Den sista formbytaren

Kapitel 5

Lucy

Grottan är mörk när jag vaknar och solen håller på att gå upp. Jag kliver ut ur öppningen och ser att stormen som var i går kväll har fällt några träd. Jag ändrar form till min örn och flyger högt över trädtopparna. Här och där ser jag vargar springa och leta, efter mig antagligen. Jag ser den stora svarta vargen och som om han vet var jag är kollar han upp mot himlen och luktar.

Han kollar fundersamt på mig och när han kollar bort flyger jag in bland träden så att han inte ska se mig, jag ändrar sedan form till en ödla och springer tyst bland buskarna och löven.

Vargarna eller varulvarna man kanske ska säga ändrar tillbaka till människor och börjar prata. Dem gör upp en eld och några springer iväg in i skogen för att jaga. Den svarta vargen ändrar till en man, han var väldig snygg med ljusbrunt hår och bruna nästan gröna ögon.

Han måste vara alfan om jag har rätt men jag ser ingen kvinna i närheten så han har ingen luna. En luna är som en kvinnlig alfahona och hon ska a hand flocken på ett sätt som alfan inte kan. Hon tar hand om de yngre och hjälper människor. I historiens gång har en del alfas avvisat sina mates och valt en annan kvinna som har varit vackrare enligt dem. Men i slutet blir dem oftast tillsammans för att alfan inte klarar av att ta hand om flocken utan en riktig luna. Alfan känner oftast kärleken för sin mate starkare än vad vanliga varulvar gör.

Mannen sätter sig ner på marken efter att ha klätt på sig. Han verkar bry sig mycket om sin flock, det kan man se på sättet han ser på dem. Men en flock och alfan behöver en luna, alfan skulle bli lyckligare och då skulle flocken bli lyckligare.

"Vi kommer hitta henne" säger en av flock medlemmarna.

"Jag vet inte, hon kan ha lämnat vårt territorium redan. Hon kan vara långt borta." säger alfan och ser ledsen ut, varför jag har ingen aning.

Varför är dem så intresserade av att hitta mig?

Jag fortsätter kolla på dem ett tag men när inget intressant händer så går jag tillbaka till grottan som jag sov i natten innan. När jag kommer dit känner jag hur hungrig jag är. Jag tar upp en pinne och drar den mot en vass sten några gånger tills den kommer fungera som ett spjut. Jag smyger fram till en äng där jag lägger mig ner och kryper på mage mot en hjort. När jag är tillräckligt nära kastar jag spjutet och det träffar djuret i halsen och jag springer fram och gör slut på djurets lidande. Hjorten är död på några sekunder och jag drar med den till grottan och gör upp en eld. Jag tillagar den över öppen eld och äter den sedan.

När jag ätit upp hjorten går jag upp på berget och letar efter en bäck eller en sjö. När jag kommer högre upp på berget ser jag något som ser ut som en dunge. Det är som en liten sjö i mitten och träden på sidorna kunde hänga ner i vattnet. På ena sidan finns ett litet vattenfall.

Jag tar av mig sjukhus kläderna förutom underkläderna, som var som en topp av något slag och mjuka shorts. Jag hoppar sedan i vattnet, det är kallt men jag vaknar till av det. Jag tvättar sedan mina kläder.

Som en formbytare kan jag byta form utan att mina kläder går sönder. Varulvarna måste ta av sig kläderna om dem inte vill förstöra dem. Jag har ingen aning om hur vi gör det, antagligen någon slags magi.

När jag har torkat sätter jag på mig kläderna när jag känner att jag är iakttagen, så jag snurrar runt några varv och luktar i luften men känner inget så jag går tillbaka till grottan.

Jag går upp lite högre upp över grottan och tittar på solnedgången. Den var vacker hur färgerna blandades gult, orange och rött. När solen hade gått ner sitter jag kvar tills stjärnorna lyser på himlen och månen står högt uppe bland stjärnorna.

Jag gick in i grottan och efter ett tag hörde jag något utanför det lät som viskningar. Jag fryser till och står helt stilla och hoppas att dem försvinner, men sådan tur har jag inte.

De har hittat mig...

Mikael

Jag tittar upp mot himlen och letar efter lukten av min mate. När jag inte känner något fortsätter jag bara kolla upp i himlen, tills jag ser något som svävar högt där uppe. Det var en örn, den var vit och större än någon jag sätt. Jag ser på den en stund men när den flyger ner bland träden återgår jag att leta efter henne.

"Alfa" säger en av mina flockmedlemmar "Vi kände lukten av blod ungefär två kilometer söder, bredvid bergen." säger han

"Okej, allesammans vi ska ge oss av mot bergen och jag vill att ni går i grupper på fyra personer runt berget och försöka hitta ett spår hennes doft" säger jag och byter form till min varg och sätter av med Jacob, Jake och en flock medlem som heter Stefan

När vi kommer dit börjar vi gå runt bergets fot och sakta röra oss uppåt. När någon kontaktar mig genom tankelänken.

"Alfa, vi ser henne, hon är vid sjön" säger personen och jag sätter full fart mot sjön.

"Följ efter henne" säger jag och kontaktar sedan dem andra att möta oss vid sjön.
När jag kommer fram får jag nya instruktioner av flockmedlemmen som säger att hon är inne i en grotta ungefär tre kilometer upp på bergets östra sida. Vi skyndar oss dit men när vi kommer dit är det redan mörk och månen lyser upp himlen.

"Alfa, hon är i den grottan" säger han och pekar mot ett hål i berget. Om man lyssnar väldigt noga kan man höra någon andas där inne, jag luktar i luften och känner hennes svaga doft.

"Okej jag kommer gå in i grottan själv och om hon flyr kommer ni ha omringat grottan ingång" viskar jag till flockmedlemmarna som står runt mig. De nickar.

Jag går mot grottan och hör hennes hjärta öka hastighet och slår nu väldigt snabbt, hon är nog rädd eller känner att jag är hennes mate. Jag hoppas att det är det andra förslaget

Jag kliver in i grottan och ser... Henne.