Den sista formbytaren

Kapitel 28

Lucy
Jag blir genast upp lyft från gropen som jag låg i och känner hur någon kramar mig. Jag känner de små stötarna och förstår att det är Mikael och jag kramar honom tillbaka. När vi kliver ifrån varandra ser jag att han har mörka påsar under ögonen och tårar som rinner ner för hans kinder. Jag lägger mina händer mot hans kinder och stryker bort hans tårar. Jag känner hur han lutar huvudet mot mina händer och jag ler lita svagt mot honom. Han kramar mig igen och snart släpper han mig.

"H-hur kan du vara vid liv?" Frågar han.

"Jag dog aldrig" svarar jag och snart känner jag att ett mindre par armar omfamnar mig.Jag kollar ner lite och ser min mormor. Jag kramar henne tillbaka och snart omfamnar fler och flera armar mig och snart sitter nästan hela flocken på marken i en stor grupp kram. När vi reser oss upp ser jag Vilma och när vi gör ögon kontakt börjar hon springa mot mig och tacklar mig i en kram.

Vi faller till marken och med  henne på mig, börjar jag skratta. Hon kollar förs konstigt på mig och sen börjar hon också skratta, jag har ingen aning varför men vi bara började skratta.
Men efter några minuter slutar vi och när vi reser oss upp börjar hon slå mig med den mörk röda mössan hon hade på sig. Jag försöker skydda mig med mina händer men det gick inte så bra.

"Du skämde mig så sjukt mycket, vi trodde du var död!"  ropar hon och jag börjar backa från henne. Hon kan vara lite läskig ibland. Jag ser hur tårar väller upp i hennes ögon och hon springer mot mig och kramar mig igen. Jag kramar henne och snart blir hon lyft ifrån mig. Jag ser att det är Mikaels beta som bär iväg med henne och hon försöker att ta sig ut ur hans grepp.

"Jag är inte klar med dig Lucy!" Ropar hon och jag skrattar lite.

Snart kommer två armar och kramar mig bakifrån.

"Jag har saknar dig" säger en röst som tillhör Mikael.
Jag vänder mig i hans grepp och jag kommer ansikte mot ansikte med honom. Våra näsor snuddar varandra lite lätt och jag känner hans varma andedräkt mot mitt ansikte.

"Jag kommer kyssa dig nu" varnar han och innan jag hinner svara känner jag ett par mjuka läppar på mina. Jag svarar genast hans läppar och kysser honom tillbaka. Efter nästan en minut bryter vi isär för att vi behövde andas. Han vilar sin panna mot min och jag ler svagt mot honom.

Jag kollar upp och ser att det är solnedgång.

"Kom igen, vi går in" säger jag och tar hans hand och börjar gå mot dörren.

Det verkar som att flocken har gått och lagt sig så jag går till köket och öppnar kylen. Jag böjer mig ner och letar efter något att äta.

Jag hittar några mat rester och värmer dem i micron. När jag hör att den piper så tar jag ut maten och hämtar bestick. På några minuter är jag klar och lägger grejerna i disken.

Mikael som nu sitter på en stol och stirrar på mig reser på sig och tar min hand.

"Kom igen, vi går och lägger oss" säger han trött och han leder mig mot sitt rum.

Han öppnar dörren åt mig och jag kliver in.

"Kan jag låna något att sova i?" Frågar jag lite blygt.

"Självklart" säger han och går mot garderoben. Han tar fram en stor tröja och ger den till mig.

Jag går in på toaletten och sätter på mig den. Tröjan räcker sig till mitten av mitt lår och jag ser en hårtofs i ett av skåpen, inte för att jag snokade men, ja jag hittade den bara. Jag sätter upp mitt hår i en bulle och går ut i sovrummet. Ljuset är släckt och jag börjar leta efter sägen. Jag hör någon andas i ena hörnet av rummet och börjar gå ditåt. Mitt ben kommer i kontakt med något mjukt och jag känner att det är sängen. Jag kryper in under täcket och snart lindas en arm runt min midja.

"Godnatt" viskar han i mitt öra innan han pussar min kind lite lätt.

"Godnatt" viskar jag tillbaka.

Säker i min mates armar faller jag snabbt i djup sömn.

----------

Jag har en ny bok som heter 'Hybrid' som det skulle vara roligt om ni läste och kolla gärna in min andra bok som heter 'Den kvinnliga varulven' om ni inte redan läst dem redan.

~MK<3