Den sista formbytaren

Kapitel 15

Jag går in i flickornas rum med en vagn full med mat och dricka. Dem kastar sig nästan över den och häller i sig maten. När dem är klara sätter dem sig ner och jag ser att endel av deras ögon börjar stängas. Jag ger mig av för att leta efter flera madrasser. När jag träffar Jack som är Mikaels beta och Vilmas Mate. En beta är någon som tar befälet om inte alfan finns i närheten. Betan hjälper ofta med träning och möten. Jag går fram till honom och ser att han stirrar in i tomma intet. Jag knackar honom lätt på axeln och han hoppar till.

"Åh, Lucy vad kan jag hjälpa dig med?" Säger han snällt och ler mot mig. Han ser ut som en stor nalle. 

"Hej, jag undrar om det finns några extra madrasser till tjejerna" säger jag

"Ja, såklart. Följ med" säger han och börjar gå. Jag följer efter honom men jag måste nästan småspringa för att hinna med. Han tar mig till en dörr och när han öppnar den ser jag att det finns massa lakan och madrasser därinne, det måste vara ett förråd. Jag ser att det finns en vagn liknande sak i hörnet och jag går och hämtar den och börjar lyfta upp madrasser på den. Snart börjar även Jack hjälpa till, när vi är klara börjar jag skjuta vagnen framåt. Men det går ganska långsamt på grund av antalet madrasser på den. Ganska snart tar Jacob över, det går mycket snabbare då och vi är snart framme vid flickornas rum. Jag knackar försiktigt på och hör ett svagt svar inifrån så jag öppnar dörren och ser att mer en hälften av tjejerna sover djupt.

De av tjejerna som inte sover hjälper till att lägga ut madrasserna och flytta dem som sover. Jag håller precis på att smyga ut genom dörren när jag hör någon säga mitt namn. Det är Julia.

"Snälla stanna" säger hon trött

"Okej" säger lugnt och går mot stolen som står i hörnet. När jag ser att endel av flickorna ser nervösa och rädda ut börjar jag nynna på en melodi som min mamma brukade nynna för mig när hon fortfarande levde.

När jag har nynnat klart på melodin kollar jag mig omkring och ser att alla ser mycket lugnare ut och håller på att somna. Jag sitter uppe ett tag och vaktar så att ingenting ska hända om jag somnar. Men efter ett tag går det inte att motstå sömnen lägre så jag somnar. 

Julia ser på mig och vinkar åt mig att lägga mig bredvid henne. Jag fortsätter att nynna på melodin tills alla flickor sover.  Jag stirrar upp i taket och kommer och tänka på vadmånens gudinna sa. Demoner. Menar hon män som dem som hade haft de här flickorna som slavar. Eller pratar hon om riktiga demoner, men de finns väl inte?  Mina ögonlock blir tyngre och jag somnar.

"Jag är din mate, Lucy" 

"Jag är din bror" 

"Jag tänker inte lämna dig, Lucy"

"Jag finns överallt, precis som min bror"

"Jag kommer komma tillbaka"

Jag vaknar med ett ryck och lukten av rök, då hör jag folk ropa

"Det brinner!!"