Den sista formbytaren

Kapitel 12

Mikael
Efter att Lucy lekte med barnen försvann hon och sen var hon borta hela natten. Hela flocken hade varit orolig att något hänt. Vi var precis på väg att gå ut och leta efter henne när en ensam varg kommer springande i panik mot oss.

Några av mina krigare tacklar honom till marken och jag börjar gå mot honom.  Han morrar och visar sina tänder mot mig som att försöka hota mig men jag fortsätter mot honom.

"Ändra form" säger jag och han lyder. "Vad gör du här?" säger jag

"Jag flyr från den där galna bruden" spottar han och jag rynkar pannan i förvirring, vad pratar han om?

Vi tar ner honom i fängelsehålorna och hinner precis komma upp när vi ser Lucy komma ut ur skogen. Men hon är inte ensam, hon har en tjej men sig. Hon är smal och har en massa blåmärken och sår. Men hon är en ensamvarg, vi börjar morra men slutar när Lucy morrar åt oss att sluta.

Flockan vet att vi är mates och visar respekt mot sin blivande luna.

"Det här är Vilma och hon ska stanna hos oss ett tag" säger hon och ger oss en blick som betydde 'var snälla'.

"Nej det ska hon inte" morrar jag. Ingen ensam varg ska få stanna på min mark. Bland min flock, jag litar inte på henne. Hon morrar tillbaka och ser ganska arg ut.

"Jo det ska hon. Hon är skadad." Säger hon och jag sneglar mot Vilma. Visst hon är skadad men hon är ett hot.

"Nej, hon kan vara en spion eller en ensamvarg som vill skada oss!" fortsätter jag och börjar bli irriterad. "Vi kan inte ta risken"

"Ser hon ut att kunna vara ett hot mot oss just nu?" Nästan skriker hon.

"Nej är ett nej Lucy" säger jag och börjar bli arg.

"Okej" säger hon och suckar.

Jag trodde verkligen att hon skulle börja argumentera, vi kollar alla förvånat på henne.

"Kom igen Vilma så går vi, om du inte får vara här få jag följa med dig någon annanstans. Där det finns folk som kan hjälpa en skadad kvinna" säger hon så att alla hör och börjar gå mot skogen och drar med sig Vilma. Flera i min flock börjar ropa efter henne medan jag pratar med dem äldre i min flock för att ta reda på vad dem tycker. Dem röstar och alla vill att Lucy ska stanna så jag börjar jogga efter dem och är snart i kapp. Vi behöver Lucy i flocken.

"Vänta!" Ropar jag

Hon vänder sig om och kollar lite irriterat på mig.

"Vad?" frågar hon.

"Vi har röstat och hon får stanna." säger jag och 
Just då kommer Jack han stirrar på Vilma och morrar ut ett 'mate'.
Lucy och Vilma går in i huset och sedan ser man dem inte mer på hela dagen. Jag tittar in i hennes rum på kvällen och ser Vilma ligga i hennes säng och Lucy ligger på golvet.

Jag ser Lucy och Jacks mate, Vilma sitta på en parkbänk och äta frukost, jag kollar på min mate ett tag. Fan, jag önskar att hon visste att vi var mates. Allt skulle vara så mycket lättare då.

Senare på eftermiddagen pratade jag med en av min krigare när jag hör någon säga 'alfa' bakom mig och ser Lucy och Vilma.

Dem undrar om jag hade en karta så vi gick upp i mitt kontor och Lucy var precis på väg att gå när jag öppnade min mun.

"Vänta" säger jag

"Vad?" säger hon

"Lycka till och var försiktig" säger jag men jag ville berätta vad hon betyder för mig innan hon skulle iväg.

Lucy

Jag hade ändrat till min örn och hade flugit över skogar, städer och sjöar. Just nu var det natt och jag hade hittat byggnaden precis innan skymningen.

Jag flög i cirklar runt huset för att se om dem har några vakter, men jag ser bara två vid varje ingång. Det finns bara två ingångar så då är det fyra vakter. Jag slår läger i ett träd där jag sitter och spionerar på vakterna. När de går in i huset och släcker lamporna så ändrar jag form till min ekorre och kurar ihop mig och somnar.

Tidigt morgonen flyger jag runt och letar efter en plats som går snabbast att ta sig hem på.
Jag flyger lägre när jag plötsligt hör en massa män skratta och en flicka skrika. Jag blir förbannad och ändrar form till människa och börjar gå mot byggnaden och gör så att jag luktar mänskligt.

"Ursäkta, jag har gått vilse" säger jag och låtsas se rädd ut.

Dem kollar på min kropp med lust i blicken. Dem kommer närmare eftersom att dem tror att jag är försvarslös. Men oj vad dem har fel.

Men när dem kommer tillräckligt nära tar jag tag i den enas nacke och vrider tills jag hör ett 'knak'. Den andra börjar se rädd ut och jag tacklar honom till marken och när hans huvud slår i marken blir han medvetslös. Då tar jag fram min kniv och trycker den i hans hjärta.

Jag smyger mig på dem andra två och slår båda deras huvuden med en tjock pinne jag hittade på marken. Sen dödar jag dem med kniven.

Fyra borta, nu är det resten kvar...