Den sista formbytaren

Kapitel 30

När vi kommer tillbaka till huset, hjälper jag Vilma att bära in all glass. Vi bestämde att vi skulle kolla på en film senare. Jag börjar gå mot Mikaels kontor när jag ser något rött i fönstret. Jag stannar till och vrider huvudet långsamt för att se vad det var. På avstånd ser jag kvinnan med rött hår som jag såg i bilen.

Jag går mot fönstret och när jag är några meter ifrån det höjer hon handen som att få mig att stanna. Jag stannar mitt i ett steg och kollar förvirrat på kvinnan. Härifrån ser hennes ögon nästan svarta ut och hennes hår är rött som blod.

Hon vinkar mot mig och jag lyfter handen lite osäkert och vinkar svagt. Hon ler och som att hon gått upp i rök är hon borta.

Jag rynkar min panna i förvirring. Jag fortsätter att gå mot kontoret, men halvvägs dit vänder jag och går mot Mikaels och mitt rum. Jag öppnar dörren och går in, jag tar en stor tröja och ett par av mina mjukis byxor.

För ett tag sedan tvingade några kvinnor i flocken mig att åka och shoppa och dem drog med mig i en massa affärer och klädde upp mig som en docka. Efteråt gjorde mina fötter ont och jag kände inte för att handla kläder på flera år.

Jag går in i duschen och sätter på vattnet så att det blev varmt.

Jag går förbi en spegel som sitter över handfatet och ser något rött i spegeln. Jag fryser till mitt i ett steg och kollar försiktigt mot spegeln. Där ser jag kvinnan och hon vrider på sitt huvud så att det är snett och flinar sedan mot mig. Hennes svarta ögon verkar roade över att jag blev rädd.

"Vem är du?" Viskar jag åt henne och till min förvåning svarar hon.

"Jag är allt och inget, jag finns överallt, precis som min bror" säger hon och hennes röst skär i mina öron som om någon drar naglarna över en svarttavla.

"Vad menar du med det?" Frågar jag men när jag kollar mot spegeln ser jag att den är tom. Jag fattar inte hon var precis där, men nu ser jag bara min spegelbild.

Jag snurrar runt i rummet och letar efter kvinnan men jag ser inte henne någonstans. Jag klär av mig och kliver in i den nu varma duschen och duschar snabbt. Jag klär på mig tröjan och byxorna och går ut i rummet.

Jag lägger mig i sängen och somnar under de varma täckena.

"Lucy! Vi skulle ju kolla på film och här ligger du och sover? Jag har väntat på dig så att jag kan börja äta glass" Ropar en röst som tillhör Vilma, och efter några sekunder känner jag att någon hoppar upp på sängen innan jag känner något mjukt men ändå hårt träffa mitt ansikte. Jag slår upp mina ögon och ser att hon står på vänster sida bredvid mig med en av Mikaels kuddar i handen.

"Vad gör du?" Frågar jag sömnigt.

"Väcker dig!" Ropar hon och kliver försiktigt ner från sängen men sin stora mage.

"Varför?" Frågar jag samtidigt som jag trycker ner ansiktet i kudden igen.

"För att vi skulle kolla på film! Kommer du ihåg?" Frågar hon och jag nickar lite svagt.

"Vilken film vill du se då?" Frågar jag ner i kudden. Men mitt huvud träffar madrassen när någon drar bort den.

"Jag vill se Frost och det blir ju bra för du kan inte engelska än så då kan vi kolla på svenska." Säger hon medan jag lindar in täcket runt min kropp och reser mig upp.

"Kom igen" säger jag och börjar gå mot dörren.

Jag går igenom huset tills jag kommer fram till vardags rummet där jag ser att flera tjejer har slagit sig ner på sofforna med en varsin glass låda framför sig.

Vilma kommer ingående och sätter på filmen och jag sitter inlindad i mina täcken och äter glass. Jag sitter med ögonen fästa på tv-skärmen och lyssnar på låtarna och kommer ofta på mig själv att nynna till. Snart är filmen slut och jag sitter med en tom glass låda i knäet.

Jag kollar mig omkring och ser att de flesta tjejerna sover på sofforna. Jag ser att Vilma ligger på rygg med ena armen utanför soffan och dreglar. Jag skrattar till  när jag ser hur roligt hon ligger. Jag lyfter bort täcket från omkring mig och lägger det på Vilmas sovande form.

Jag börjar gå mot mitt rum när jag ser hur mörkt det är utanför. Jag stannar till och kollar ut genom fönstret och ser att man kan se stjärnorna väldigt tydligt härifrån. Jag står och kollar upp på stjärnorna ett bra tag men när jag känner en kall vindpust lägger jag mina armar om mig själv för att försöka hålla kylan borta. Jag fortsätter mot sovrummet.

Jag svänger runt ett hörn och ser något på väggen. Med blodröd text står det,

'Se upp'

Det var ett väldigt kort meddelande men det tog ändå en stund för mig att förstå vad det stod.

Jag blinkar några gånger och när jag kollar mot väggen igen är texten borta...

Håller jag på att bli galen?

~~~~
Viktigt!!
Hej!

Jag tänkte fråga er om ni vill att jag ska göra en uppföljare till den här boken där det handlar om Lucys dotter och där Lucy trodde att hon besegrat demonerna  men dem kommer tillbaka för hennes dotter. Och dottern (som inte har något namn än) får fortsätta att slåss mot Lucys gamla fiender.

?
Skulle gärna vilja ha svar...
?

Mina fingrar fryser...

~MK<3