Den sista formbytaren

Kapitel 20

Lucy

Hon står och stirrar på mig, sedan börjar tårar samlas i hennes ögon.

"Lucy?" Undrar hon tar ett steg mot mig. 

Jag nickar, litar inte på min egna röst. Hon kommer upp till mig, hon lägger sin hand mot min kind, som för att se om jag är verklig. Sen kramar hon mig så hårt att jag knappt kan andas. Jag kramar henne tillbaka och jag känner hur tårar sakta börjar rinna ner för mina kinder. Efter ett tag samlar vi oss och ser att flocken har gått. Vi sätter oss och pratar ett tag och då ställer jag den frågan som jag har längtat efter att få svar på.

"Är jag den sista, formbytaren?" Frågar jag

"Ja tyvärr" säger hon och ser sorgsen ut.

"Vad hände, efter mamma sa åt mig att fly?"

"Männen som kämpade mot jägarna först var övermannade. Det var flera hundra av dem. Dem hade vapen jag aldrig sett förut. Männen var snart döda och då kom jägarna in här och sköt allt, kvinnor och barn.
Jag kom knappt undan. Dem skadade mig så mycket att min förmåga att form byta försvann. Jag tror att mina väsen dog i ett försök att hela mig.
Jag trodde alltid att jägarna fått tag i dig också Lucy." säger hon med tårar rinnande ner för kinderna.

"Dem fick inte tag i mig, dem har jagat mig men dem lyckades aldrig att fånga mig" säger jag och torkar bort tårarna på hennes kinder.

"Men hur hamnade du i en flock med varulvar?" Frågar hon och jag börjar berätta om allt som har hänt. Attacken, hamna i koma, rädda flickorna och branden.
När jag var klar ser hon förvånad ut.

Då kommer Vilma in i rummet.

"Ursäkta, frun. Men vi undrar om ni har något och äta, vi är ganska hungriga."

"Nej, tyvärr. Inte så att det mättar en hel flock av varulvar." säger hon

"Men kan vi inte åka in till stan då?" Undrar jag och mormor nickar. Jag tar upp nycklarna som jag tappade när jag såg mormor. Jag går mot dörren och säger åt dem andra att följa med. Jag går till köket, där står några och letar efter mat.

"Vart är alla?" Frågar jag

"Matsalen" säger någon

Jag går mot matsalen, där inne ser jag alla i flocken sitta på stolar och bord. Några av dem sover.

"Kan några följa med och handla mat och förnödenheter?" Frågar jag

Många händer åker upp i luften. Jag väljer ut dem som ser piggast ut och ger dem nycklar.

Dags att åka och handla...