f o u r t y f o u r

385 21 1
                                    

•K•

Dom höga väggarna inne i matsalen är vackert dekorerade med sidentyg som simpelt faller neråt. Louis har min hand i ett järngrepp och ler svagt mot mig.

Gabriella springer förbi mig med Luke som håller henne i famnen. Dom kastar omkull sig i soffan och Luke kittlar henne så det höga klingande skrattet ekar i rummet.

"Congratulations honey" Min mamma drar in mig i en kram. Men Sandra tillåter inte att kramen håller i för länge då hon puttar bort min mamma och tar över hennes plats i min famn.

"I'm so happy for you two and yeah... You two are just so damn cool" Mumlar hon när hon lämnat kramen.

"Shut up Sandra" Hör jag Louis säga och dom kramas nu också. Vilket kramkalas det helt plötsligt blev.

"Kylie" Jag vänder mig om vid ljudet av den välkända mörka rösten. Han går fram till mig och lägger sina armar om mig. En simpel puss lämnar han på min panna innan han kliver ett steg bak från mig och skådar mig med sina blåa ögon. Jag kan inte rå för det fåniga flinet på mina läppar.

"I hope you two will live a happy life togheter. Just don't forget me" Säger han och blinkar till med ena ögat mot mig.

"How will I ever be able to forget you Luke?" Jag himlar med ögonen och skrattar till.

Luke höjer sitt glas som han har i den vänstra handen.

"I would like to propose a toast to the happy couple!" Ropar Luke ut högtidligt och det blir tyst i rummet. Fortfarande har han blicken på mig när jag höjer mitt glas.

Louis lägger sina armar om min bakifrån och vilar sitt huvud på min axel när vi tillsammans ser på våra vänner och familj som önskar oss allt gott i världen.

"For the lovely couple!" Denna gång är det Ashton som pratar. Kort därefter slår glasen i varandra i ett öronbedövande ljud. Jag skrattar till.

"I will just go and change dress" Viskar jag till Louis som fortfarande står bakom mig med armarna stadigt omkring min kropp.

"Don't take to long. I want to spend this night with my beautiful fiancée" Mumlar Louis innan han kysser den känsliga huden bakom mitt öra.

Motvilligt lämnar jag hans famn och matsalen. Ute i resten av huset är det fortfarande massor med människor som glatt festar. Jag knuffar och tränger mig igenom den tjocka folkmassan. Jag kommer till trappan och hoppar enkelt upp för den med två trappsteg i varje hopp. En suck, som jag var omedveten att jag höll inne, lämnar min mun.

Jag svänger in på mitt och Louis rum. Snabbt lämnar den långa, obekväma och tighta klänningen min kropp. Jag går över till garderoben där jag tar fram en röd klänning som är kortare och inte lika tight vilket därmed gör den mer bekväm. Jag skickar en snabb blick i spegeln och det blänkande materialet på mitt vänstra ringfinger drar min uppmärksamhet till sig.

Blicken förflyttar sig från spegeln till ringen. Ringen är vacker. Väldigt vacker. Den är välpolerad och passar perfekt in på mitt finger. I månens ljus som lyser in från fönstret glittrar den livligt. Jag biter mig löst i underläppen när jag inser vad jag precis har gett mig in på. Jag ska gifta mig, med Louis. Jag kommer vara tvungen att leva i hans farliga liv. Men det kommer vara värt det.

"Having second thoughts darling?" En stillsam, rasslig och lugnande röst låter från sängen som står placerad bakom mig.

Jag flämtar till och vänder mig om mot sängen. Peter ligger på rygg i sängen, med blicken riktad upp i taket. Hans tummar rullar runt varandra som att han väntar på något.

"What are you doing here?" Säger jag högt, tillräckligt högt för att någon på nedervåningen kanske ska höra det och komma hit.

"They won't hear you sweetheart, there is a party going on down there" Skrockar han lågt och genomskådar mitt försök till att få hit hjälp.

För en sekund möter hans isande blå blick min bruna mjuka, innan han vänder blicken tillbaka till taket.

"It was you, wasn't it?" Frågar jag med rädslan hörbar i min röst. Nu verkar den blåögda mannen helt plötsligt vara nyfiken på min närvaro och reser sig så han sitter i sängen istället. Han nickar mot mig som att jag ska fortsätta.

"It was you who sent Cameron after me. All this time, when I thought Cameron was the bad guy, you were"

"Smart girl." Peter nickar imponerat och jag rör mig sakta mot dörren. Snabbt är han framme vid mig, med min vänstra hand i ett stadigt grepp. Han vickar lätt på huvudet när han skådar ringen. "That isn't so smart though," Löst drar han med fingret över ringen.

Han knuffar upp mig mot väggen men går sedan tillbaka till sängen igen.

"You have two weeks. You are gonna leave Louis and New York. Far away from here" Jag öppnar sakta munnen, redo att protestera men Peter stoppar mig. "If you tell anyone, or decides to stay here longer than two weeks I will kill you. But first I will kill your mom, Gabriella, Luke, Ashton, I will kill everyone you love so you will feel pain and suffer. Then I will kill you" Ju mer han pratar desto mer panik får jag. Varför gör han detta mot mig. Varför?

"Two weeks" påminner han mig och backar ut från rummet.

"What will I get out of all this?" Frågar jag helt plötsligt. Peter stannar plötsligt. Jag vet att han gör detta för att få Louis att må dåligt, inte mig.

"You will get a chance to find true love" Peter viskar nästan den meningen. Jag sänker sakta blicken. Menar han att det jag och Louis har inte är äkta?

"What do you me-" Börjar jag och lyfter blicken. Men Peter är borta och det ända som finns kvar är ett par leriga skoavtryck på mattan.

"two weeks" Repeterar jag tyst för mig själv.

Detta är bara ännu ett nytt av Peters spel. Han vill bara visa vilken makt han har genom att ta Louis käraste ägodel ifrån honom. Mig.

Dark beautyWhere stories live. Discover now