Den sista formbytaren

Kapitel 17

Mikael
Jag vaknar när jag hör mina flockmedlemmar skrika, jag springer mot dörren. När jag kommer ut känner jag en stark lukt av rök. Det brinner. Jag lyfter upp en liten pojke som heter Jonas och hjälper flocken att hitta vägen ut genom röken. 

När alla är ute ur flockhuset och vi går ut hostandes från röken. Huset står i brand och det är ett stort moln av rök som täcker himlen över det. Hur kunde det börja brinna? 

"Alla skynda er till flockhusets framsida" skickar jag ut genom tankelänken. Jag hjälper några kvinnor att få ut barnen. När vi kommer ut på framsidan ser jag att nästan hela flocken står där, men några saknas.

Just när jag kommer på vilka det är öppnas ett fönster på tredje våningen, där står Lucy. Några män tar fram en presenning och håller upp den som ett nät där hon kan landa, jag skyndar mig dit och hjälper till. Hon försvinner en stund men kommer snart tillbaka med en ung flicka.
Hon hoppar och vi fångar henne.Flickorna hoppar och vi fångar dem men när det bara är Lucy kvar stannar hon upp och lyssnar.

"Det är någon kvar här uppe!" Ropar hon ner till oss, hon försvinner in i det förkolnade och brinnande huset.

När det har gått mer än 5 minuter börjar flocken bli orolig, alla viskar till varandra endel tror att hon är skadad eller död.

Vi har börjat tappa hoppet, hon har varit borta i 20 minuter. Vi börjar gå mot skogen när vi ser att något rör sig i fönstret, då ser vi två personer, Lucy och Vilma. Lucy börjar att hjälpa Vilma upp på fönsterkarmen, vi breder ut pressningen och hon hoppar hon är skadad och förs iväg av flockens sjukvård.

Lucy är på väg klättrar upp i fönstret och är beredd på att hoppa. Då hör vi att något rasar i huset. Hon faller, hon fick tag i fönstret i sista sekund. Då viker sig fönsterkarmen hon faller och många i flocken skriker till. Hon skriker och man hör hur hon slår emot husets våningar och huset börjar förfalla. Det ända ljudet som hörs på en lång stund är elden som förstör vårt hem.

Är hon död? Hon kan inte vara död!

Allt är över, tänker jag och jag hann inte ens berätta att hon är min mate. Alla står still, förvånade, ledsna, under de två veckorna hon har bott här har flocken älskat henne. Vi börjar att gå långsamt mot skogen igen, när vi hör något ryta, ett starkt vrål.

Ut ur elden kommer något som har varit utdöd i århundraden, med en gigantisk käft, ljusblåa fjäll och vingar stora som träd,
det är en...

Drake