Dark beauty

S E V E N T E E N || beauty and the beast

KYLIE

Harry och jag sitter på varsin sida av bordet och äter av kina maten. Det är tyst mellan oss och Harry vägrar släppa mig med blicken.

"Why are you acting like the kiss never happen? I know you are dissapointed on me" Säger jag. Jag lägger ner besticken och korsar armarna över bröstet.

"You are going through a hard time. And it seems like Louis is the only thing that makes it a little bit easier. I can see it how hard you think it is, your life"

"How can you know that I'm going through a hard time? And how can you always know how I feel?" Frågar jag tyst. Harry vet alltid hur jag känner.

"I don't really know. In some weird way I can see it in you. But only you" Mumlar Harry.

Det stela mellan oss är borta och istället är luften full av spänning. Jag reser mig upp och plockar med mig tallrikarna när jag går över till diskhon. Jag vill gråta, jag vill krypa upp i Harrys famn och gråta. Jag vet att jag kan berätta allt för honom. Jag vet att han inte kommer lämna mig hängandes, han kommer göra allt för att få mig att må bra igen. Men något inom mig får mig att hålla tårarna instängda inom mig.

"What if I want you to scream on me? Scream and tell me how stupid I am? I know I am stupid, I know it. Be angry at me" Säger jag, fortfarande med ryggen mot Harry. Jag hör hur Harry reser sig upp och snart står han bakom mig. Han står så nära mig att jag kan känna hans bröst snudda vid min rygg i takt med att han andas. 

"I can't be angry at you. I can see that you're sad, even when you smile, even when you laugh. I can see it in your eyes, deep inside you wanna cry" Säger Harry. Mina ögon börjar bli fyllda av tårar. "I know you hate when people see you cry" Harry vänder mig om. Han tittar på mig med omtänksamma och varma ögon. Inga dömande blickar. "Because you want to be that strong girl. At the same time, though, you hate how nobody notices how torn apart and broken you are" Han flyttar en hårslinga från mitt ansikte och placerar den bakom mitt öra. Jag vet att om Louis såg mitt och Harrys intima samtal just nu skulle han bli väldigt arg. "You can cry with me. I know you are that strong girl, because you are. And I also knows that you are broken, and that is what makes you strong" Mumlar Harry.

Mina tårar rinner okontrollerat nerför mina kinder. Harry drar mig in i hans famn med hjälp av hans säkra armar.Vi gick från irriterade på varandra till att krama varandra på en sekund. Men det är det som är så bra med mig och Harry. Vi kan vara arga på varandra, men inte för länge, tillslut behöver vi varandras stöttande och kramar. Vi förflyttar oss till soffan och Harry ritar cirklar längs med min rygg med hjälp av tummen.

"Sometimes the eyes speak more than the lips you know" Mumlar Harry mot mitt hår.

"Do you want to tell me what is going on?" Frågar Harry försiktigt. Jag tvekar om jag ska berätta vad som har hänt mellan mig och Luke. Men efter lite velande berättar jag.

"Luke litteraly begged me to give him a second chance. He knows what is going on between me and Louis. He told me I am a beast, almost a virus. I told him I didn't want to see him. And now he is gone, he is somewhere out in the world and I have no idea where. I just wonder where he is, and if he has his feelings on" Det blir tyst ett tag.

"We got into this big fight. And he really hurt me feelings. He told me I am a beast and I almost think I am that."

Det är numera mörkt i lägenheten. Det enda ljuset kommer från dom enstaka ljusen som är utplacerade i vardagsrummet. Tårarna rinner inte längre och Harry följer mig stumt med blicken, antagligen för att han tror Luke aldrig skulle säga så till mig.

"He is an big fat asshole Kylie. Don't listen to him. You are a true beauty, both on the inside and outside."

"Yeah me and Louis are like the Beauty and the Beast. He is the beauty" mumlar jag för mig själv.

"What?" Frågar Harry.

Men jag behöver inte upprepa det tack och lov. Louis kommer in i lägenheten och tänder lampan i taket. Han tittar frågandes på mig och Harry när vi sitter i soffan men jag reser mig snabbt upp då en fight med Louis är det sista jag vill ha nu. Harry däremot verkar en aning besviken över min reaktion.

"Kylie? Why are you crying? Harry what the fuck have you done?!" Fräser Louis när han kommit fram till mig. 'Beauty and the beast that's us' den simpla meningen kretsar runt i mitt huvud när Louis röst möter mina öron.

"Dude chill I haven't done anything." Säger Harry och håller upp händerna i försvar. Snabbt torkar jag bort tårarna som vilar på mina kinder.

"Kylie tell me what is going on?" Ber Louis, han står framför mig och försöker desperat få kontakt med mina ögon.

"No nothing Louis. I'm fine"

"She is on her period, she have alot of hormons you know" Säger Harry och försöker låta stolt över sin snabba lögn. Jag slår till honom på axeln över att han precis gjort ett skämt om min mens.

"Shut up Harry" Skrattar jag fram. Som sagt, Harry får mig alltid på bra humör. Louis nickar nöjt över den snabba lögnen och går över till hallen igen. Jag mimar ett 'thank you' till Harry för den snabba lögnen.

"I think I will leave now." Säger Harry. Han går över till hallen och jag följer efter för att säga hejdå. Han drar på sig sina slitna converse och fixar snabbt till håret innan han drar in mig i en kram.

"You showed me your scars expecting me to run off. But little did you know that I was going to show you mine too. We were closer than we thought" Viskar han i mitt öra.