T W E N T Y F O U R || misfits

471 24 2
                                    

"We are leaving. We won't be gone for long and Sandra will be here. Take this opportunity and take his feelings back. Then he can move out from here" Säger Louis samtidigt som han packar ihop det sista. 

"Got it" Skrattar jag fram. 

Jag står i hallen och följer honom med blicken. Utanför huset står resten av gänget. Dom skulle lämna huset några timmar för att ge mig chansen att få tillbaka Lukes känslor helt denna gång. Sandra skulle däremot stanna kvar. Men bara utifall han skulle få för sig att skada mig. Han är ju som sagt känslolös. 

Louis stannar till och bara skådar mig ett tag innan han tar det lilla steget fram till mig. Han kupar sina händer runt mina kinder och borrar fast sin blick i min.

"I don't want anyone else to have your heart, kiss your lips, be in your arms, be the one you love. I don't want anyone to take my place. You are mine" Mumlar han lågt och kysser mig sen omsorgsfullt.

"Is Louis Tomlinson jealous of Luke?" Säger jag retsamt och ler. Louis skrattar kort innan han blir helt allvarlig igen.

"I'm not jealous. I'm just afraid of losing you to someone else" Säger han och tittar allvarligt på mig.

"I'm all yours and only yours" Konstaterar jag och Louis ler nöjt innan han ger min panna en snabb puss.

"See you tonight baby girl" Säger han innan en hög duns ekar i huset av att han stänger ytter dörren.

"Dammit you two really are relationships goals" Säger Sandra som nu står i trappan. Hon ler brett mot mig.

"Shut up Sandra, you and Michael are the perfect couple" Säger jag och börjar gå mot köket.

"Well... Okay maybe" Säger Sandra och dyker upp vid min sida. Jag skrattar till, likaså Sandra.

Vi kliver in i det fina köket och möts av Luke. Han tittar trött ner i tidningen samtidigt som han äter av flingorna. Han tittar kort upp på oss innan han tittar ner igen.

Jag går över till bordet och sätter mig ner bredvid honom. Sandra lämnar oss ifred.

"You are pathetic Kylie" Mumlar Luke lågt.

"Am I the pathetic one here?" Skrattar jag fram. Luke lägger ner tidningen och vänder på sig så att han ser mig. Det mörka i hans ögon tycks vara mörkare än vanligt. Det är så tomt, så kallt.

"Why do you even care if I have feelings or not?" Säger han och korsar armarna över bröstet. Ungefär här börjar mitt tålamod rinna ut. Att han inte förstår.

"Why I do this? Do you want the truth?!" Fräser jag och viftar argt med armarna i luften. Luke verkar nöjd över min reaktion och lutar sig bara tillbaka i stolen. Han nickar kort med ett snett leende på läpparna.

"Because I love you Luke! I don't want to but I do. I miss spending time with you. I miss when we laughed togheter. I miss hugging and I miss cuddling. I miss you. I freaking love you so much!" Jag står upp och orden verkar inte kunna sluta. Jag är så upptagen med att kunna kontrollera mina känslor att jag inte märker hur mörkret sakta försvinner i Lukes ögon. Tårar rinner ner för mina kinder. Men det är inte sorg. Det är frustrerade och besvikna tårar.

"Stop loving me" Viskar Luke. 

Det mörka i hans ögon är totalt borta, hans känslor är tillbaka. Hans röst håller på att spricka av gråt och han står upp. Hans blick försöker desperat få kontakt med min blick men jag klarar inte av att kolla in i hans ögon. För jag vet att jag kommer falla för honom, tusen gånger om, det kommer göra ont. För Luke och jag, vi är två misfits, men på samma gång passar vi så bra ihop.

"I can't!" Skriker jag frustrerat och drar en hand genom mitt hår.

Han placerar båda sina händer på mina kinder och placerar sina perfekta läppar på mina. Jag dras från en början med. Men mitt samvete skriker inom mig. Det här är fel, så fel. Han har varit otrogen mot mig. 5 gånger. Och jag har Louis. Som älskar mig mer än allt annat. Det här är fel. Snabbt backar jag undan.

***

Kommer tyvärr bli färre uppdateringar nu framöver ett litet tag. Tävlingsäsongen med mina ponnysar börjar och jag vill verkligen ge järnet med dom. Men så fort jag får tid uppdaterar jag såklart.

Dark beautyWhere stories live. Discover now