" Säger Louis. Jag skakar på huvudet.

"No I want to go by myself. Say a last goodbye" Mumlar jag och tittar ner på mina händer som vilar i mitt knä. Det sista jag vill är att Louis ska följa med när jag säger farväl till mitt ex.

Harry lägger en hand på min och jag ger honom ett tacksamt leende. Louis stelnar till när Harry rör mig.

"I get it if you don't want to talk about it but I have some questions" Säger jag och syftar på Zayn. Harry och Louis sätter sig tillrätta.

"First of all, how could he die? Did you kill him?" Frågar jag och tittar på Louis. Louis var den enda som kunde döda Zayn.

"No I did not. We know who did it but if we tell you, you will die."

"More lies?" Suckar jag frustrerat.

"Trust me on this one. It is for your own best" Säger Louis bestämt. Jag tror honom.

"Why aren't you desperatly crying?" Frågar jag efter en stunds tystnad.

"We kind of have known about this for a week," Säger Harry.

Inte för att jag direkt kände Zayn så jätte noga, men han räddade mitt liv en gång. Han tillhörde Harrys och Louis familj, deras familj är min familj. Jag kan inte låta bli att släppa i väg den ensamma tåren.

***

"Hey Luke. After you left this world, my life have been a hell. Well it was that before also but right now I don't know where to go. When you were here you were a place I could find peace, most of the time at least. Louis was that place for me a time, but now I don't know. And I guess you laugh at me right now, and telling me I have Harry, the guy you hated. And yes I have him. But he is the only thing I have."

Jag stirrar på den gråa stenen framför mig. Med mörka nogranna bokstäver står det Luke Hemmings. Jag ersätter dom gamla vissna blommorna framför stenen med nya vita fräscha blommor. Jag drar med handflatan över dom inristade bokstäverna. Det var första gången jag var här efter begravningen. Jag hade inte klarat av det tidigare. Men jag känner att jag behöver lägga Luke bakom mig, det här var nog det ända sättet.

"I'm here today because I need an clouser. Not a day goes by without me thinking about you. I don't know if it is good or bad. But I miss you. I really do. But in someother way I don't. I know it sounds horrible but i'm pretty happy too right now, But the biggest part of my heart miss you. I don't miss the kissing or so. I just misses my best friend who I can laugh and feel loved with." Det blir tyst. Det enda som låter är dom enstaka fåglarna som ivrigt kvittrar. "

I guess this is my last goodbye" Suckar jag.

Jag reser mig upp så jag inte sitter på knä framför gravstenen. Jag torkar av mina händer mot mina jeans och skådar min plantering. Jag vickar lätt på huvudet.

"Our last goodbye" mumlar jag för mig själv.

"It's not our last goodbye"

En välbekant röst låter bakom mig. Jag vågar inte vända mig om. Rädd för att han ska stå där och rädd för att han inte ska stå där. Men mitt hjärta gör ett eget val och sakta vänder jag mig om. Det första jag lägger märke till är det blonda håret som ligger precis som det brukar. Hans vita leende är bredare än någonsin när han tittar på mig. Jag springer med snabba steg över till honom och han tar emot mig med öppna armar. Jag bryr mig inte om hur det här hände. Allt jag bryr mig om är att han lever.

********************************

OMG VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!