f o u r t y f i v e

383 24 4
                                    

En vecka sedan kvällen inträffade som förändrade mitt liv. En vecka kvar tills jag är tvungen att lämna. Jag skulle kunna stanna och inte ta Peters hot så seriöst, men det är Peter vi pratar om.

Jag biter löst på pennan och studerar den vackra ringen. Jag kommer behöva krossa hans hjärta, jag har inget annat val. En ljudlig suck lämnar min mun och jag vänder fokuset till boken och skrivhäftet där några slarviga anteckningar står.

Louis har märkt att något är fel. Att jag är frånvarande. Men jag har bara skyllt på att det har att göra med det lilla barnet som växte i min mage för en månad sen. Men ändå har han gjort allt för att få mig på bättre humör, han har skitit i jobb och spenderat tid med mig. Vi har spelat lasertag, shoppat, gått på bio, vi har spenderat tid med varandra.

Min mobil som ligger på det gamla skrivbordet gjort i ek börjar vibrera frenetiskt. Jag får ett svagt flin men himlar med ögonen när jag ser att det är ett Face-time samtal från Louis.

Jag trycker på den gröna knappen och Louis glada ansikte dyker upp på skärmen.

"Wow you look... fantastic babe!" Säger Louis tveksamt och gör någon konstig grimas.

"I have been studying all day. I have the right to look like this" protesterar jag och gestulerar med handen över mitt oborstade hår och svarta påsar under ögonen.

Louis får ett brett leende på läpparna innan han skrattar till.

"Babe, come out here and cuddle with me," Säger han när skrattet dött ut.

"You are like ten feet away from me" skrattar jag fram. "But Louis, i'm studying," Gnäller jag och biter återigen löst på pennan.

"Oh i'm sorry. I mean Darling can you please please come out here. I miss you," Säger han och putar lätt med underläppen.

Ugh han är för bra den här killen.

Jag skrattar när jag inser att jag förlorat och reser mig upp. Jag går över till dörren som leder in till kontoret och öppnar den. På soffan utanför kontoret ligger han med blicken fixerad på mig.

Med några få långa steg är jag framme vid soffan och han drar ner mig i soffan.

"I like it this way" mumlar Louis lågt och pussar min panna.

Tankarna på att jag snart kommer behöva lämna denna fantastiska man slår till mig, hårt.

"Louis?" Ett lågt 'mhm' låter från honom. "What if I leave you someday. If we don't keep it togheter anymore?" Frågar jag och tittar upp på Louis.

Jag är tvungen att veta svaret. Kanske hans svar gör det enklare för mig att lämna honom.

"I'm in love with you. And if you stay, I promise there's no safer place in the world than right here with me. If you leave I will be heartbroken. But we two are mained to be togheter, I will wait until you are returning back to me"

Det där svaret gjorde inget lättare. Mitt hjärta blev bara ännu tyngre och tårarna börjar svida bakom ögonlocken.

"Why do you ask something like that babe?" Frågar han försiktigt.

"No nothing" Jag skakar hastigt på huvudet.

"Kylie" jag lyfter blicken och ser Ashton stå i dörröppningen in till rummet. Jag suckar missnöjt men reser mig upp från den bekväma platsen på Louis bröst.

"I need to talk to you"

Ashton går genom korridoren, utan att ge mig en blick eller prata med mig. Vi stannar utanför Lukes rum, dörren glider upp och Luke som sitter på soffan kollar ledsamt upp på mig innan han sänker blicken igen.

"Why so sad?" Frågar jag och sätter mig ner på sängen.

"Someone have framed us for a lot of murders. The cops are after us and the vampire hunters too" Ashtons allvarliga min gör mig rädd. En tjock beige mapp kastas över till mig. Bilder på döda människor fyller sidorna i häftet. Mitt ansikte formas till ett sammanbitet uttryck.

"We are going to leave at midnight. We don't know where we will go or for how long we will be gone." Denna gång är det Luke som pratar. Hans våta kinder avslöjar att han gråtit. "I'm sorry Kylie but I need to leave" Mina lätt särade läppar blir till ett sammanbitet streck. Jag reser mig upp, tar tag om Ashton och Luke och drar in dom i en grupp kram.

"Just stay safe. I want you to stay alive" Mumlar jag mot Lukes nacke.

"Here take my car" Jag rotar desperat i fickan efter bilnyckeln. En stillsam tår rinner nerför min kind men jag torkar snabbt bort den.

Jag pressar upp den mot Ashtons bröst. Hans blick är fäst på mig.

Tårarna hotar bakom ögonen, men inte pågrund av att jag kommer sakna dom. Utan att jag kommer sakna Harry och Louis. Inatt kommer jag göra en riktigt idiotisk sak men det är smartare än att fly ensam.

Inatt tänker jag fly, tillsammans med Ashton och Luke.

******

ETT KAPITEL KVAR SEN BÖRJAR RUN AWAY AT DARK!!!

Har publicerat en ny berättelse, bridge. Skulle vara jättesnäll om ni ville läsa den.

Dark beautyWhere stories live. Discover now