Sjutton år, trettiotvå dagar och blind.

2.6

Wincent

Mitt huvud känns bara en aning snurrigt när jag för pekfingret mot ringklockan. Den glatta, runda mojängen ger vika för mitt finger och allt eftersom den lilla knappen pressas ihop, ljuder det igenkännande ringandet på andra sidan dörren.

Det här är på riktigt. Jag gömmer mig inte bakom en mask med typ clownmotiv, redo för att skrika "Bus eller godis!" och verkligen hoppas att godiset är slut också, så jag får utsätta de stackars husägarna för något förskräckligt.

Nej, detta är allvar. På andra sidan dörren väntar min baldejt. Henne som jag, även om jag aldrig skulle säga det högt, faktiskt klätt upp mig för. Trots att hon inte kommer att se det. Jag rökte även en extra cigg medan mina öron plågades av One Directions nya singel Perfect, som strömmade ut från Biancas sovrumsfönster, samtidigt som hon skreksjöng tillsammans med dem. "Baby I'm perfect. BABY I'M PERFECT FOR YOU!!"

Jag skrek förstås att hon skulle stänga av skiten och fick tillbaka att jag var en "jävla smokesucker". Vad det nu är för något. Men men, det är tyvärr sådant man tvingas leva med när man bor under samma tak som Harry's a.k.a Niall's a.k.a Louis' a.k.a Liam's a.k.a Ex-Zayn's fru.

Jag gillar inte att säga det, men texten är dock ganska bra. Jag är perfekt för dig om du gillar att göra saker som vi inte borde göra. Jag tror dock inte det är Mika's definition av perfekt. Varför jag jämför med henne vet jag inte riktigt. Kanske för att hon har tagit upp nittionio procent av min hjärna det senaste. Det måste ju ändå vara något speciellt med henne då, antar jag.

Här står jag i alla fall. Wincent Tegnér. Snart 19 bast. I smoking. Och trycker fortfarande på...!?

Jag drar hastigt åt mig handen. Helvete! Jag har varit så inne i mina tankar att jag hållit inne ringklockan i nästan en minut. Jag hoppas inte någon märkte det.

Jag blänger irriterat på min hand, vars knogar fortfarande är lätt rödflammiga sedan mitt slagsmål med Oscar, som om den betett sig alldeles odrägligt. Och det har den ju faktiskt. Jag försöker att inte tänka på hur pinsamt det är, när dörren glider upp och Stella uppenbarar sig framför mig.

"Nej men hejsan snygging, här var man otålig ja", säger hon glatt när hon tar tag i min arm och drar in mig i huset. "Vänta här så ska jag hämta din fagra mö!" Jag himlar med ögonen åt hennes språk, men biter mig samtidigt nervöst i läppen. Mitt hjärta dunkar av förväntan. Hur kommer hon se ut? Tänk om det är nu det visar sig. Hon kanske är skitful i klänning?

Det är hon förstås inte, det är något som är säkert. Jag försöker att inte göra det för uppenbart för Stella att jag kollar in hennes kompis när de går mot mig, men jag kan liksom inte låta bli. Mika har en röd klänning som sträcker sig till anklarna, med tunna axelband. Även om jag var rätt säker på att hon skulle se supersnygg ut, så är det nästan som om jag får ett litet rus utav att se på henne. Det finns inga ord som kan beskriva den konstiga känslan som får mitt hjärta att slå oregelbundet i bröstkorgen.

När hon är framme bredvid mig märker jag även att ryggen är helt bar. Jag kan inte låta bli att snegla på den nakna huden. Det är så frestande. Jag vill röra henne. Stryka med fingertopparna längs hennes svank. Allra helst vill jag dra henne intill mig och möta de där förbaskat lockande läpparna.

Men jag vet att det inte är läge. Det kan förstöra allt.

Förstöra vad? skriker det i mitt huvud. Vad har jag egentligen att förlora? Jag har aldrig skitit i sådana här ögonblick innan. Vill jag kyssas är det klart att jag kysser. Men så är det inte nu, nu vill jag alltså vänta. Eller det vill jag väl inte egentligen. Jag är bara rädd att göra fel. Jag vill att det ska vara perfekt. Jag vill att vår andra kyss, som det faktiskt lär bli, ska vara helt perfekt.