Dark beauty

T W E N T Y N I N E

När jag vaknar nästa dag ligger jag och Louis på precis samma sätt. Min kropp är starkare, smärtan är fortfarande olidlig men inte alls lika jobbig. Louis ligger fortfarande och stirrar upp i taket.

"Morning" Mumlar jag och pussar honom löst på axeln. Han vänder sig om och tittar på mig med trötta och slitna ögon innan han ler svagt mot mig.

"Goodmorning hun" Viskar han trött.

"You need to sleep." Säger jag och tittar allvarligt på Louis.

Han tvekar men placerar sen sitt huvud på min mage. Jag gräver in mina fingrar i hans hår och drar försiktigt fingrarna genom det. Precis som jag vet att han älskar. Han placerar armarna runt min ömma kropp och mumlar ett lågt 'goodnight'.

Mina tankar vandrar iväg till Peterus och rädslan kommer sakta men säkert krypandes. Jag var inte rädd för honom för någon dag sedan, men när jag såg vad han gjort mot Zayn blev allt verklighet. Men mina tankar stannar inte länge på Peterus. Dom stannar tillslut på vad som kommer hända ikväll. Ashton ska fightas. Jag borde vara arg på honom. Att han tänkte riskera sitt liv utan att berätta för någon. Men nu är jag istället rädd. Rädd för mitt egna skinn. För jag vet att Cameron redan hatar mig och skulle göra allt för att se mig död. Nu ska jag förstöra ett av hans livs viktigaste fighter. Det kan kosta mig mitt liv.

Som tur är låter en låg knackning på dörren och avbryter mina mörka tankar. Zayns huvud sticker in i dörröppningen. Hans blick hamnar på mig, sen på Louis som sover på min mage innan den hamnar på mig igen.

"Can we talk?" Viskar Zayn. Jag nickar kort.

"Can you help me?" Frågar jag svävandes och drar lite på munnen. Jag flyttar Louis bort från mig och Zayn går mot mig. Han hjälper mig upp från sängen. Jag försöker ignorera smärtan men det är omöjligt .

Louis tar ett löst tag om min handled.

"Where are you going?" Mumlar han trött.

"I'm right downstairs babe." Louis svarar inte utan bara blundar igen och snart hörs låga snarkningar från honom.

Zayn hjälper mig ner för trappan. Det går sakta men vi kommer framåt. Han är numera helt återställd. Fördel med att vara vampyr. På sista tiden har jag sett fler och fler fördelar med att vara vampyr. Men det är precis det Pete vill att jag ska.

Vi kliver in i köket. Sandra, Harry och Michael sitter vid köksbordet. Dom tittar upp på mig och jag riktar min blick ner i golvet. Jag brukar hata att visa mig svag. Men denna gång är jag så svag att jag inte ens bryr mig. Dom tittar oroligt på mig när jag sätter mig ner på stolen och smärtan i mitt ansikte går inte att undse. Harry ställer fram ett glas vatten som jag snabbt klunkar i mig.

"How do you feel?" Frågar Sandra och jag tittar upp på henne.

"Horrible" Svarar jag kort.

"Zayn told us what happened. You really are a hero."

"I do everything for my family" Säger jag och skickar en snabb blick mot Zayn. Han ler ett svagt leende mot mig.

Harry, Michael och Sandra dyker in i ett eget samtal. Zayn tar tillfället i akt och lutar sig fram mot mitt öra.

"I will drive you there and I will be right behind you. I know the pain is killing you so I will be right behind you" Viskar han. Trots att smärtan är hög lägger jag mina trötta armar om honom.

"Thank you Zayn" Mumlar jag innan jag trött glider tillbaka i stolen.

Några höga dunsar låter i trappan innan Louis dyker upp i köket. Han tittar sig stressat runt i köket innan han stannar med blicken på mig.

"We need to give you blood now. Petes power is weakest right now" Säger han allvarligt och kommer fram till mig. Jag slänger en snabb blick ut och ser ett stort moln täcka den stora solen.

Denna gång är det inte Louis som biter sig på sin handled. Istället gör Zayn det som sitter bredvid mig.

"Hurry" Mumlar Louis stressat utan att släppa molnet med blicken.

Det varma blodet möter mina läppar och snart börjar min kropp läka. Med långa smärtfria steg går jag ut till den stora spegeln i hallen. Jag drar av mig min tröja och tittar på min rygg när det sakta men säkert läker. Det blåa på mina armar försvinner även det. Jag tittar på Louis som ler ett trött leende mot mig.

"Go to sleep" Gnäller jag och slår till honom lätt på axeln. "I'm fixed" Skrattar jag fram.

"Gosh, I love you so much" Konstaterar Louis och ger mig en snabb kyss innan han smidigt hoppar upp för trapporna.