Dark beauty

T W E N T Y E I G H T

LOUIS

Stressad springer jag runt i huset på jakt efter lådan som jag sparat sen min läkar utbildning. Där i ligger det saker som jag kan använda för att sy igen det fula såret på hennes rygg.

Jag öppnar en garderob och rakt fram ser jag den lilla papperslådan. Snabbt tar jag fram den innan jag springer tillbaka till soffan där Kylie ligger nästan livlös i Lukes famn.

Han reser sig upp och sätter sig istället ner i andra soffan tillsammans med Zayn och Harry. Jag sätter mig ner bakom Kylie. Jag sätter mig bredbent och placerar Kylie mellan mina ben.

"I'm gonna do some stitches on your back" Mumlar jag och börjar pilla med tråden.

"You can't do stitches" Säger hon kort. Jag vet att om hon inte varit svag nu hade hon skrattat åt mig. Och jag hade skrattat med henne.

"I'm old Kylie. I have been through a lot. I'm an educated doctor. But this will hurt. I don't have any morphine. But we really need to stop the bleeding"

Det är sant att jag är utbildad läkare. Innan Peterus tog mina krafter utbildade jag mig. Jag ville hjälpa människor. Men sen tog han mina krafter och något hände. Jag började hata människor. Jag slaktade dom. Men som sägnen säger kommer någon få mig tillbaka till den jag var förut. Och jag tror jag har hittat den personen. Kylie. Jag vet att jag måste berätta det för henne. Vi har ju faktiskt lovat varandra att berätta allt för varandra.

"Just save me" Mumlar Kylie. Oroligheten om att hon kanske kommer dö här i min famn om jag inte stoppar blödningen tar sakta men säkert över mina tankar.

Jag ska alltså sy ihop ett stort blödande sår utan bedövning på en människa. Det kommer göra ont.

Utan en enda ansträngning drar jag av henne linnet. Det stora såret blottas. Jag trodde att jag vid den här punkten skulle få kämpa för att hålla mig borta från hennes blod, men istället vill jag göra allt för att hålla blodet kvar i hennes kropp.

"Hold her hand Luke" Säger jag allvarligt och spänner blicken i Luke. Han är snabbt framme vid Kylie. Hon tittar tacksamt upp på honom och kramar om hans hand.

Den kalla nålen nuddar hennes hud och hon rycker till. Men skriket som kommer strax därefter när nålen tränger genom huden slår allt det hemska som hänt i mitt liv. Skriket från personen du älskar mest. Skriket som är ett resultat av smärtan jag ger henne. Jag ser hur hennes hand kramar om Lukes för varje stygn jag gör.

För varje stygn jag gör skriker hon till. För varje stygn jag gör flämtar Luke till. För varje stygn jag gör blundar Zayn och Harry extra hårt. För varje stygn jag gör glider en stillsam tår nerför min kind.

Efter 10 plågsamma minuter lutar vi oss utmattade tillbaka i soffan. Kylies baksida är pressad mot min. Hennes andning är ojämn på grund av den höga smärtan.

Jag pussar henne löst på axeln.

"Are you okay? I'm so sorry for the pain" Mumlar jag oroligt med läpparna mot hennes axel och blundar hårt.

Jag vill inte se hennes tårfyllda ögon eller skadade kropp. För varje gång jag ser henne får jag dåligt samvete. Jag skulle ha kunnat vara där, skyddat henne. Men istället var jag här och njöt av ensamtid medans hon fightade mot Peterus för att få hem Zayn. Jag är hemsk.

"I'm okay" Mumlar hon tyst och kramar om min hand en aning. Min blick fastnar på dom tre killarna som sitter i soffan mittemot. Dom tittar oroligt på Kylie och verkar inte kunna slita blicken ifrån henne.

"Stop staring at her!" Fräser jag. Zayn, Harry och Luke tittar snabbt ner i golvet.

"We need to get your skin and wounds clean. They can get infected" Säger jag.