CHAPTER 6

557 62 18
                                    


Rod's POV
It's been a month since nagstart ang thesis namin. Well when you are an architecture student, individual talaga ang paggawa ng thesis cuz we have different designs and plans. I'm stress right now cuz ang dami ko pang hindi nagagawa and I haven't started yet doing my scale model. Hayst! Legit yung kaba, pagod, taranta at puyat kapag graduating ka na talaga. While I am busy doing this thesis, si Imee naman busy na din sa OJT niya. Dibale 2 buwan nalang, gagraduate na din kami. Hopefully we have the same graduation date.

We're no longer required na pumunta pa sa school in order to do our thesis cuz we can do it naman dito sa bahay. We only go there kapag may kailangan kaming ipa-check or something. I checked the clock and it's already lunch time na pala. I shook my head then grab my phone and search for an online store wherein I can buy flowers for my Lizzy. Sabado naman ngayon kaya for sure nasa bahay lang siya. It took me 15 minutes to choose dahil walang red roses so I replaced red tulips nalang, hopefully magustuhan niya pa din. After a couple of minutes someone knocked the door.

Rod: Come in.

Manang: Anak pinapatawag ka na ng mommy mo. Kain ka na daw muna.

Rod: Sige po manang susunod na po ako. Salamat.

Manang smile then slowly closed the door. Before I go downstairs, I've decided to send a message to Imee kasi I remember hindi ko nga pala siya nabati kaninang umaga.

To Imee:
Hi Ms. Chavez! Don't skip your lunch ha? It's not good😑. Kamusta ka pala? Kasi ako hindi okay eh, super stress na ang Architect mo😔 Ilang araw na din akong walang tulog. I hope your okay kasi if not, pupuntahan kita jan HAHAH just kidding alam ko naman ayaw mo. Wait for the flowers okay? Padating na yun😊.

(Baka naman kahit isang reply lang jan oh. Pampawala lang po ng pagod😬)

_Mr. R_

✅ Message sent.

After sending that message, I immediately go downstairs to join mom for lunch. Dad is not home kasi nasa trabaho pa siya. Habang papalapit ako sa kanya, nakatingin lang siya sakin.

Mommy Emilia: Buti naman bumaba ka pa. Kanina pa ako naghihintay dito.

Rod: Sorry na po. May tinapos lang (then sit beside her mom)

While mom put some viand on my plate, she ask something.

Mommy Emilia: Kamusta naman ang Architect ko?

Rod: Stress na ako mommy. Parang anytime susuko na ako.

Mommy Emilia: Sus! Kayang-kaya mo yan. Ikaw pa ba? Ilang buwan nalang oh, graduate ka na. Then after 2 years may Architect na ako (then smile)

After mommy tell those words, a smile automatically formed on my face. I hugged her then gave her a cheek kiss.

Mommy Emilia: Nga pala kamusta naman yung Lizzy mo? Nakakausap mo pa ba?

Rod: Hindi na po mom eh. The last time na nakausap ko siya was three weeks ago na ata.

Mommy Emilia: Huh? Eh Diba sabi mo everyday you send her a message naman. Oh imposible namang hindi siya nagrereply anak.

Mamahalin  Kita ng MalayoWhere stories live. Discover now