Kapitel 13

3.1K 174 6
                                    


Lucy
Jag öppnar dörren precis när någon skriker igen, jag hör att dem är i det tredje rummet till vänster. Jag smyger närmre och hör runt tio hjärtslag och ett som slår snabbare än resten. Jag ser ett hål i väggen och smyger fram och kollar igenom det.

Hålet går igen om hela väggen, det var inte stort kanske som en knytnäve. Där inne ser jag runt tio män och en ung flicka, runtomkring dem ligger massa tomma ölflaskor och skräp.

Jag ändrar till min ödla och klättrar upp för väggen. Jag klättrar sedan ner på marken och gör ett kraftfält runt flickan precis när en en tom flaska skulle träffa henne i huvudet. Männen kollar förvånat på flickan, jag ändrar form till människa och låser dörren så att dem inte kan fly.

Jag harklar mig och jag får deras uppmärksamhet.

"Va i helvete? Vem är du?" säger en man som börjar se röd ut i ansiktet utav ilska. Han börjar gå mot mig.

"Jag är er värsta mardröm" säger jag argt. Jag hoppar på den närmsta ensamvargen och bryter nacken på honom. De andra börjar också se förbannade ut, dem byter form till sina vargar och börjar attackera. Jag kastar mina fem knivar som jag hade gömt i mina kläder och dem träffar fyra vargar.

Jag ser att det bara är tre vargar kvar och dem ser ut att vara beredda på att lägga svansen mellan benen och springa. Jag tar upp den ena kniven och går närmre. När jag är tillräckligt nära tar jag min ena arm runt vargens nacke och tar kniven och skär halsen av honom. När jag är klar med dem två återstående vargarna, säger jag åt flickan att stanna kvar inne i rummet. Jag kollar i varje rum men när jag har kollar i alla förutom ett har jag bara hittat en massa sängar och ett kök och ölburkar.

I den sista dörren hittar jag en trappa. Jag ser en man längst ner så jag smyger upp bakom honom och tar fram min kniv och när han är död ser jag mig omkring och ser en massa burar. Dem flesta ar fulla med flickor. Jag börjar frita dem och säga åt dem att ta sig upp till rummet den första flickan var i.

När jag är vi den sista buren ser jag någon som liknar Alfa Mikael, fast en flicka. Jag öppnar buren och säger åt henne att gå upp till rummet.

Jag kollar mig omkring och ser att ingen är kvar, när jag kommer upp till rummet och ser att det är minst 30 flickor som stirrar på mig.

"Jag ska inte skada er, jag ska ta er till min flock och när ni är friska kan ni ge er av till eran flock om ni har någon" säger jag "kom med mig om ni inte klarar er själva"

Alla förutom två följde med mig, jag går ut genom dörren och säger åt dem att komma ut. När vi går mot flockens hus kan jag bara tänka på vem den där flickan som ser ut som Mikael. Kan han ha en dotter?

Jag lyfter upp en av de yngre flickorna som har en skadad fot och fortsätter framåt. När solen håller på att gå ner slår vi läger i skogen och några av de äldre flickorna börjar samla ved. Jag går iväg en bit och ändrar till min varg och börjar leta efter något djur so vi kan äta. Efter ett tag hör jag ett rådjur skälla och höjer huvudet i luften för att spåra djuret.

Efter en stund kommer rådjuret inom synhåll och jag attackerar det på direkt och drar med mig det till flickorna. Men innan jag är framme ändrar jag form och styckar det och tar med mig köttet som vi sen delar på och grillar över elden och snart sover flickorna och jag vaktar över dem.

En av flickorna har sitt huvud i mitt knä och jag drar mina fingrar igenom hennes hår och reder ut några tovor när hon sover. Jag tycker så synd om dem, dem har blivit tvingade att lag mat, städa, slagna och värst av allt några av dem, sexuellt utnyttjade.

Hoppas  att dem hamnar i helvete för vad dem gjort mot flickorna.


Den sista formbytarenDär berättelser lever. Upptäck nu